aspergers syndrom

Det är ju ingen sjukdom. Finns väl några stollar nånstans som anser att det går att behandla med medicinering, men det är nog bara skitsnack.

Såg en dokumentär om AS nyligen där de berättade att orsaken till AS kan vara att tankeflödet (om man kan kalla det så) hoppar över en del i hjärnan.

Kraftigt förenklat: impulserna startar på ett ställe, går via frontalloben på vanliga människor och fortsätter till ett tredje ställe i hjärnan där "tanken" är färdig. Hos folk med AS skippar impulersna frontalloben.

Nej, du behöver inte ta läkemedel om du har AS. Nej, du begränsas inte från vissa yrken vad jag vet (du begränsas nog mer om du är t ex färgblind). Däremot kan folk med AS ha svårt för vissa yrken. Å andra sidan finns det vissa yrken som passar personer med AS väldigt bra, t ex vissa repetetiva yrken. Mycket beror på vilken grad och typ av AS personen har. Vissa har mildare än andra.

Den enda behandlingen av AS är egentligen att tala klarspråk. Personer med AS har ofta svårt med sociala regler och underförstådda premisser. Säg inte en sak om du menar det motsatta. Bokstavlighet är nyckeln. Personer med AS kan aldrig förstå vissa saker men lär sig i gengäld hur olika sociala sammanhang fungerar, även om de inte förstår dem. Social träning ungefär. Den pågår hela tiden. Men så är det nog för alla, det kan vara jättesvårt att veta vad folk menar om de inte säger det.

Misstänker du att du har AS kan du vända dig sjukvården antar jag, och så får du göra en utredning som tar ett tag. Många med AS känner en lättnad över att få en diagnos, då faller pusselbitarna på plats och man förstår varför man varit lite annorlunda hela livet. Men särskilt konstigt är det inte. Alla har träffat personer med AS utan att veta om det.

Det beror helt på vilken nivå du har hamnat på, asb tillkommer ofta på autistiska människor, men även hos de "mer" normala finns det.

Hur påverkar det dig i vardagen? Det borde ju inte finnas några karriärshinder då man som asberger ofta påvisar olika kvalitéer såsom detaljsinne och extraordinära talanger - inom musik t.ex.

Nu vet jag inte hur gammal du är men någon kontaktperson inom psykiatrin eller skola/jobbet kan nog hjälpa dig.

Vet inte hur smart det är att fråga om kostnader här då jag knappast tror att psykologer ofta flänger runt på whoa.

Det kostar nog inte mer än vanlig sjukvård. Såvida du inte ska anlita privata psykologer förstås... Men det finns psykatrisk vård i alla kommuner (dvs kostar som vanlig sjukvård; du betalar typ 140:- första besöket och hälften för återbesök).

Har en polare som har aspbergers och han får inget mot det, han anses vara ej lämplig för jobb och har bidrag.

Tack för svaren.

Jag har faktiskt länge haft åsikten att det är på gränsen till inget problem alls. Vissa människor bara accepterar man som särskilt introverta eller ärliga och smått dysfunktionella i det sociala spelet och att det är något de lär sig att leva med eller överkommer. Jag hade alltid sett det som att det låg i personens karaktär, och vi är ju unika individer. Fast sen när jag såg att det finns en diagnos på sådana så slog det mig att han kanske "behöver" någon form av behandling eller att det kanske är praxis att låta psykologen snacka med honom.

Nu är jag mer nyfiken på varför det är en diagnos om de kan leva "normala" liv trots allt. Ibland får jag intrycket att det är lite hokuspokus i psykologin. Fast ändå det är ju nära besläktat med autism sägs det.

En diagnos kan för många vara en förutsättning att kunna leva ett normalt liv. Du kan säkert googla dig fram till mängder med reportage och intervjuer med AS-personer som uttrycker sin lättnad över att veta varför de är som de är. Många har gått runt och trott att det varit nåt fel på dem. Ungefär som folk med dyslexi utan att veta om det kan gå runt och tro att de är korkade för att de inte kan stava. Speciellt i skolan när alla ska vara så lika och göra samma saker. Vissa behöver ett särskilt stöd. Sen finns det många som går igenom livet och mår konstant dåligt på t ex arbetsplatsen utan att förstå varför men de bara härdar igenom det.

