Patito mi homeboy, ska bara säga dig någonting, visserligen missade du Saul Williams, men jag var kanske alltför romtantiserande i min beskrivning när det kommer till konserten. Visserligen var det en bra konsert stundtals oumbärligt bra, men på nåt kanske inte förlorade orden sin innebörd men de blev inte lika slagkraftiga som när han gjorde sina sologrejer. Men ändå tack vare den här konserten och en liten inblick i min tillvaro har jag själv börjat skriva poesi, på svenska!!!, vilket är väldigt nytt för mig. Poesin som jag skrev bottnade först i min förtvivlan därefter i min glädje (alltså detta gäller inte konserten). Kort sagt det var en konsert som gav mig ett starkt botmedel mot falskhet och fåfänga, fan var dig själv!, nån kommer alltid att störa sig på dej, det kan du aldrig ändra men deukan ändra din egen uppfattning om dej själv och känna att du gör en insats främst för dig själv. PS: Kanske ska lägga upp en tråd i tråden lyricism (om jag vågar) så håll utkik efter mitt namn och ge mig gärna kritik.
Only One Can Win!