antidepressiva mediciner

näe, jag är nog inte för att prata med någon.
Har redan gjort det, varit på bup osv. Hjälper inte det minsta.
Så nu efter några månaders depression så känner jag för att prova på om det hjälper med mediciner.

går inte till någon läkare / psykolog.

Antidepressiva ska inte användas utan att du går och pratar med någon.

inga problem att få utskrivet..
gnäll lite och receptet e ditt..

Näe, det förstår jag.
Men vem ska jag prata med då, och om dom säger att det inte hjälper då? inget annat verkar ju hjälpa.

ja, whoa går alltid att prata med.
Jag är 17.

komigen

acceptera din existentiella kris utan att medikalisera den..?

huh? mitt ordförråd överflödar inte precis..

Oekj, jag tänker mer som att ångest, oro och kriser hör livet till men samhället är så fixerat vid "snabba fixar" (piller). Om du upplever dig själv som deprimerad bör du prata med någon precis som nån annan redan skrev. Lycka till.

Ja, men jag har pratat med de flesta som jag känner,
bup, skolsyster osv osv.. Bara jobbigt, aldrig nån som förstår mig ändå.. tack!

har du varit djupt deprimerad förut?? om det här e fösrsta riktiga deprisionen så är det bättre att försöka komma ur den utan medecin.

aight, trist..
Ja, jag har försökt så många gånger..
men det blir fan bara värre, och om något som tex medeciner skulle kunna få mig på bättre tankar skulle det vara GULD.

haha det kanske är sant, det enda jag vet att jag är så sjukt trött på att bara vara nere / deppig hela jävla tiden så fort jag gått hem från det jag kallar " mina vänner "..

Vad tror du medicinerna ska göra egentligen? Antidepressiva är inga lyckopiller. De används enbart i kombination med annan vård, oftast samtal med behandlare. De som får antidepressiva får det för att komma upp till en mottaglig nivå för den vård de behöver.

Det du ska göra är att kontakta ungdomsmottagningen eller BUP och få en person du kan prata med. Skolsköterskan kanske kan hjälpa dig att hitta rätt. För de allra flesta hjälper det med relativt små medel att bli bättre. Hälften går på max 5 besök innan de känner att problemen är lösta. (Jag pratade med en person inom BUP om just detta idag).

Om inte samtal har fungerat tidigare, så be om att få byta behandlare. Det har du rätt till. Problemet är oftast att behandlaren inte passar just dig. Är du ett extremt fall finns specialkliniker som BUP kan remittera dig vidare till.

Sätt inte ditt hopp till mediciner. De löser ingenting, du blir aldrig frisk utan samtal och riskerar bara fastna i ett pillerträsk onödigt länge.

Tackar tackar.
Ska ta till mig av dina råd. Du kan ta bort tråden nu, i'm out.

Flytta ifrån hamn så mår du bättre :P

Att jag inte tänkt på det tidigare!;p

Jaaa jag vet . Jag måste alltid tänka åt dej Berg jag börjar bli less nu :P

de suger, haha jag vet..
Jag kan inte tänka klart själv.. funkar inte! ;p

Nä jag har ju märkt de och de är typsikt skehamnare dom kan inte tänka ;)

Haha precis ;p blä, vill verkligen flytta härifrån

medicinering för hängighet och depp gör dig tíll en zombie..

Du kommer få dina "känslosvängningar" totalt avkapade och glida runt, varken ledsen eller glad..

Jag rekomenderar då att vara deppig, då vet du i alla fall att du lever.

stesolid snabbfixar din ångest

ifall det kanske är det du lider av, den diagnosen fick jag, och nog hjälpte det med lite stess, i några dagar..
Man blir snabbt beroende.

Men om vi snackar antidepp som Zoloft och Sertralin så är ju det en långtids kur, och somsagt under kontakt med psykolog/bup.
Du blir ju inte direkt happy happy utan mer eller mindre nollställd på känslofroten, äsch, var nåt dygn sen jag sov, jag kanske talar i nattmössan.

Rosenrot är väl annars ett receptfritt alternativ....?

yes, rosenrot finns på naturpost.se receptfritt..