Nu för tiden börjar man bli bättre på att fånga upp barn med olika diagnoser i tidig ålder vilket är en förutsättning för att ge det stöd som krävs, men det är ändå långt kvar innan det är riktigt bra. Bara att folk börjar lära sig om AS är bra, det finns många fördomar. Men det gäller inte bara AS, det gäller all form av autism. Hänsyn tas ju redan till folk, framför allt barn i skolan, och deras speciella behov. Allt från allergiker och astmatiker till tjejer med mensvärk som inte kan vara med på gympan. Det är ju inga stora grejer som behövs, det känns bara stort (kanske) att föra in nya tankesätt. Som det var förr kunde ju AS-barn bli bestraffade för att de gjorde vad de skulle när det i själva verket var så att de bara behövde något särskilt stöd.

AS-personer har ju ofta särskilda intressen som de intresserar sig mycket för och blir grymt bra på (läste om nån som blivit typ professor i biologi), men allt annat kan vara ganska ointressant. Snacka med en AS-människa om något de gillar och du kan få en jäkligt intressant diskussion. Även om de säkert kan vara lite väl självcentrerade ibland och inte gärna testar nytt, för rutinerna är viktiga. En polare jobbar med att få ut AS-personer i arbetslivet, och berättade om en kille som inte klarat gymnasiet men däremot lärt sig japanska på egen hand för att han vill bli typ spelutvecklare eller mangaartist. Logik karaktäriserar ofta AS-personer. Skulle vilja veta procenten studenter på matematik- och fysikutbildningarna på universitetet som inte lider av någon form av AS :) AS-personer kan nog bli lite kufiska, hehe. Men det är inget sjukt eller fel med det, folk får väl intressera sig för vad de vill. Det ligger ju i tiden att folk ska få vara sig själva.

Är jag skev om jag tycker att Aspberger bara är ett namn för folk som inte kan bete sig? Att de ska sluta skylla på saker och rycka sig i kragen istället?

Det e väl lite som adhd. Vissa saker är lite svårare för folk med diagnosen,men det mesta går att träna på så att man fungerar som alla andra. Eller nära nog iaf.

Och om man känner sig annorlunda så kan det vara rätt befriande att få ett ord på det och konkreta besked.

verbose
Ja, faktiskt. En person med AS beskrev det du säger för mig som att "be någon börja flyga". Det går bara inte. Det har som sagt en neurologisk förklaring, man kan i stort peka på en bild och säga "det där är Asperger". Försök klämma dig igenom ett för litet hål. Det kanske går, men det gör jävligt ont och du kanske får krossa höftbenen på vägen.

Peka på en bild? Visa mig den bilden från en seriös källa så kanske jag börjar tro på det här. I övrigt förstår jag inte alls vad du menar. Vaddå "börja flyga"? Det är inte omöjligheter vi snackar om, jag tar itu med mitt liv varje dag, jag sköter min ekonomi, jag går i skolan, jag tar mitt ansvar.

Jag låter dryg nu jag vet, men det är alltid så lätt att skylla på allt annat. Folk vill bekräfta sig själva och letar lätta svar och utvägar, när livet i sig innebär att man ska ta hand om sig själv och inte bli daltad med.

Syftar på det jag skrev först.

Såg en dokumentär om AS nyligen där de berättade att orsaken till AS kan vara att tankeflödet (om man kan kalla det så) hoppar över en del i hjärnan.

Kraftigt förenklat: impulserna startar på ett ställe, går via frontalloben på vanliga människor och fortsätter till ett tredje ställe i hjärnan där "tanken" är färdig. Hos folk med AS skippar impulserna frontalloben.

Källan är en fransk dokumentär, visades på nån SVT-kanal har jag för mig, där ett gäng forskare visade upp sina resultat. De visade bl a upp olika bilder och scanningar som visade på hjärnaktivitet vid olika situationer. De gjorde även ett slags uppfattningstest där personer fick titta på en datorskärm och sedan registrerade de vad personen tittade på (och mätte antagligen någon typ av hjärnaktivitet). Testet är f ö ganska vanligt, tror det är ett gäng kameror som registrerar vad ögonen fokuserar på. Vanligt bl a vid undersökningar på hur folk tittar på en webbsida. Vad man tittar på först, sist, mest och minst. Folk följer väldigt givna mönster. Hur som helst, i just det här experimentet såg man att vanliga personer tittar efter vissa saker inom ett begränsat området (typ ögon, näsa, mun, och letar efter uttryck för känslor). AS-personer flackade mycket mer i blicken och tittade inte alls enligt samma mönster, de läste hellre av formen på huvudet, registerade utseendet på ett helt annat sätt och ignorerade totalt alla former av känslouttryck.

