Filmklubb like Whoa - Film 2: Das Boot

sweet! Älskar filmen, oerhört klaustrofobisk och en väldigt "otrevlig", om inte annat äcklig känsla. Allting är smutsigt och man kan nästan känna hur äckligt det luktar där ibland haha.

återkommer med mer senare, har inte tid att skriva :)

Jag trodde jag hade sett den här tidigare men jag tog fel av någon outgrundlig anledning, måste ha blandat ihop med någon annan ubåtsfilm..

Jag tyckte Das Boot var helt fantastisk! Såg den versionen som är 3 timmar och 20 minuter.

Första timmen var lite halvseg måste jag väl erkänna även om jag hela tiden tyckte de utförde alla scener med bravur, dock hände det ju inte så mycket, men därefter däremot satt jag helt klistrad. Kameraarbetet var helt perfekt, man kände sig verkligen som en besättningsman när man kastades omkring i den trånga klaustrofobiska u-båten. Skådespelet var bra och realistiskt, överhuvudtaget är ju realismen filmens absolut bästa del. Ingen annan krigsfilm kommer i närheten av Das Boot vad det gäller att skildra kriget som det verkligen såg ut (Nu vet jag ju iof inte exakt alla men den är ju även omtalad för det). Ibland kände jag nästan själv att jag kvävdes lite. :P

Det psykiskt påfrestande livet på en u-båt i krig skildrades väldigt bra. Att vara instängt 200 meter ner i havets djup och samtidigt bli beskjuten måste nog ha varit den mest påfrestande tjänsten under andra världskriget, åtminstone bland de värsta. Här är det katt o råtta-lek på allvar. Jag kände några gånger under filmen att, "fan, har dom inget dom kan skjuta tillbaka med, ska de bara stå där o ta emot allt?" Men saker o ting var nog inte så enkelt på en u-båt, särskilt inte med dåtidens teknik då man var tvungen att avgöra med ljud vart fienden befann sig. Ljudet var en väldigt viktig faktor för besättningen men även rent filmtekniskt. Att t.ex. höra hur ubåten nästan spricker vid djupa dyk gav både karaktärerna och tittaren en än värre cellskräck. Hopplösheten var stor och känslan av att vara totalt beroende av ens farkost kan inte ha varit så roligt. Små ungspolingar kom glada, kaxiga och förväntansfulla till sin första u-båtsfärd i strid men märkte ganska snart att de inte skulle förbli glada och kaxiga så länge till.

Kommer inte på så mycket mer att skriva just nu, men kan inte komma med några klagomål egentligen, förutom då att den var lite småseg i början.

Håller med dig, kändes verkligen som att luften gick ur en och att man trängde sig förbi någon svettig man vid sängarna! hehe, detta är väl den bästa skildringen av kriget sedan serien band of brothers enligt mig, saving private ryan för den delen också. Men denna, likväl som BoB känns lite mer grisig, lite jobbig och mycket känslor.. känns lite mer trovärdig.

Tyckte det fanns många små roliga scener, i början när tyskarna festar och det spårar ut, så kommer någon tjomme och viftar och skjuter med pistolen haha.

Sedan fanns det någon as skön kommentar som jag inte kommer på just nu, rätt så tidigt i filmen.. inne i ubåten iaf! ;p

Lite dålig aktivitet här nu tycker jag.. :O

Så, nu har jag sett filmen :).

Såg också 3h 20min versionen, och håller med Slug om i stort sett det mesta. Förutom att första timmen skulle vara seg. Tycker nog faktiskt att första timmen-en timme fyrtiofem minuter är det bästa i filmen! Gillar att den började segt - något som går emot allt jag brukar tycka; händer det inte något (ungefär) precis hela tiden, tappar jag snabbt intresset och börjar tänka på annat/göra annat - och att man får se hur dom blir mer och mer otåliga. Tänk att bara sitta där i dagar, veckor!, utan att något händer. Antecipationen och otåligheten måste vara olidlig efter 15+ dagar.

Däremot, efter första "slaget", tyckte jag att filmen började bli ganska seg och tråkig. Men mot slutet, när dom sjunker och man ser hur uppgivenheten börjar krama åt dom och när man nästan kan se att hoppet sticker därifrån snabbt som fan, då jävlar!
Slutet, när kaptenen dör, var nästan lite poetiskt. Hela kaptenen-sjunker-med-skeppet grejen. Inte bokstavligt talat då, obviously, men liknelsen tycker jag är smart och genomtänkt. Eller så kanske det inte alls var genomtänkt haha ^^

Tycker även att skådespelarinsatserna var riktigt bra, långt över förväntan från min sida. Har sett väldigt få tyska filmer, och hade väl förväntat mig skådespeleri på svensk nivå. Men detta, detta var bra!