Stesolid e verkligen inget alternativ, d e ju benzo o d e inge medecinering mot anti depp, kan däremot få det som startlindring på riktigt antdepp med.
sertralin e bara en nyare identiskt version av zoloft fast typ billigare, den funkar bra o man blir ingen zombie för fem öre.
det den gör e att den hjälper serotoninet (glädjeämne) i nervsignalerna att hålla en jämn nivå och inte hoppa från dalar till bottnar eller en ständig underproduktion.

medecin funkar, men som allra bäst i kombo med samtal eller terapi. annars är det som en tillfällig lösning.

först o främst så vet ja ju inte om du pundra lr nåt liknande...om d e så så e d ju bara o ge upp för då funkar inge medecin föränn du slutar=P

Jag har ätit citalopram (anti-depp) i ett halvår nu och har aldrig känt mig så bra som nu. Att anti-depp inte är lyckopiller är ju ren bullshit! Självklart måste man kompinera medicinering med terapi men utan medicinering hade jag varit ett vrak idag. De räddade mig verkligen! Innan dess hade jag lidit av en "lättare" depression i minst fem år (som jag tacklade på diverse dåliga sätt), vilken blev svårare mot slutet och tvingade mig att äta medicin.

Alla kanske inte kan bli hjälpta av anti-depp-medicinering, men är det inte värt att prova om man behöver hjälp för att man mår dåligt? Det är inte alls säkert att du drabbas av biverkningar. Om en läkare skriver ut det till dig så ta det. Men du måste ju själv jobba på att må bättre! Dessutom skriver en läkare inte ut medicin om hon/han inte verkligen tror att du behöver det.

Lycka till!

gå in på www.naturensdroger.se och så beställer du ett 100 pack DXM, ät fem till frukost, fem till lunch, sju till middag och en näve till kvällsfika. du kommer hamna på rätt sida av livet!!

Förstår inte varför alla är så jävla rädda för antidepp. Mina erfarenheter är positiva, i min mening är antidepp rätt harmlösa om man jämför med neuroleptika tillexempel. That shit fucks you up. Men jag mår bra av mina antidepp, eller ja.. det har väl inte varit en dans på rosor.

Först fick jag Sertralin men efter en viss tid hände något i min hjärna som tyvärr inte antideppen kunde göra bättre och då blev allt bara värre istället och jag försökte ta livet av mig. Något jag inte gjort tidigare, men har tänkt på i många många år och tyvärr förverkligades dom tankarna just nu och det var ju oturligt men jag skyller inte på antideppen även om många säger att man kan bli just sämre i början. Jag var ju medveten om det, så då får man acceptera skiten som följer också.

Så nu har jag bytt antidepp till Fluoxetin och får dessutom mindre mängd varje gång jag köper så att jag inte kan överdosera igen.

Antar att det jag vill säga är att jag tycker det är värt riskerna som följer, för såhär bra har jag inte mått sen jag var typ 11 år. Och om det innebar att jag skulle behöva åka ambulans, ligga på intensiven och bli inlåst på psyket för att komma hit så var det värt det. Man måste våga för att vinna.

Men samtal är ändå a och o. Det är samtalen som gör att man en dag ska klara sig utan antidepp. Men jag tycker inte man ska köra på antidepp på en gång, pröva med samtal först.. försök att hitta någon du klickar med.. det kan hjälpa ganska mycket bara det.

emo

precis som alla säger som har testat antidepp, har jag ocksa en positiv erfarenhet. man blir inte all "zombie" av dom. kanske att man har mindre lust att hävda sin personlighet, men det är väl bara positivt att man inte är lika patrangande längre. (för mig blev det sa iallafall. att jag slutade hävda mig berodde pa att jag var mindre osäker)

man känner sig helt underbar. man har inga jobbiga och tyngande tankar 24-7. och man orkar med saker som man inte orkade förut!

jag har ingen talkontakt. men pysket funkar fortfarande lika bra som det gjorde när tabletterna började verka för ca ett ar sedan.

fast och andra sidan är jag rätt självterapeutisk och förstar mig själv. sa klarar du inte det sa ska du ha talkontakt.

Tack allihopa för era svar.
Men vad är slutsatsen? Ska jag kontakta en läkare och så?
För på en del utav er låter det verkligen som om att medicinerna hjälper och jag tror till 100 % att dom skulle göra det på mig med. 


Fred.