Ett annat experiment var att fästa lysdioder på en person som utförde olika rörelser. Allt man såg var konturen (formad av lamporna) och resten av dataskärmen var svart. När personen gick uppfattade alla i stort sett samma sak. När personen sedan visade uttryck för bl a ilska kunde vanliga människor se att personen var arg, men AS-personer såg det inte. De såg bara att det var en kontur som rörde sig i stort sett.

Det är det jag menar med bild.

Du behöver inte sätta dig in i ämnet jättemycket för att förstå vad det handlar. Skulle tro att det räcker med typ Wikipedia.

En tråd om Aspergers syndrom på whoa!.. ovanligt :)

Är själv väldigt insatt i detta eftersom jag hade rätt stora problem i min barndom, särskilt med skolan och utanförskap, så mina föräldrar misstänkte Aspergers hos mig, och jag kan till stor det känna igen mig i det men jag tror mina problem mest lutar åt ADD (Attention Deficit Disorder).

ADD är som ADHD utan hyperaktivitet; man är dålig på uppmärksamhet, koncentration, är rastlös och har svårt att komma igång med saker.

Gällande Aspergers känner jag igen mig till den delen som har med planering och struktur att göra, samt lite det sociala; komma in i gruppgemenskaper och socialisera med nya människor på ett naturligt sätt.
Dock anser jag att dessa problem är rätt överkomliga i dagsläget och att behovet av hjälp i mitt liv numera därmed inte är så stort.
Men jag var nästan alltid efter i grundskolan, missade jämt saker, hade svårt att hitta och vart i gymnasiet nästan totalt socialt isolerad. Dels p.g.a svårigheter att socialisera men också för att intresset för det är ytterst litet (det är det än idag).

Ska man få en diagnos så bör man ju också vara i behov av hjälp, annars är diagnosen onödig och jag anser att man får vara precis hur udda man vill så länge man inte skadar andra eller sig själv. En diagnos är ingen stämpel i pannan utan enbart läkares bedömning, så man bör också komma ihåg att den kan vara felaktig (jag hörde t.ex. talas om en som fick Asperger diagnos men som senare visade sig ha enbart social fobi) plus att graden av problem som beskrivs i diagnosen inte nödvändigtvis är konstant;
Många som får diagnosen Aspergers syndrom i barndomen framstår sedan i vuxen ålder som i stort sett helt normala.

Viktigt att veta är att det finns olika gradskillnader i alla neuropsykiatriska funktionshinder, och bara för att en person har en Asperger diagnos betyder inte det att den har exakt samma grad av problem som en annan med samma diagnos. Vissa har riktigt stora problem och klarar inte ens av att sköta sitt hem. Då är en diagnos absolut nödvändig för att kunna få hjälp med detta.

Dock kan det ju faktiskt enligt min mening bli lite diagnoshysteri när man sätter diagnoser på folk som kanske bara har lätta och relativt överkomliga problem.
Därför måste det finnas en balans i det hela och både läkaren och en själv måste verkligen vara säker på att en diagnos behövs, eftersom en felsatt diagnos också kan ge negativa konsekvenser såsom sämre självförtroende, ökad isolering osv.

NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) diagnoser är relativt nytt och särskilt Aspergers syndrom som introducerades i Sverige 1994.
De är lite av ett tecken på att kraven har ökat i samhället på många sätt, samt att vi i västvärlden vill kunna förstå oss på precis allting, alla svårigheter man kan ha och öka på forskningen om detta.

