Antidepressiva

Symtombild

Systematiska studier av utsättningssymtom efter antidepressiv behandling saknas, men symtomen är bäst beskrivna för läkemedel inom grupperna TCA och SSRI. Symtomen kan indelas i fyra slag (Tabell 4). 

Tabell 4. Utsättningssymtom efter behandling med TCA- eller SSRI-läkemedel

Organsystem 

Symtom 

Allmänna 

Trötthet, huvudvärk, svettningar, anorexi 

Gastrointestinala  

Illamående, kräkningar, diarré 

Neurologiska  

Yrsel, ostadighetskänsla, ataxi, parestesier, tremor 

Psykiska 

Irritabilitet, oro, agitation, dysfori, insomnia, mardrömmar 

För SSRI- och TCA-gruppen är yrsel, illamående och huvudvärk de vanligaste symtomen. Sensoriska rubbningar och balansstörningar är ovanliga för TCA, men förekommer efter behandling med SSRI och kan därför betraktas som specifika för denna grupp. En rad andra allvarliga psykiatriska manifestationer och hjärtrytmrubbningar har beskrivits för enskilda patienter. Utsättningssymtom för MAO-hämmare, speciellt tranylcypromin, är ofta av allvarligare karaktär än för TCA- och SSRI-preparaten. 

I engelska studier har utsättningssymtom rapporterats vara 100 gånger vanligare för paroxetin (ungefär 1 av 2-3 patienter) än med fluoxetin, sertralin och fluvoxamin. Enligt en sammanställning av retrospektiva studier av TCA tycks klomipramin ha en högre frekvens av utsättningssymtom än paroxetin . Däremot ger tvär utsättning av paroxetin en större försämring av kognitiva funktioner, sämre sömnkvalitet och mer uttalade depressions­symtom än när andra SSRI-preparat sätts ut abrupt . 

Behandlingstidens längd har också betydelse för risken för utsättningssymtom av antidepressiva läkemedel. De uppträder sällan om behandlingen varat i mindre än 5 veckor. Utsättningssymtom av SSRI drabbar framför allt patienter som haft behandling i minst ett par månaders tid. Utan en adekvat information från läkaren om risken och om de symtom som kan uppträda kan utsättningsbesvären leda till återinsättning av behandlingen, vilket naturligtvis ej är bra. En del av symtomen är sannolikt relaterade till att serotonin­receptorerna utsätts för en potentierad exponering för serotonin. Besvären brukar försvinna inom några veckor och innan den upphörande antidepressiva effekten eventuellt resulterat i ett återinsjuknande. 

Behandling

Utsättningssymtomen kan minimeras eller helt elimineras genom återinsättning av behandlingen helt eller delvis. Om det kliniska målet är att sätta ut läkemedlet helt, är det naturligt att förlänga utsättningsfasen, d.v.s. återinsätta en del av den ursprungliga dosen. Om behandlingen varat i 2 månader eller mer, bör utsättningsperioden hos dessa patienter vara minst 4 veckor lång. 

För den äldre gruppen av antidepressiva, TCA, med mer antikolinerga biverkningar, kan utsättningssymtomen lindras i vissa fall genom behandling med antimuskarina läkemedel, t.ex. atropin och benstropin. Fenomenet kan beskrivas som en kolinerg rebound-effekt efter långvarig blockad med TCA. Bland SSRI-medel tycks detta vara vanligare för paroxetin än för de andra preparaten till följd av paroxetins högre affinitet för muskarina receptorer. 

Klinisk relevans

Utsättningssymtom av antidepressiva medel kan leda till förnyad sjukskrivning. Enligt en engelsk studie uppgav 79% av intervjuade läkare att rapporterade utsättningsreaktioner på paroxetin kunde betraktas som måttliga eller allvarliga. 58% hade återinsatt patienten på antidepressivum och 23% hade påbörjat en annan farmakologisk behandling .  

Även om utsättningssymtom i regel skiljer sig från symtomen på depression kan i vissa fall bilden av en patient med oro, sömnstörningar och apati lätt misstolkas som ett återfall i depression. Skulle orsaken till symtomen bero på dålig compliance vilket enligt aktuella studier gäller varannan patient, kan den felaktiga slutsatsen dras att behandlingen är ineffektiv. Dessa patienter kan upprepade gånger rapportera utsättningssymtom vilket lätt kan förväxlas med biverkningar av läkemedlet eller med tecken på sjukdomsrecidiv beroende på dålig effekt. 

jag är deprimerad, har provat cipramil en gång, mådde asdåligt...
mår fortfarande dåligt funderar nu på o prova nått annat men det verkar ju rätt farligt

Med antidepressiver etc når man högkostnadsskyddet på nolltid.

akta så du inte får fluoxetin, jag har käkat det ett tag och det funkar inte alls.

jag vet att benzo funkar, nån som vet vad jag ska säga för att få det istället? :)

affe

Så sant så... mina kostar typ ingenting ändå. Citalopram är jävligt sköna.. Min läkare sa dessutom att de inte reagerar på alkohol vilket t.ex zoloft gör. Det berättade han efter att jag brytit ihop totalt när jag drack och käkade zoloft...

jag hade värsta tjackrycken av zoloft och skakade...



med citalopram slipper jag den skiten... och jag kommer ta dem så länge jag känner att jag behöver. varför sluta när jag mår bra av dem...

Asdöd - Jag vet tyvärr inte, jobbigt att de inte fungerar.
Har inte käkat remeron, och dessvärre inte ens läst så mycket om tricykliska antideppmedel överhuvudtaget. De skiljer ju sig en del från SSRImedlen, som bekant.
Men å andra sidan är valet mellan benzo och antidepp kanske inte så jävla svårt :).

