panikångest pga henne?!

''Hon hade tydligen stött på ett gammalt ragg där uppe på lägret ''

Jag menare träffat, inte raggat på.

Jo jag har funderat på det där jag med.

Jo..

Jag ska överväga mitt beslut och se vad det resulterar i, förmodligen har du rätt. Men jag måst snacka med henne om det hela också.

vad ska man säga. Om du pallar med det där så inser hon säkert förr eller senare att du är en riktigt bra kille. men tyvärr så har folk en förmåga att inse sånt för sent vilket är när du har tröttnat och träffat nån annan som uppskattar ditt goda hjärta.

Ska säga nått som säkert inte kommer hjälpa ett skit och du har säkert hört det förut. du är 17 år , ditt liv har inte ens börjat. det finns 10000000000000000000000000000000000 andra fiskar i havet :)

Hahah jo jag har hört den en massa gånger men ändå, det är skönt även för en 17åring att ha någon man tycker och och fungerar ihop med.

Fan vilka härliga svar jag har fått.
Trodde det skulle starta med nått oseriöst som ''dumpa den jäveln''

Jag jag tror faktiskt det.
Hon är den jag vill fortsätta sattsa på och värkligen tycker om även fast sånna saker som denna har hänt. Om det skulle vara någon annan så tror jag att jag hade tappat orket och alla känslorna.

har haft ett annat liknande förhållande men det var ändå inte samma sak.

ja sätta punkt för det nu är onekligen "lättare" än om du väntar. Att förlåta är ju aldrig fel, men gå runt och må dåligt ska du inte behöva göra. det borde hon också förstå

Jo jag vet att hon förstår och att det är så, men jag tyckte bara det funkar så bra mellan henne och mig i största allmänhet så jag vill ge det hela en chans. Jag hoppas på att det ska bli kanske inte riktigt som förr men iaf hon och jag och ingen annan.

Jag tror inte att jag klarar av att dumpa henne bara sådär, jag ger nog oss två någon vecka till, efter det om det inte hänger nått så blir det uppbehåll. Inte för att jag ska kunna sitta och vänta på nått mirakel, men ändå för att känna efter först. Jag tar det heller sakta men säkert än snabbt och slarvigt.

jasså det e det här probbet. asså vafan skaru jämt hamna i trubbel för , är vi 2 likadana eller? in på msn så skaru få hjälp av mr.love

Det känns så självklart, när man är nöjd så skiter det sig.

vi kan dricka bira i helgen om du vill?

Jag tror oxå det bästa är att ni två tar en pause. Ignorera henne fullt ut, spela hard to get hela vägen. Grejen kan vara just den, om du nu har råkat utför en liknande grej tidigare med en annan tjej. Din tjejs läger var planerad långt innan, hon visste med all säkerhet att den snubben skulle dit.

Jag litade/litar till 100% på henne och trodde jag inte skulle bahöva oroa mig.
Var det din första tanke så är det inte bra.

yeah.. eller paus och paus.. ta tjuren vid hornen och dumpa henne.. säg dock att hon är välkommen tillbaka när hon verkligen rett ut sig själv.. antingen inser hon att hon verkligen bryr sig mer om dig än honom, något jag tror är svårt för henne att inse när hon är med dig hela tiden, eller så inser hon att hon faktiskt vill vara med honom, något som skulle hända förr eller senare ändå om det nu är så hon känner inerst inne och då är det ju bättre att det händer efter att du har dumpat henne..

Skit i att ta en paus. Hon verkar ju faktiskt vara en skitbra tjej iom att hon är helt ärlig mot dig samtidigt som hon visar att hon vill satsa på er. Hjälp henne att komma över honom med att visa din kärlek så kommer det att lösa sig i längden. Bättre att ge det en chans än ta avstånd och låta henne reda ut det själv.

jag tycker inte det verkar som om du har panikångest...det låter bara som om du är väldigt kär i henne.....satsa på henne tycker jag.....säg hur mkt du tycker om henne och att du vill satsa på er två