Jag går just nu en informatörsutbildning på Ågesta Folkhögskola där vi lär oss om Aspergers och närliggande funktionshinder, och syftet är att vi sedan ska kunna informera till myndigheter och hålla föreläsningar om detta samt fungera som mentor för anhöriga till personer med Aspergers syndrom.
Rätt intressant och spännande, samt att det förmodligen behövs mer korrekt information om detta ut i samhället till folk som kanske inte har någon aning om vad det handlar om.

själv har jag ADD med vissa aspergerdrag, har bland annat svårt att läsa av människor, bryta rutiner osv osv..

intressant med en sån här tråd, ska skriva mer någon gång då jag har lite mer tid.

Jag låter dryg nu jag vet, men det är alltid så lätt att skylla på allt annat. Folk vill bekräfta sig själva och letar lätta svar och utvägar, när livet i sig innebär att man ska ta hand om sig själv och inte bli daltad med.

Hehe jag har en kusin som har AS och jag kan säga att det är absolut inte så lätt som du tror det är. Min kusins aktiva AS gör att han för sin egna del inte har kunnat gå i en "normal" skola, ha ett normalt arbete etc. För hans medmänniskors del så har de helt enkelt sluppit honom också då han är en riktigt svår människa att hantera om man inte känner till hans AS. Jag älskar min kusin över allt annat och han är självfallet exakt lika unik som dig och mig med en twist. Samtidigt går det inte heller att sätta fingret på aspbergers då det finns lika många former av aspebergers som det finns folk som har det. Då jag levt nära min kusin större delen av mitt liv så är det tyvärr så att medicinering behövs i hans fall och han behöver även det omhändertagande han har fått i form av boende och sjukpension.

Fanns en tråd på flashback startad av en person som verkar dela åsikt med -verbose-
http://www.flashback.info/showthread.php?t=528471

Där blir en person som har Asperger diagnos totalt påhoppad med diverse personangrepp
Han som blev utpekad i tråden försökte t.o.m polisanmäla händelsen.

ibland får jag för mig att det rent utav kan vara bättre att inte få diagnosen även om man har asperger...vet exempel på folk som använder sin diagnos som förevändning för att inte jobba, träffa nytt folk osv trots att dom fungerade relativt normalt tidigare...är ju inte direkt så att man sticker ut i mängden nämnvärt om man har "ett stänk asperger" i dagens samhälle där everybody and his grandma är mer eller mindre socialt handikappade datorsittare...

Alltså.. Om nån tagit åt sig för att denne har en störning ber jag om ursäkt, men att säga att man har en sjukdom när "man är dålig på uppmärksamhet, koncentration, är rastlös och har svårt att komma igång med saker" är fan ett skämt. Ryck upp er för fan!
Jag vet att killen som skrev det snackade om ADD men den sjukdomen ska vi inte ens snacka om. Hela det ovanstående citatet är vad man brukar kalla LATA människor (nej det är ingen förkortning, det är ren och skär lojhet).

Vi har kommit in i ett extremt normativt och homogent samhälle där alla måste vara lika, alla olikheter har namn och förkortningar. Detta samhälle sätter krav på oss att vi måste passa in i ett fack, allt annat är ett misslyckande, allt annat är att skilja sig från gruppen/samhället/"oss". Det här är en av anledningarna för att så många är deprimerade, egentligen utan anledning. Såklart finns det folk som har anledning till att vara deprimerade, men jag misstänker kraftigt att flertalet mest "tycker synd om sig själva" snarare än att det rör sig om en riktig psykisk åkomma.
Det är även detta jag ställer mig kritisk till. Låt så vara att AS är en riktig sjukdom, och att de som drabbas av den påverkas jättemycket, men det är stor skillnad i hur man väljer att fortsätta efter en diagnos. Sen ställer jag mig kritisk till alla socialarbetare och arbetströtta psykologer som tröttar sig igenom dagen genom att lyssna på folk som gjort nån online-test och sen skriver ut dem som psykiskt sjuka. Hypokondri kallas det och anses av mig vara sådär.

"vet exempel på folk som använder sin diagnos som förevändning för att inte jobba, träffa nytt folk osv trots att dom fungerade relativt normalt tidigare"

Det här är precis det jag menar. Man går ifrån sin roll som person som kanske har aspbergers till att bli aspbergers-killen. Allt man gör och alla ens handlingar är grundade på hur man kan klara det, psykiskt sett. Det blir ett hinder som man lägger upp för sig själv.
Kolla på nästa "själv har jag ADD med vissa aspergerdrag" Jag menar, jaha? Är det en cocktail av bidrag och tycka-synd-om-kramar du vill ha?

