Att allt livet aldrig kan vara riktigt bra. Känner du igen dig?

Tillbaka till forumet


Yokiddo 2009-02-17 22:38	Att allt livet aldrig kan vara riktigt bra. Känner du igen dig? Yo, alla har väl känt att de bara måste skriva av sig, någon gång typ. Alla har väl någon gång känt att ens liv liksom bara går utför... Nu känner jag det i alla fall, och har känt det ett tag. Kan ju ta det från början. Morsan är förtidspensionerad och har jämt haft problem med sin fysiska hälsa, bl.a. höft- och ryggproblem. När jag var åtta och min storasyster var 12 så fick vår mamma en stroke. Själva grejen att veta att morsan vart nära på att dö samt se henne helt neddrogad med slangar i nästan varenda ansiktsöppning, satte rätt djupa spår i både mig och min syster. Medan mamma låg på sjukhuset och rehab, tog min syster hand om mig om dagarna tills farsan kom hem från jobbet, och hon axlades med ett ansvar alldeles för stort en 12-åring. Både jag, syrran och pappan mådde psykiskt dåligt under denna period och när morsan väl fick komma hem så såg vi fram emot att vara en "riktig" familj igen. Men vetskapen att mamma vart nära på att dö hade som sagt satt djupa spår mig och jag blev paranoid när det gällde min mammas hälsa. Kollade på teve med låg volym för att kunna höra om hon ropade på hjälp, gick in i hennes rum medan hon sov för att kolla så att hon andades osv osv. Det var när mamma blev bättre som det började gå utför igen. Min syster, nu typ 13-14, som var van vid att ha saker att säga till om i hemmet fick problem med att mamma började komma in i leken igen. Dom bråkade i stort sett hela tiden och min syster började flippa allt mer och mer. Hon hamnade i fel umgängeskrets och hon började använda droger och alkohol. Situationen hemma blev mer och mer kritisk, hon, nu 15-16, rymde hemifrån, kom hem drogad, slogs med mina föräldrar, samtidigt som hon kunde komma in till mig och vara en ängel. Hennes pojkvän vid den här tiden var något av en langare och försåg henne med droger, och det går fan inte en vecka utan att jag önskar att den där jävla idioten får en kula i skallen. Men som tur var tog det slut mellan dom och hennes användning av droger minskade. Sen har hon drogat lite och då och då, samt använt alkohol som ångestdämpare tills för 1,5 års sen då hon blev diagnostiserad med panikångest. Hon hade blivit självdestruktiv i samband med attacker och hon lades in på psykavdelning. Hon fick terapi och så vidare, kom ut men drogade då och då, men missbrukade alkohol regelbundet. Hemmavid var det lugnt eftersom syrran fått en lägenhet samt legat på psyket. Men syrran fortsatte må dåligt efter sin utkomst från psyket och ville hamna på behandlingshem. Hon hamnade på ett jättebra och nu tycktes saker klarna. Men så släpper farsan bomben, han vill skiljas och har redan efter förhållande med en annan. Morsan bryter ihop och eftersom hon är fysiskt inkapabel till att göra många saker så jag blir bunden till att hjälpa henne. Så jävla hemskt att se henne så nedbruten och ledsen... Hur jävla mycket skit ska man få ta tills solen kommer fram? Någon som vart/är i samma sits?
Th1ef 2009-02-17 22:43	Känns jäkligt med skilsmässan för din mammas del, resten känns ju bara väldigt tonårsrevolt gone wrong. Hoppas du ställer upp för din mamma, hon verkar förtjäna att någon av hennes ungar kan hålla sig i kragen och hjälpa henne. My heart lives in my vagina.
Yokiddo 2009-02-17 22:49	Th1ef Tror verkligen inte att det handlar om någon "ordinary" tonårsrevolt, då min syster psykologer trodde att det handlade om ett fall av regression. Klart jag kommer finnas där, man det känns som att jag kommer missa så mycket, tar studenten i vår och hade planerat att åka runt i världen men det får jag ju skrota nu... Har aldrig liksom vart med om att jag inte tänker på hur det är hemma. Trodde att jag skulle kunna få göra det nu när saker började klarna... Känns som om jag aldrig bara har fokuserat på enbart mig själv.