Jag får ta och snacka igenom detta ordentligt med henne och fråga henne vad hon tycker är bäst för henne, själv är jag villig till det mesta bara det löser sig, även om det betyder att jag kommer att få må som jag gör ett längre tag. Om det blir så att det tar slut inom kort framtid så kommer det vara för ''min skull'' har hon sagt, det känns ju skönt att höra att hon verkligen bryr sig och att hon tycker om mig så pass mycke som hon säger. Men jag tycker ändå det känns som slöseri att kasta bort det, för vi båda funkar verkligen bra ihop i största allmänhet och vi känner likadant om saker och ting och vi förstår varandra. Det är så jävla mycke för och nackdelar med allt. Men tar det slut så kommer jag finnas kvar där tills det har löst sig för hennes del om hon inte redan har gått vidar då.

pissa på henne, råka ut för samma situation fast lite värre nyligen, hehe, vet exakt hur det känns :S

det låter som om ni har möjligheter att vara tillsammans, men jag tycker ni ska vara ifrån varandra ett tag så hon först ska reda ut sina känslor..


varför stänga dörrar, är det värt att satsa på kan ni skjuta upp det lite bara

Har haft en liknande period nu i sommar. Fast det börjar bli bättre. Träffade en flicka på midsommarafton. Vi träffades ett par gånger, käkade middag hoss mig och myste mycket. Vi var mycket på g. Kändes det iaf som. Sedan drog vi båda, dock inte tillsamans på Arvikafestivalen. Vi hängde första kvällen och hela andra dygnet. Och vi hade sex.

Sen sista dygnet blev hon helt skum och jättedissig mot mig. Jag blev ledsen och krökade tills jag svimmade. Smart. Väl hemma så ringde hon igen och vi träffades och snackade. Hon sa då att allt gått för snabbt och hon gillar mig men vill dra ner på tempot, blablabla.. Jag blev helt knäckt. Jag är en sån som får grymt starka känslor VÄLDIGT snabbt. Vi skulle höras i slutet av sommaren sas det då. Fick fet ångren och mådde skit tills hon ringde en vecka senare. Då träffades vi och det kändes helt okej. Men konstigt nog mådde jag fortfarande skit. Har, precis som du, haft problem med att äta och sova. Det bör tilläggas att jag är en sjukt känslig snubbe, det behöver ni inte kommentera. Jag är i vart fall väldigt kär i henne.

Nu ska vi iaf träffas i veckan och jag hoppas att det blir bra mellan oss. Jag vill nämligen ha defenitiva svar så jag slipper gå och undra och tänka så mycket. Det mår man ju bara horribelt av.

Hoppas det löser sig för oss båda..

Fy fan va jobbigt, hoppas det löser sig för er del också.

Men det där spela hård ett tag tror jag inte funkar, fan va jobbigt för hennes del om jag heltplötsligt inte är den hon belv tillsammans med då är det ju jag som provar hennes kärlek istället för att lita på henne och istället försöka lösa problemet tillsammans. Men om man tar ett tag i från varandra så finns ju chansen att hon kommer sakna mig så mycke så att hon inser vad hon kan förlora, eller så kan det gå att andra håller och hon upptäcker/förstärker känslorna för honom mer och inte klarar av det. Tror dock inte det skulle sluta p.g.a att hon inte känner sig fri, för space har vi till en lagom gränns.

Slå henne skulle jag aldrig kunna göra, men jag önskar att hon aldrig hade träffat honom och att jag kunde stoppa upp den där killen där han kommer ifrån sy igen skiten!

Låter kanske lite egoistiskt men det är mänskligt.

Men igentligen, vad har han gjort? han har inte snackt med henne eller nått det var ju bara hon som träffade honom och kom ihåg sina känslor.

Jag har ingen aning. Jag har också fått den där känslan av att det kan vara nått skumt med det hela, för jag föstår inte riktig varför han ska vara ett så stort problem om hon ändå tycker om mig så som hon gör...

jadu , tjejer fattar inte vad dom gör för misstag föräns allt är över och dom sårat en så hårt.

Fan är det inte någon som har vart med om samma sak som kan berätta om hur dom gjorde?

Tips tack!

Problem redan efter två månader, varför ska man då reda ut dem? Nej glöm henne. Det finns fler fiskar i havet.

jag tror de är såna problem som är jävligt vanliga, enda kruxet är att hon har "outat" att hon har ett hjärnspöke. tror det har hänt oss alla någon gång och det betyder inte att man inte kan vilja vara med någon annan, hon borde iof lösa sina exhistorier innan hon hoppar i något nytt men ibland dyker den nya snubben upp som är helt rät för en, i helt fel tidpunkt.

sluta hata på henne sådär, tycker inte hon gjort något brott direkt även om det är jävligt hansynslös sagt att säga til nya killen at de tillsammans nog kan få ut exet ur hennes hjärna. det är sådant man kanske tänker men inte säger högt. alla tankar är fan inte till för att sägas, och detta är ett klassiskt exempel.




va ifrån varandra ett tag tills hon rett ut det där, det låter inte jättefarligt i mina öron

Jag kikar in och visar mitt intresse samt ger mig möjlighet att lättare hålla mig uppdaterad.



fittlus P2

Allt blir bra!