Jag menar, visst finns det andra saker man som skattebetalare kan hetsa upp sig över, typ ineffektivitet i myndigheter som polisen, försvaret (hajar ni hur många aspbergers-killar och tjejer vi kan ha för de 20 miljarderna som JAS-planet kostar?), och jag hatar att snacka som nån jävla "ny-moderat" hämtad från 2006, men vafan liksom.

verbose

Snacka om att dra alla över en kam. Finns en massa människor som har diagnoser som jobbar/vill jobba och som varje dag kämpar mot sin diagnos. Fördomar.

Sen finns det lata människor och dom finns precis överallt.

Javisst finns det såklart ett tvärtom-förhållande, vilket är jättebra! Men de är å andra sidan inte ett problem som alla andra ska behöva dras med, de är tvärtom såpass starka personer att de står över tycka-synd-om-grejen. Hur är det fördomar att inte belysa dem? Lata människor finns överallt, ja, ohc det är det jag försöker säga.

Nej du försöker förminska problem som människor kämpar med och mår dåligt av. Jag säger inte att det inte finns dom som utnyttjar sin diagnos. Men på dig låter det som om alla med en diagnos är lata människor. Jag tycker inte det. Jag har själv en diagnos men jag jobbar heltid,gjort det sen gymnasiet (som jag tog mig igenom) och jag lever varje dag av mitt liv.

Så ursäkta mig om jag ogillar hur du framställer människor med diagnoser som lata människor.

-verbose- P24
Både Aspergers och ADD är lite som dyslexi; alltså ingen sjukdom utan en svårighet
och har man mild grad så behöver man kanske ingen hjälp från samhället alls, men det kan ändå vara bra med information om det så man vet vad man kan göra åt saken.
Själv har min lärdom om Aspergers fört mig samman med precis rätt sorts miljö och människor som passar mig. Jag har också fått ökad självinsikt om mig själv.
Visst finns det lata människor som väljer bidrag ist. för att jobba/plugga som dom skulle kunna, men det problemet existerar å andra sidan bland andra grupper också, inte enbart specifikt för gruppen människor med NPF diagnoser.

-verbose- - Du vet inte riktigt vad du pratar om.

Varför jag konstaterar det?
Ditt påstående om "att säga att man har en sjukdom när".
Aspbergers syndrom är inte en sjukdom.

10-4, over...

Triandofilo, tjena, du har precis förstärkt det jag säger. Du ser uppenbarligen (genom din korta sammanfattning om dig själv) dig själv som en person med en diagnos. Inte nog med att jag säger det, jag är även benägen att påstå att man gör detta för att tycka synd om sig själv. Jag har inte sagt att alla som har en riktig psykisk sjukdom är lata, men de som utnyttjar sin diagnos för att folk ska ge dem fördelar de inte gjort sig förtjänta av vill jag ha pengarna tillbaka på.

xlnt.. Jag tror tvärtom inte alls på att folk ska drillas med symtom eftersom det brukar sluta med snillen spekulerar á la om man dricker mycket vatten så har man diabetes (leta gärna i forumet om den tråden, om inte annat så för underhållningsvärdet). Vad är det man själv ska göra åt saken? Börja gnälla och leva på sin ursäkt/diagnos?
Samma som jag skrev till triandofilo ang folk som letar fördelar för sitt tillstånd, gäller det självklart även folk som försöker mygla i största allmänhet, med eller utan diagnoser.

Mabande.. Ok, jag kallade det en sjukdom när det är ett syndrom (vilket hörs rätt bra på namnet haha), men min poäng kvarstår. Jag är ingen expert på varken självdiagnoser eller aspbergers, helt ärligt tror jag nog det är bra för mig att inte vara det.

verbose: i mitt vardagliga liv,nej. Det faktum att jag har en gör mig inte till en svag person. Men faktum kvarstår att jag har den. Trots att jag inte bad om den.
Tycker synd om mig själv? Varför i hela friden skulle jag göra det? Jag är en stark,kapabel människa. Jag har försörjt mig själv i hela mitt liv. Jag går inte hem och gråter över min diagnos varje gång nåt går fel. 98% av människorna som vet vem jag är är medvetna om min diagnos. Det är inte nåt jag pratar om,och det är inte så jag definierar mig själv. Men nu diskuterar vi saken.