Bountyboo

Ok, jag tycker Citalopram verkar sluta funka för alla efter ett halvår eller så. Körde Remeron ett halvår men jag vet inte om det gjorde från eller till, hjälpte ibland med insomningen dock. Nu för tiden kör jag utan medikament på gott och ont.

Hm, jag äter. Får vanliga recept utskrivet av min läkare. Det är jävligt skönt att ha dom när man har många problem, så kan man ta tag i en del av dom o slippa dom andra så länge.. Ett helvete när man ska sluta bara, rekomenderar ingen att börja äta dom. Köp ngt hälsomedel som piggar upp till o börja med istället!

piller is not the shit..

fyfan för piller asså. Bara efter 5 dagars användande och tvärt slut så vaknade jag upp med ledvärk och nackspärr, hjar haft det hela dagen och kan knappt knyta näven. Tror det beror mest på benzon efter som att det fysiska suget var ganska tydligt.. läskigt hur man rent fysiskt kan hamna i en fälla som är svår att ta sig ur..

habibi_yayo P26 - skitdåligt tips. Jag är cannabisentusiast, mycket väl medveten om att cannabis hjälper mot diverse åkommor, men att röka weed för att bota depression är som att tjäka tjack för att bota anorexi. Cannabis ska inte nyttjas av psykiskt instabila personer, det är då, och i princip endast då det kan gå fel.

Förövrigt är den här "piller är dåligt" attityden skrattretande. Det finns tusentals olika substanser som säljs i pillerform, att dra alla över en kam är fullständigt idiotiskt. Men ja, ni kan ju alltid be om att få antibiotikan i flytande form som småbarn istället när ni får lunginflammation, för vätska är ju inte piller.

känns som att man ska försöka styra upp sitt liv innan man börjar knapra.. men om man inte orkar kan man ha de som hjälp.. jag va helt ras ett tag men vägrade ta tabletter för de man hör o läser så blir de fan bara sämre för nästan alla.. orka me de, snacka med psykolog är fan så mycket vettigare.. sen mår alla olika en "bruten " hjärna är inte lika lätt att lösa som en bruten arm

joda

att likställa ett beroende av antidepressiva, som förövrigt enligt det jag läst gällande dessa inte är beroendeframkallande, och i den mån de är det så är det ytterst lite i jämf. med cannabis.

Ja, det beror väl på hur man definierar beroende. Cannabis är ju psykiskt beroende, men jag undrar om inte antidepp är det också. Mår man bra av, varför ska man lägga av? Eller som BountyBoo så vackert myntade det: "och jag kommer ta dem så länge jag känner att jag behöver. varför sluta när jag mår bra av dem..." Vill man lägga av? Kan man? Eller börjar man direkt "må dåligt"?

knappast så att man tar i tu med saker när man e nerrökt

Det där får ju liksom stå för dig. Vissa gör saker när dom är bänga, andra inte. Högst individuellt, precis som AD antar jag.

Sen är det ju högst förvånansvärt hur många det är som knarkar lagligt. Håller alla på att bli psyko eller vad är det frågan om? Klart som fan man kan vara deppig ibland. Livet suger, get used to it. Det är väl snarare alla mudmixers som flyr verkligheten, eftersom ni inte kan se den i vitögat nykter och utan piller.

semantix

frågan är ju nu om man är labil. Eller om man bara "mår lite dåligt". Enorm skillnad. Tror många käkar det fast de inte behöver, bara för att de tycker vardagen blir softare.

ja käkar citalopram å dom e fina. men de e mycke för min insomnia.. :/

BountyBoo F26

läste de hon skrev lite längre upp å ja kunde inte sagt de bättre själv! har dock tappat sexlust en aning, men de gör mig inte så mycke. träffar ja nån fin flicka så löser ju de sig då ^^ 

ingen aning vad folk skrivit innan mig men...

komplex P1 - Ja, många som inte behöver dem käkar dem, men inte för att de tycker att vardagen blir lite softare, utan för att nån inkompetent läkare har skrivit ut dem så att de tror att de behöver dem. Vardagen blir verkligen inte lite softare på antideppressiva.

amf, knaprade citalo i 2½ år.. funkade fint..
eller ja..
om det nu funkade dvs.. svårt att säga..

biverkningarna va knas när ja la av däremot..
men det visste jag om så det va chill..

komplex, läs om läs rätt..

jag sa att man inte kan likställa beroendena.

angående del 2.

knappast många människor som tar itu med sina problem efter dom har rökt en fet.

brukare snarare vara tvärtom..

sen att jämföra bruk av preparat med så sjukt olika effekt känns också rätt far off..

Ates Nej jag är fatktiskt ganska medveten om att jag inte är manodepressiv.. Jo det får jag får väl ta mig till en läkare och prata och se vad som händer.

Peppis Aha.

semantix Ok, tack för rådet.

joda

Som sagt, det beror på hur man definerar beroende. Jag tror att AD är minst lika psykiskt beroende som cb. Men som jag tidigare även sa, är det högst individuellt.

Det beror väl på vad man har för problem? Bara för att du inte gör det, betyder det att andra inte gör det då?

Kanske det, men det var du som tog upp det.

Semantix

Även om läkaren är inkompetent bör en individ bry sig om sin kropp såpass att man själv drivs till att ta reda på vad felet är. Lägger man sin kropp helt i en läkares händer får man snarare skylla sig själv än att hävda att läkaren är inkompetent.