Jag träffade henne igår och vi har snackat om saker och ting, men inte direkt allt som jag har dragit här. Vi har bestämt oss för att försöka ses lite mer nu ett tag för vi har vart ifrån varandra ett rätt bra tag nu och vi båda glömmer skit som har hänt när vi är med varandra, en skön känsla.

Min slutsats är att jag försöker ett tag till, allt känns bättre när vi är med varandra och den känslan delar vi.
Ingen av oss vill få slut på det hela, vi vill jobba på det och nu när saker börjar lugna ner sig och jag inte är lika ''krossad'' och hon börjar komma till ro med hela grejen, så känns det som om det kan bli mycke bättre.

Det man inte dör av blir man starkare av, och om det nu är så, så blir detta ett starkt förhållande.

Bara för att jag har bestämt att jag ska försöka ett litet tag till betyder det inte att tråden ska dö. Fan mer tips och liknande händelser är välkommna.

Skit i veliga brudar. Det är inte värt det. Inte lönt att kämpa hon kommer ändå vara otrogen alt blåsa dig.

Lifes short so play hard and stick hard and the only time u love em is when u dick hard. Skaffa kompisar istället, o fortsätt med snusandet, nikotin gör en mer känslokall

hiccory äre så? det har jag inte märkt.

what is love,
baby dont hurt me,
dont hurt me,
no more!

skit bara i henne
det är et bästa

Haha. sorry att jag kanske sliter upp en gammal tråd eller "sår"

Då jag var 16 så blev jag tillsammans med en tjej som blev mitt första långa förhållande.
Kändes bra från början. jag "älskade" verkligen henne.
några veckor gick, och jag hade aldrig mått bättre.
Månader gick. Och hon började bete sig lite konstigt. (hon var/är vild av sig och vill alltid stå i centrum)
Hon började ljuga om vars hon skulle.
Iggade mig totalt då hon var bland annat folk.
Fick kärleks sms av killar, ex, " åh jag saknar dig så mycket sötnos"
Otrohet som hon förnekade.
Och det värsta som man kan höra är ju då "folk har hört rykten" om sin tjej, att hon har gjort si och så.
Som man aldrig trodde på, som i själva verket var sant.
Det var mycket bråk och uppehåll.
Men vi var fortfarande tillsammans (fattar inte nu idag hur jag orkade)

Vi flyttade ihop efter 2½ år.
Hon behandlade mig fortfarande som skit.
Kände verkligen att jag ville lämna henne, men ville som inte.

Sommarlovet var slut, jag började 3året. 
Första dagen på skolan så skulle vi ha "lekdag" med 1orna. 
Det var brännboll på konstgräset och jag var brännare. 

Så skulle jag precis kasta bollen till slagmannen. (men som i själva verket var slagkvinnan.)

Jag vet att det här låter precis som om det är taget ur en roman men haha omg.

Då våra blickar möttes så var det något med henne som fick mig att må bra.
Hon tittade lite blygt på mig och flinade.

Sen på kvällen då jag skulle sova så var hon det enda som fanns i mina tankar.

Sen några dagar senare så kollade jag min lunar.
Så såg jag att hon hade varit på min sida.
Så kollade jag in hennes sida, och hon kollade in min och jag kollade in hennes osv osv.

Sen på datalektionen så delade vi rum med hennes klass.
Så kollade jag Lunarn.
så hade hon skrivit.
- Vi kanske ska skriva till varandra istället för att gå fram och tillbaka på varandras sidor.

Så höll vi på att skriva till varandra rätt mycket.
Såklart så hade ju min tjej fått reda på det.
Hon skulle ju såklart lägga sig i, och kunde inte tåla att jag snackade med en annan tjej.
Och bad mig att sluta skriva till "den där horan"
Vi fortsatte skriva till varandra.
Och min tjej pallade snart inte mer.
Så hon tog saken i egna händer och skrev till Elin "som hon heter" i stil med.