Toppar: Början - den var bara riktigt skön!
När dom kommer till båten, där dom ska fylla på förrådet osv., och när han snubben hälsar på fel person och kallar honom kapten. Och sen när dom väl ska få äta, och han snubben säger, typ, att: Ja, vi har ju inte så mycket här, men vi gör det bästa av vad vi har. Kaptenens uttryck var i princip bara ett stort: FUCK YOU! Nej, där tyckte jag synd om alla på ubåten!
Första biten av filmen.
När dom sänker det andra skeppet och det visar sig att det fortfarande är besättning kvar. Det måste ha varit sjukt jobbigt att vara kaptenen just då.

Dalar: Längden - visst, jag förstår att dom timmarna behövdes, men för oss med koncentrationssvårigheter, blev det lite väl jobbigt.
Att jag kände för nazisterna och stod på deras sida, hejade på dom och hoppades på att dom skulle vinna och sänka så många skepp och jagare/jägare(?) som möjligt. Det var en väldigt blandad känsla. Å ena sidan såg jag dom främst som maktens redskap; en grupp som inte kan bryta sig loss, göra det dom själva anser rätt utan helt enkelt bara följa order. Det "märktes" (kommer inte på något bättre ord) när kaptenen sänkte skeppet (andra rundan), då han verkligen trodde att besättningen var därifrån. Det hade trots allt gått sex timmar. Det handlade inte om att ta motståndarnas liv, det handlade snarare om att försvaga motståndarnas ställning gentemot sin egen. Försvaga deras försvar, för att kunna penetrera det och vinna osv.
Men å andra sidan: dom krigar fortfarande för Hitler.
Vet inte riktigt hur jag ska förklara det tydligare :)

Just nu kommer jag inte på något mer att säga, men kanske återkommer när jag har smält filmen lite mer.

Tyckte om hela biten om att kaptenen och dom "rutinerade" på skeppet/en ansåg att Hitler var en douchebag som inte alls var värd att kriga för. Att filmen också har den där känslan att man inte krigar för någon orsak tillslut, att man gör det för att överleva.

Kaptenen gjorde det för sin besättning, inte för hitler eller för hans land helt enkelt.

Ja, sedan var det komiska när dom skrattar åt den nya(han som dom trodde var kapten när dom skulle käka) när han är formell och fortfarande tror på allt Hitler säger m.m. Finns många väldigt små saker som gjorde filmen tyckte jag.

Att filmen också har den där känslan att man inte krigar för någon orsak tillslut, att man gör det för att överleva.

Tack, det var det jag menade. Fastnade lite väl mycket i mitt eget huvud förut ^^

Jag tror inte jag reflekterade så mycket över att jag satt och hejade på nazister :S Man blev så totalt berörd av besättningen och blev en del utav den. I ett krig följer man order och de allra flesta, åtminstone av de meniga soldaterna, brydde sig nog inte så mycket om ideologin utan ville bara få det överstökat och komma hem helskinnad. Sällan (om någonsin?) man fått se en film skildra "de onda" på ett humant sätt så det var intressant.

Apropå längden och att jag tyckte den var seg i början tror jag mest har att göra med att jag var lite rastlös när jag satte på den. Hade just då mest lust att lira tv-spel eller nåt men jag passade på att se den även om 3h 20m såg lite avskräckande ut, därav vart den långsamma inledningen lite mycket men det löste ju sig sen iaf :P

Verkligen glad att jag såg den, helt fenomenal film :)

Jag ber om ursäkt att jag inte svarat tidigare. Jag tänkte skriva en längre recension nämligen, men har fortfarande inte fått tummen ur. Istället skriver jag ihop något någorlunda hastigt och hoppas att ni inte ska lyncha mig.

Jag tycker inte heller att första timmen är seg. Visst blir det repetitivt med sjunkbomberna, men jag tröttnade aldrig. Det är ju snarare snyggt gjort att fienden hela tiden är närvarande och påträngande, och att man använder någon slags montage-mall (eller vad man vill kalla det) är ju superbt.

Tyckte om hela biten om att kaptenen och dom "rutinerade" på skeppet/en ansåg att Hitler var en douchebag som inte alls var värd att kriga för.

Håller med. Jag kan definitivt sympatisera med tyska soldater i WWII-filmer, och här ges man verkligen anledning att göra detta. De är verkligen "fuck you" på ett mysigt sätt, trots att vissa är mer douchiga än andra.

Smutsen gör hela filmen, och det är, som ni tidigare nämnt, en snygg skildring av livet på ubåtarna. I det här fallet är det verkligen inte det exceptionella som höjer intresset, utan tvärtom att liknande händelser pågick på sjukt många andra platser. Man bryr sig självklart inte lika mycket om Thompson och grabbarna på den andra båten, men jag kan inte låta bli att hela tiden låta tankarna glida bort och tänka på alla andra ubåtar där liknande händelser pågick.