Du påstår en sak om människor med diagnoser och jag försvarar. Inte mer eller mindre.

Jag tänker däremot inte påstå att min diagnos har gjort speciellt mkt för mig. Visst förklarar den en del personlighetsdrag jag har,och det är lättare att hantera nåt man förstår. Men inte mer än så.

Om något i mitt liv går fel,skyller jag aldrig på mitt syndrom,utan jag ser det som ett misstag och gör det jag kan för att göra det rätt. Precis som alla människor. Jag har dåliga dagar och bra dagar,precis som alla andra.

Sen finns det dom som bryter benet och då sjukskriver sig från jobbet trots att dom sitter på kontor. Där pratar vi lathet.

Nu förstår jag mer vad du menar,men i dina första inlägg lät det som att du tyckte att lathet var det enda som utmärkte grupper med diagnoser.

-verbose- P24
Om en person som t.ex. har AS och ADD, är väldigt socialt obegåvad, inte vet hur han ska bära sig åt för att få vänner och ständigt får kicken från sina jobb eftersom arbetsgivarna aldrig har tålamod med hans problem, vore det då inte bättre att den personen får veta om vad svårigheterna beror på, och kanske kan få extra stöd i att behålla sitt arbete, kunna flytta hemifrån, få vänner och bli självständig?
Om inte så tycker jag att du har ett lite väl hårt ideal-samhälle.

Ska folk med dyslexi inte få extra läs/skrivtid heller då?

-verbose- - Kanske bra för dig, men trist för de som möts av ditt oförstående.

* "Vad är det man själv ska göra åt saken? Börja gnälla och leva på sin ursäkt/diagnos?"
- Man ska börja leva och kompensera för sin diagnos.
Är diagnosen för din haltning att det är p.g.a. att ena benet är för kort så kan du kompensera genom att skaffa en sko med tjockare sula.
Är diagnosen för ditt märkliga beteende att det beror av att du har aspbergers så kan du kompensera genom att ta utveckla strategier för att handskas med folk istället för att undra vad det är för fel på dig.

10-4, over...

-verbose-: ursäkta men du menar alltså att bokstavsdiagnoser, det är ren och skär LATHET? du är ju årets skämt för fan. snacka om att inte veta något av vad du pratar om, nu blev jag riktigt jävla förbannad.

och varför jag skrev att jag hade min diagnos? detta är en tråd om asperger och jag ville dela med mig och kanske snacka med andra som också har diagnos. det sista jag vill ha är äckliga tröstkramar kan jag säga. du är verkligen expert på att dömma folk.

Bokstavsdiagnoser är lathet, sexualitet är inbillning, missbrukare behöver bara ta sig i kragen, anorexiker söker bara uppmärksamhet, fakta-SM vinns av "den vältalige"...

10-4, over...

"vet exempel på folk som använder sin diagnos som förevändning för att inte jobba, träffa nytt folk osv trots att dom fungerade relativt normalt tidigare"

Jag vet inte vad du/ni har hört eller har för erfarenheter, men det där kan vara ett missförstånd. När en person med AS använder sin diagnos som förevändning att inte jobba, kan det mycket väl innebära att personen inte vill jobba med något han/hon inte kan jobba med. Eftersom det här med social kompetens och oskrivna regler är svårt för AS-personer, kanske det t ex inte är det bästa att jobba med människor. Men det varierar, det är knappast någon homogen grupp. Det som de i stort sett har gemensamt är att väldigt många behöver en särskild typ av hjälp att hitta rätt i arbetslivet.

Och kom inte och säg att det är daltande, det är lika mycket daltande som AMS eller Försäkringskassan. Arbetsförmedlingen är ett hjälpmedel för folk att hitta jobb, liksom Försäkringskassan är ett hjälpmedel för bl a folk som blivit av med jobbet. AS-personer funkar inte in så bra där, utan behöver en särskild hjälp.

Sen finns säkert arbetsskygga individer som bara vill lura systemet, men det finns det överallt.