Alla som testat någon form av antidepp här skriver i stort sett samma sak: att medicinerna tog upp dem till en mottaglig nivå för ytterligare behandling. Medicinerna lugnar ner känslolivet och man kan sen ta nästa steg. De är bara ett hjälpmedel, inte ett botemedel.

Du måste ta kontakt med läkare om du vill ha mediciner utskrivna, så hur du än gör så får kontakta dem. En del läkare verkar kunna skriva ut det hur som helst (det finns för många som får det utstkrivet fast de egentligen inte behöver det), men de flesta kommer se till att du undersöks först. Så kontakta läkare, och se vad som händer när du får hjälp. Huvudsaken är väl att du börjar må bättre, inte att du blir medicinerad?

Kriget_kommer

Tack så oerhört mycket.
Jag ska kontakta en läkare snart, sen så får vi se vad som händer.

Jag kan ju berätta lite om mina problem eller vad man ska kalla det.
Det började väl för några år sedan, då det inte gick så bra mellan mig och pappa. Vi bråkade ofta, fick ofta ta emot smällar över smågrejjer som te.x att jag glömde stänga källardörren. Dock aldrig slag över keften men det hela pågick väl kanske i 1-2 år.. Nu har vi inte bråkat seriöst på över ett år så..
Nu är väl familjeproblem att mamma och pappa ska flytta ifrån varandra, att min ena lillasyster för ett halvår hade nån hjärnsjukdom, och att min yngsta syster svimmar då och då pga av stress, så jag kan gott säga att ingen i min familj mår helt bra.

Men det är såhär att jag har alltid kännt att jag inte passar in någonstans, alltså i en umgängeskrets. Det började väl kanske i 7:an ( går i 1:an nu) då jag började hänga med dom som jag tyckte var coola, och det har pågått sen dess. Så jag har väl inga riktiga vänner egentligen bara "kompisar" så att säga. Känner mig så jävla ensam ibland, visst jag är ute och har kul. Men direkt jag kommer hem flödar mina dåliga tankar över. Och jag vet verkligen inte vad jag ska göra med dom, för jag orkar snart inte längre. Jag får ångest över ingenting, och allt är bara pest och pina.Kan tillägga att jag blir lätt agressiv, och när jag blir det går det ut över mig själv. Har flera ggr slagit mig gul och blå i ansiktet och mina föräldrar vet om det.
Jag pratar med folk jag känner varje dag och det blir fan inte bättre. Så jag tror faktiskt utan någon som helst erfarenhet att mediciner skulle hjälpa..

camman..

kognitiv beteende terapi är kanske en bättre början men vill du verkligen ha piller är det bara att gå till doktorn och säga att inget hjälper och att du vill dö så skriver dom ut rätt enkelt.
andra kanske har skrivit men jag orkar inte läsa igenom..

medicin hjälpte inte mig. jag fick ut zoloft o de gjorde allt bara mkt värre pga bieffekterna (obs inte några psykiska utan fysiska)
jag gick även på atarax för att dämpa panikångest och är på väg dit igen.
uppsök din vårdcentral och se till o få tag på en kurator eller läkare som lyssnar o bryr sig. de var de enda som tillslut hjälpte mig efter många turer.
om jag ska vara ärlig är röka, bra vänner, stadig inkomst och att undvika pojkar och sprit det bästa ur min synpunkt, så jag tror att allt är jävla personligt om man inte har en klar serotoninbrist.

om jag ska vara ärlig är röka, bra vänner, stadig inkomst och att undvika pojkar och sprit det bästa ur min synpunkt, så jag tror att allt är jävla personligt om man inte har en klar serotoninbrist.

Haha, sant

skulle säga att man behöver vara fett deprimerad innan man tar den skiten (alltså att man har en "deppression" som är en sjukdom, inte bara att man är lite deppig), fruktansvärda biverkningar och kan även göra en sämre i början, men hjälper en del, försök med annan behandling först ok

X pills

skaffa flickvän och rök gräs hela dagarna.

Kriget_kommer

Jo, ska ska som sagt ta kontakt med en läkare.
Ja, att ha någon läkare eller så som man kan lita på och prata regelbundet med vore kanske inte helt fel.. Ska ta tag i det här nu.

Tack åter igen som fan! och dom du har något problem eller bara vill prata eller nåt så är det bara du skickar ett mail.