Det är också väldigt komiskt när officerarna kommer ombord på proviant-båten, och man möts av magnifika kulisser. Då ville jag börja veva. Men det var även smådetaljer som gjorde att den här filmen var jävligt snyggt utförd. Till exempel alla hintar till livet på land, som när de löste korsord och fick ut svaret "bad" (jag minns inte det andra ordet, men det var lika komiskt och "paradoxalt").

Ett annat exempel på en detalj som jag lade märke till var när de i inledningen söp sig redlösa och ramlade in på toaletten. Där var det kaos. Folk var som spöken och det var spya och svineri. Jag är förmodligen inte helt ute och cyklar när jag antar att toaletten symboliserade ubåten. Speciellt intressant blir det då när man återkommer ut i festlokalen. Där är det visserligen minst lika kaotiskt, men på ett mycket mer glatt och spexigt sätt. Jag vågar inte dra några metaforer kring just den lokalen, men jag leker med tanken om att det (likt proviantbåten) är någon slags känga till ledningen.

Avsaknaden av fiender gjorde inledningen till en ganska ensidig resa. När man sedan fick se människorna ombord på skeppet som besättningen torpederat raseras hela den bilden. Det är inte samma heroism som visas, utan istället blottas medkänsla, osv. Ett mycket snyggt filmknep som gör att man är hooked direkt och sedan möjligtvis börjar ifrågasätt sina föregående känslor.

Kameraarbetet är fantastiskt. Det förekommer en hel del närbilder, men inte på samma psykologiserande vis som det görs i kontemporära Hollywood-produktion (för att ta ett exempel). Om jag inte missminner mig helt så är det dock framförallt halvbilder som dominerar filmen, vilket kan tyckas vara intressant.

Avslutningsvis har jag tre småpunkter (två konstateranden och en fråga) att bocka av:
1. Jag andades ytterst lite i scenerna på 280-metersdjupet.
2. It's a Long Way to Tipperary är en sjukt jävla bra låt.
3. Hur fan kunde den första jagaren se periskopet i den jävla stormen?

Sällan (om någonsin?) man fått se en film skildra "de onda" på ett humant sätt så det var intressant.

Nu var det iofs längesen jag såg den, men är det inte liknande i Führerns elit?

hmm tror jag sett den men minns knappt nåt ur den men det är möjligt. Ovanligt är det iaf. Dock skildrar den fantastiska filmen "Undergången" Hitler och hans stab på ett relativt humant sätt hur nu det är möjligt.

Var nog mest halvbilder i Das Boot ja, men det fanns ju inte utrymme för så många helbilder direkt ;) Såg en kort behind the scenes på dvd:n där de visade hur de spelade in. Krävdes en del träning för kameramännen för att röra sig i det tighta utrymmet.. :P

3. Hur fan kunde den första jagaren se periskopet i den jävla stormen?

Det undrar jag med! Haha

Är riktigt glad att jag såg den, hade antagligen aldrig gjort det om det inte vore för filmklubben :)

Var nog mest halvbilder i Das Boot ja, men det fanns ju inte utrymme för så många helbilder direkt ;)

Men man använder ju halvbilderna som helbilder, det är det jag tycker är intressant. Man använder inte psykologiserande närbilder på ett sätt som till exempel Bourne Ultimatum gör (för att ta ett skräckexempel).

Står verkligen still.. är det verkligen så få person som vill diskutera en film av den här kalibern? :)

3. Hur fan kunde den första jagaren se periskopet i den jävla stormen?

haha jag förstod inte alls varför dom blev attackerade i den scenen, min hjärna kunde inte greppa att dom såg periskopet :)

Tidigare i tråden skrev jag:

I det här fallet är det verkligen inte det exceptionella som höjer intresset, utan tvärtom att liknande händelser pågick på sjukt många andra platser.

Hittade precis en tråd på IMDb där det påstås att en tysk ubåt under andra världskriget hade 25% att klara sig i land. Det ger verkligen lite perspektiv på filmen, och jag önskar att jag visste det när jag såg den. Självklart anade jag att det var få som klarade sig, men inte så jävla få.

Hittade precis en tråd på IMDb där det påstås att en tysk ubåt under andra världskriget hade 25% att klara sig i land.

Skrev dom inte i början av filmen att, av dom 40 000 soldaterna på ubåtarna, kom 10 000 hem igen? (Ja, det är samma procentenhet, men när man ser hur många som skickades iväg, och hur få som kom hem - i rena siffror - blir det "ännu mer perspektiv", whatever, jag svamlar som vanligt.)

Det är möjligt, lade kanske inte så stor vikt vid det just i introsekvensen. Synd.