Kan du sluta skriva till min kille!?
Han vill inte veta av dig säger han.

Hon skrev ju såklart tillbaks till mig och frågade vad hon hade gjort för fel.

jag bad om förlåtelse att min tjej är så arg.

Sen en kväll i lägenheten så satt vi och festade med lite folk.
Så sade en tjejkompis till min brud "som gick i samma klass som hon som jag gillade" ¨
Att...
- Du borde ringa Elin hon vill säkert komma.
Jag tyckte att det var en bra idé
Ringde henne och hon ville komma.
Jag sa då såklart till min tjej att hon skulle komma.
Så ställer hon säg upp och skriker till folket.

"HALLÅ! VILL NI ATT EN FJORTIS SKA KOMMA"

Note:
Om någon använder ordet fjortis så förknippar vi ju alla att det är en jobbig liten varelse som ingen vill ha på fest.

Såklart så sade ju alla - näförfan
Utan att veta vem som kom, och hur hennes beteende var.

THATS IT.
Jag fick nog. jag gick ut därifrån.
Ringde henne och sa att min tjej är cp, och att vi träffas istället.

Sen så var min tjej hos sina föreldrar.
Så då bjöd jag över Elin.

Vi såg på film och hade det mysigt.

Sen så hände det lite saker, *uhm*

Vi låg i min tjej's säng och hånglade.
Då jag hör hur någon öppnar dörren och säger
- Hallå?

Vi flyger ju såklart upp i sängen och jag känner hur pulsen börjar öka, och vi tittar på varandra och tänker.
What tha fuck should we do!?

Hon kommer in i rummet, håller i 2 kassar,
tittar mot vårat håll och tappar båda kassarna i golvet och gapar.
"Och det här mina damer och herrar, är mitt livs bästa stund, önskar att jag kunde spola tillbaks och se hennes min"

Hon börjar skrika och kalla tjejen en massa saker som vi inte ska ta upp.

Vi tar våra saker, går därifrån.

Nu har vi varit tillsammans i snart 3 år. och jag är verkligen lycklig.

Vi älskar verkligen varandra, hon stöttar mig verkigen till 100%
och jag lika så.

Min mening med det här yyyyyber långa inlägget är ju då att.

Väx inte fast dig i något som du inte tycker om.
Prata med någon annan om hur du känner dig.

Jag förstod efteråt att Jag ville bara vara tillsammans med mitt ex, eftersom att jag kände mig trygg.
Jag hade aldrig kunnat lämna henne utan Elins hjälp.

Nu tänkter ni säkert att jag är en sådan som dreglar efter alla tjejer och stöter på allt och alla. Men NEJ!.
Jag vet att jag har tjejen som får mig att le och skatta och må bra som ingen annan har fått mig att göra någonsin.
Hon betyder allt för mig.

Känns skönt att få ut allt det här :)

Fan vilken vacker historia, palten!

Ghettopallten P21

fy fan vilken skön läsning, det finns hopp om kärleken trots allt! :D

Tack Tack.
Såklart att det finns :)

Fan vilken nice liten historia du fick till där ghettopallten haha!  Fan vad skönt det måste  ha  varit att bara se ditt cp-ex komma in, dö av chock och sen bara skita i henne och sticka med den nya bruden HAHA.

Zteve-O: Tack :)

Haha.. Jodu, det är som mastercard "Priceless"

Fast blev lite orolig där ett tag att det skulle bli catfight.

har träffat hon 3 gånger efter det.

Första gången var då jag flyttade ut ur lägenheten då hon lipade och bad på sina knän att jag skulle ta tillbaka henne.

Ignorerade henne och packade mitt shit och drog.
Andra gången var på en fest då vi båda ignorerade varandra totalt.

Och tredje gången, då var det också på en fest. Då hon kom fram till mig och sa "Har du någonting imot mig?"

Haha ja. vars ska jag börja.
Du har behandlat mig som skit, kallat min tjej för Hora, fitta etc. bara för att jag lämnade dig.

Men det bästa var ju ändå då jag träffade hennes morsa full.
"Du är som en son för mig. Du kan ju komma hem till oss någon gång och hälsa på."

Vad ska jag dit och göra!?
Tjena! Här är jag!.
Ska vi fika?



