Otis listar årets 10 bästa soul i tragedins tid

Otis listar årets 10 bästa soul i tragedins tid

Otis listar årets 10 bästa soul, och lite till.

Alla verkar tycka att 2004 varit ett dåligt soulår, jag kan inte hålla med. För det första så de som pastar att det varit ett dåligt soulår tycker att det är ett dåligt soulår varje år, antagligen tycker jag att de har fel varje år också. Vilket gör det hela ganska förutsägbart . Men varje år med soul är ett bra soulår.

Vad man däremot kan säga är att om man är helt stuck på Phillysoul, så har det varit ovanligt tyst från både Soulquarians och Duplaix samt A Touch Of Jazz och Jill Scott är väl egentligen den enda philly-stjärnan som släppt skiva är Jilly from Philly.

Det postiva ur det här är att många av de bästa skicorna i år har varit ,till stor del eller fullt ut, egenproducerade, Amp Fiddler, Cee-Lo, Saadiq med flera.

En nyhet för soul var det som kändes fräscht och kul i början av året, men redan blivit uttjatad är hårdrock. Mos Def gjorde det ganska bra, Martin Luther (som gjort det förr) gjorde det iår sådär. Det funkar bra live i alla fall! Bilal, Eric och Saadiq rockade huset!

Det mest positiva i år anser jag ha varit utvecklandet av det Vikter Duplaix och Peven Everett påbörjarde förra året, mindre tråkig “i-was-raised-on-motown-akustisk-tråk-ne o-soul” och mer funked up dansgolvsvänlig soul så att även vi soulsjälar kan få skaka rumpan lite ibland. Och där börjar vi:

10. PlantLife - the Return of Jack Splash.
PlantLife tog det bästa av Andre3000s the Love Below, och gjorde det ännu bättre! Lite mer funk, mer soul, mycket roligare. Hyllad av ALLA! Mos Def, Xzibit och Slum Village till Pharell, Chemical Brothers och Cee-Lo. Bottle of Hope, Why’d U Call Me? If I wuz Your Man och Beautiful Babies är låtar som kommer spelas, bara folk tillåter sig att höra!

9. Cee-Lo Green...- ..is the SoulMachine
Andro soloskivan från söderns största Al Green. Och visst påminner hann om Al mer och mer? Bästa låtern heter ju till och med Let’s Stay Together. Om debuten var en innåtvänd Cee-Lo-centrisk soulfunkexplosion, så tar tvåan in en hel del gäster och tiden som rappare syns betydlligt klarare. Fast jag anser fortfarande att det är som sångare Cee-Lo passar bäst. Gärna över fler Neptunes-beats. Pharell och Chad ser också Al i Cee-Lo

8. Ricky Fant’e - Rewind
Vart osäker på om jag skulle ta med Rickys skiva, jag menar, jag har letat över hela London i ett halvår utan att hitta den, den var ju släppt i USA trots allt. När allt hopp tagit slut så gick jag in på Folk å Rock i Malmö och där stod den. Ricky gör vad jag älskar bäst, istället för att göra som alla andra soulartister letar han lite längre, Southern Soul har en speciell plats i mitt hjärta, liksom Motown har för många andra. Att släppa en skiva som är som tagen ur Stax skivarkiv kan verka lite tråkigt, men han sjunger som Sam Moore och dennes stora låtskrivare är Rickys mentor, Mr Isaac Hayes!

7. Van Hunt - Van Hunt
Debuten från denne man som så länge varit i bakrunden. Otroligt hyllad skiva, inte minst från min flickvän, men trots detta anser jag att det finns ett själ till han suttit i bakunden. Dust, Seconds Of Pleasure och Down Here in Hell hör till årets bösta låtar och även resten av låtarna är otroliga. Men hade Van Hunt bara skrivit allt det här, spelat alla instrument, producerat hela kalaset, sjungit alla backround vocals och tyvärr latit någon annan ta hand om leads så hade det nog varit årets coolaste skiva. Att det räcker till en sjunde plats säger en hel del om låtarna...