Vidare ska man inte blanda ihop folk med AS-diagnos med diagnoshysteriska unga människor som tycker det är tufft eller identitetaskapande att ha en diagnos. Puckon som självdiagnostiserar sig på hemsidor och tror att de är manodepressiva, deprimerade, psykopater (efter att ha tittat på Dexter) eller har valfritt mer eller mindre udda syndrom. De läser DSM-IV som horoskop. Sådana förstör bara för alla som faktiskt har problem.

Jag är självdiagnosticerad Asperger. Och då menar jag inte att jag tagit nåt test på Internet. Hela mitt liv har jag känt mig konstig. Jag har alltid varit överkänslig för beröring och haft svårt för att passa in bland människor och vara omkring människor för länge. Det sociala spelet har alltid varit ett fullständigt mysterium för mig, och jag har alltid misstänkt att det var någonting fundamentalt annorlunda med hur min hjärna fungerar, då det alltid verkat som att jag tänker på ett helt annat sätt än "vanligt folk". För tre-fyra år sedan, ungefär, efter att en vän sa att dennes mor undrade om jag hade Asperger Syndrom (vilket jag då aldrig hade hört talas om), bestämde jag mig för att kolla upp saken. Så jag läste på om ämnet. I stort sett all information jag kunde hitta om AS var som att läsa min egen innehållsförteckning på ett eller annat vis. Det var som en uppenbarelse, och en extrem lättnad att få reda på att jag inte är ensam om detta.
Så ja, jag kan nog ganska lugnt konstatera att jag har Asperger Syndrom, trots att jag ännu inte har någon officiell diagnos (men både arbetspsykiatriker och kurator har sagt att mina misstankar är mer än befogade).
Jag försöker skaffa jobb. Än så länge går det åt helvete. Men att säga att det är på grund av lathet är rentav idiotiskt. Det är sjukt jävla svårt.

Fleppo:

Om du misstänker att du har det ska du ju söka utredning och få det på papper så kan du få rätt hjälp att hitta jobb som passar dig. Exempelvis Misa som arbetar med att få ut folk som behöver särskilt stöd i arbetslivet. De tar kontakt med arbetsplatser, förklarar läget för arbetsgivaren och finns där som allmänt stöd så länge det behövs. Man söker sig dit genom att säga till Försäkringskassan, men för det behövs som sagt att man har det på papper.

Evolution P25
Jag skulle nog säga att LeftisRight förmodligen är ett bättre alternativ för att få jobb isf.

Misa ger jag inte lika mkt för då jag anser dom vara rätt sega och flummiga, plus verkar inrikta sig mer till personer med riktigt grava handikapp.

Ja, det är ju också ett alternativ. Huvudsaken är att det funkar. LeftisRight verkar ju vara helt specialiserade på Asperger, medan Misa har hand flera typer av handikapp även om den största delen har Asperger.

Asperger är ett funktionshinder, det är lätt att spela allan på ett forum och uttala sig om saker man inte förstår och har man inte upplevt asperger på nära håll kan man inte förstå hur det fungerar oavsett hur mycket man läst på internet eller sett på kanal5dokumentärer.

att be en aspie att rycka upp sig är som att be nån som sitter i rullstol att börja gå och sluta fåna sig.


att få en diagnos öppnar många dörrar i form av LSS, färdtjänst, hjälp med boende osv.

jag vet att albert einstein hade asperger

Evolution:
Det är lång kö för utredning, vad jag förstått.

MuffinsMannen

vet?
jag tror inte någon vet det, det finns teorier, men mer än så är det väl ändå inte?

jag gillar att kalla det högfungerande autism.

ja, jag har asperger.

kolla in Lorna Wings 4 huvudtyper så ser man hur olika det kan vara.

Länk till http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/autismspektrumet/lorna_wings_fyra_huvudtyper/index.html

den där verbose ger jag inte mkt för alltså...fyfan..
varför sitta och ifrågasätta något som läkare, psykologer, forskare osv jobbar med?
Skulle de ha hittat på neuropsykiatriska funktionshinder (adhd, aspergers osv..) ?

De är handikapp precis lika mkt som att nån sitter i rullstol, skillnaden är bara att det är ett onsynlig handikapp.. med rätt stöd å hjälp går det ju oftast bra..å med medicinering av adhd.. men samhället har inte kommit på långa vägar så långt med förståelse och bemötande som borde varit.. lärare som jobbar felbehandlar elever med dessa problem osv.. vilket jag för övrigt är väldigt irriterad över

Min lille bror har en släng av både Aspergers och Autism, han fick zoloft så han kan orka med att delta i sociala sammanhang, klara sig själv och att kunna sätta foten utanför huset.