 

orkade inte läsa allt. sorry hehe. men jag kanske kan hjälpa ngn ändå:

för om jag förstod var summasuarum att du börjat få panikångest pga ett förhållande som studsar fram o tillbaka som en studsboll.

det fick jag med för några år sedan. då hade jag redan innan förhållandet börjat utveckla panikångest (jag fick regelrätta ångestattacker vid flygningar, och hade börjat få ångest i vardagslivet, men inga panikattacker då), men situationen blev helt ohållbar när jag blev olyckligt kär i nåågon som inte kände samma sak för mig, vilket ledde till off and on förhållande av ngt slag, också mkt på distans  med missföstånd, "otrohet" etcetc. Tänker inte gå in på ngt då han finns här på whoa, men tänkte mest att själva sjukdomsproceduren for a seriously broken heart kanske kan hjälpa någon då du säger att du har panikattacker.

i ett skede (sommaren 2004)  låg jag i fosterställning om dagarna och fick uppemot 7-8 panikattackar under 12 timmars perioder. min kropp orkade inte med ngt annat än attackerna.jag kunde inte göra ngt annat än läsa (inte jobba, inte se på tv, inte äta, sova etc), läsa var de enda som gjorde att jag helt tog bort ångesten. läste många böcker de veckorna.

till slut tog en polare till mig tag i det hela o ringde runt för att få psykisk hjälp åt mig (jag själv hade inte orken efter att ha blitt avvisad per telefon några gånger då jag försökt söka hjälp), vilket ledde till ett 6 timmars besök hos psykakuten i sthlm. De brukar inte skriva ut ngt annat än i nödfall, men jag fick ut atarax, vilket är ett rätt skonsamt lungnande medel. de skulle även skicka en remiss ned till malmö där jag pluggade. men de skedde aldrig.

Kunde med ataraxen och nuvunnet stöd från mina vänner åter ta mig ned till malmö (där även snubben bodde) och fortsätta plugga. 
Jag vände mig direkt till vårdcentralen där nere och fick efter ett besök hos en läkare ut mer atarax och remiss till kuratorn på stället, som jag började gå hos 1 gång i veckan, och sedan en gång i månaden. Men, hon var inte sådär jättetoppen och jag slutade gå där när jag än en gång kom i kontakt me samma snubbe o jag trodde jag hade allt under kontroll. Vilket jag inte hade.

Sommaren 2005 var jag åter igen utan aptit, slutade sova etc och fick i panik söka hjälp hos vårdcentralen igen som ville skriva ut zoloft (ngt de velat länge). jag ville inte ha zoloften, men fick inget val direkt. Big mistake, jag fick jätte mkt biverkningar, och zoloften ändrade inget i hur jag mådde emotionellt. I denna vevan flyttade jag inom malmö och hade en annan vårdcentral som jag kontaktade. Där fick jag tider hos en ny kurator. och denna gången träffade det verkligen rätt. Jag gick hos henne en gång i veckan tills jag flyttade från malmö våren 2006 och hon redde ut mkt om hur jag förhåller mig till andra människor. skaffade dessutom hund där på hösten 2005, och sedan dagen jag skaffade hund har jag inte behövt några piller.

vet inte om de här hjälpte ngt, men de är iaf min historia. man ska ta kroppens signaler på allvar är allt jag säger. Har väl mer eller mindre konstaterats att jag även har en liiiiten bipolär störning som gör de extra svårt för mig att reagera "normalt" i emotionella situationer. men when push comes to shove var de förhållandet som knäckte mig.

är singel sedan allt detta och har blitt helt avskräckt vad de gäller förhållanden, men de kanske jag vågar mig på ngngång igen. har extremt svårt o lita på folk efter allt detta iaf och isolerar mig gärna så de är en kamp tillbaka i många avseenden.

slutsats. omge dig inte me folk som du känner beter sig illa mot dig. speciellt inte om du har ångest redan nu.

fueldog

så jävla sant, man kan ju aldrig gå tillbaka, visst kanske funkar ett tag men sen raserar det i vilket fall förr eller senare.

haha, ja, har en polare som nyligen har gjort exakt sådär!

Om man nu började tveka och ville träffa andra så var det ju uppenbarligen nåt som inte klickade liksom och vad är det som säger att det plötsligt skulle börja göra det sen? Känns bara lönlöst och man bara går tillbaka för man är så jävla desperat av att ha nån.

Det du ska säga är: ok, ring mig när du bestämt hur du ska ha det. sen bara försvinner du ur hennes liv.

dumpa hyndan