Alltså, medicineringen har funkat.

jag tänkte bara uppmärksamma alla på att det är världsautismdagen idag. kunde vara kul att veta för de som har någonting inom autismspektrat eller för er som tycker att autistiska tillstånd intressanta.

själv har jag Aspergers syndrom och jag har inte velat säga det öppet på nätet tidigare pga folks fördomar mot just autismspekrumdiagnoser, t.ex. att folk med ADHD är störiga efterblivna idioter och liknande skit.

men nu går jag ut med att det är det jag har. och jag är fett lycklig över min diagnos eftersom
1. utan min AS hade jag inte varit den jag är
2. utan diagnosen hade jag inte fått den hjälpen jag faktiskt får av det svenska samhället
och
3. världen behöver såna som mig, jag skapar arbetstillfällen och jag är ett intressant inslag i den grå massan. ^^

och till sist:
MOGGISAR OF THE WORLD UNITE! ^^

jag har inte orkat läsa igenom alla inlägg, då jag sitter här på jobbet och är sjuk som fan, så koncetrationssvårigheterna hopar sig.

Men jag jobbade som personlig assisten till en kille som hade AS, var med honom hemma, i skolan och på fritids. I skolan så var det flera med AS och även så på fritids. Nu snackar vi grov AS, där dom behöver riktigt intensiv hjälp.
Det man måste tänka på är att vara tydlig, ironi osv är sådant som kan göra det väldigt svårt för människor med AS. Sen så hade vi en författare, vid namn som skall kollas upp som var där och föreläste om Aspberger.
Hans forskningar och litteratur skrivande visade sig att de flesta med AS har föräldrar som någon gång under graviditeten konsumerat alkohol. Det kan räcka med att det var ett litet intag, såsom ett glas vin till maten under de första veckorna utav graviditeten, men även missbruk av alkohol under samma tid. Det var dock inte helt 100% säkert, men enligt honom så indikerade väldigt många fall utav AS pga detta.

AS människor är för mig väldigt speciella och har en sorts charm som vi "vanliga" inte har. Oftast är man väldigt duktig på ett specifikt område och det är för mig fashinerande hur pass mycket en hjärna kan ta in om ett och samma ämne. Många barn som jag har jobbat med som kunde allt om tex bowling, instrument, den svenska floran osv. Saker som jag nog aldrig i min vildaste fantasi skulle kunnat lära mig och då var dessa barn 10 - 15 år yngre än mig själv.

En utav mina nära vänner har AS och det går knappt att märka, men efter han fick diagnosen så blev han en mycket tryggare människa. Han vågade tro på sig själv lite mer och lever ett mer normalt liv än innan han fick diagnosen.

Så keep it up alla ni som har det. Ni är speciella, men på ett väldigt positivt sätt.

Peacerich

det där med tryggare människa känner jag igen. jag känner att jag vågade slappna av och vara mig själv mer efter att jag fick diagnosen. min syster kallade det att jag blev 'konstigare', jag säger 'mer jag'. ^^

junkgirl: mmm en gemensam vän vi har, jag känner honom inte så bra, tyckte också att denne lilla filur blev mer konstig efter diagnosen. Jag tyckte ju inte det så vi hamnade i lite tjaffs pga detta.

Är så less att höra från folk att dom tycker att AS bara är något som en människa fått för sig att den har. Att man bara spelar Allan typ. Jag tycker inte om att slåss, men då får jag lust att nita idioten som har det påståendet. Det visar bara på okunskap.

"Är så less att höra från folk att dom tycker att AS bara är något som en människa fått för sig att den har. Att man bara spelar Allan typ. Jag tycker inte om att slåss, men då får jag lust att nita idioten som har det påståendet. Det visar bara på okunskap. "

High-five på den.

Vill ni förresten se en bra film om Aspergers så se BEN X. Den finns i videohyllan och är mycket bra!

Nöjd: High-five tillbaka!

Min upplevelse av A.S är att personen är ganska instängd men istället sjuuukt smart på andra plan!