Borttagen 2009-02-17 22:51	Jag ska säga dig kompis att jag har ungefär varit i ganska exakt samma situation. syrran, 16 år gammal - inlagd på psyket (dock inte pga av drogmissbruk eller så) mamma vilje skiljas med pappa - han flyttar ut, blir/ är jättedeprimerad osv.. allt för ca ett halvår sen.. Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Yokiddo 2009-02-17 22:54	Begge Fan, lider med dig. Hur har du hanterat allt då?
Th1ef 2009-02-17 22:57	Yokiddo Annars så kan ju droger göra så att vem som helst blir ett psykfall, och det låter onekligen som det. Blir ju en väldigt jobbig situation för dig om din mamma blir deprimerad nu och tappar kontrollen, särskilt som du är i full färd med att försöka utforska din egen värld.. Men mamma kommer alltid först (som jag ser det), och det känns som en viktig grej att försöka hålla din mamma över ytan nu. Hoppas som sagt att skilsmässan inte tar alltför hårt på henne, det är sjukt svårt med en ledsen mamma. My heart lives in my vagina.
Borttagen 2009-02-17 22:58	Yokiddo Hoho tack, lider med dig också. vet inte riktigt om jag har hanterat allt än, min syster är iallafall hemma nu för tillfället och mår väl ganska bra, vad jag tror iallafall. Min relation med pappa däremot den har raserat till grunden, har bott hos honom en vecka sen han flyttade ut i somras, och jag kan inte ens kolla honom i ögonen längre för att han ser så förkrossad ut, det är lite svårt. Men på nåt vänster ska det ordnas hoppas jag. Hur bearbetar du din situaton? Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
TheOneAndOnly F37 2009-02-17 22:59	vet verkligen hur de känns.. min lillasysters pappa misshandlade oss i flera år, tills mamma till slut gick till soc såg han förr förra sommaren och fick panik ångest, trodde jag skulle dö har la aldrig mått bra rent psykiskt och det har blivit att man har tröst ätit en massa!! och nu när allt verkade bli bra, så flippar mamma ut för att man inte hjälpte henne med en sak, så nu får jag inte äta den mat hon handlar eller lagar, inte tvätta min tvätt med hennes tvättmedel osv osv.. jag får ju då handla mitt med mitt studiebidrag på 1200 kr och det ska räcka i en månad, vilket det inte gör då jag har andra utgifter... ibland vill man verkligen bara försvinna :S I have always right, even when I have wrong...
Yokiddo 2009-02-17 23:03	Th1ef Du har ju en poäng ang. drogerna och den psykiska aspekten. Nä, tror inte att hon kommer bli deprimerade. Hon är en väldigt stark person, har vänner/grannar som stöttar henne. Men hon lägger sån stor tyngd på mina axlar, jag ska se till att hon äter ordentlig mat (hon är värdelös på att laga mat), se till att köket blir klart (vi renoverar) samt sköta andra sysslor plus en skola som just nu är väldigt tidskrävande. Har inte hjärta att säga nej till henne... Begge Skönt att höra om att din syster mår bra. Jobbig sits med farsan, men bara att jobba på det liksom. Börja prata och spendera tid med varandra. Jorå, stänger in allt och ventilerar mig på whoa, typ...
Yokiddo 2009-02-17 23:06	Theoneandonly Fyfan, låter hemskt om er uppväxt... Hur kommer det sig att du få betala allt själv?
Borttagen 2009-02-17 23:08	Yokiddo Yeah, ahh .. får se hur jag går tillväga om jag nu tänkt åtgärda det, kanske väntar på att han ska göra första draget, vet ej. No good, aja hoppas det löser sig för dig iallafall. ska låta dom med lite mer erfarenhet än mig här inne hjälpa dig på vägen. peace! Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
TheOneAndOnly F37 2009-02-17 23:08	Yokiddo mamma anser att i och med att jag är 19 år så ska jag klara av att försörja mig själv och att hon heller inte har försörjningsplikt för mig längre... hon hade lika gärna kunnat kastat ut mig på gatan, så jag antar att jag får vara glad för att jag har tak över huvudet än så länge I have always right, even when I have wrong...
ÅderpåleOne P37 Redaktionen 2009-02-17 23:13	Kan bara tala från egen erfarenhet och jag säger såhär: dina föräldrar är egna människor som faktiskt får sköta sig själva. deras välmående är INTE upp till dig. ditt liv är till för att levas av dig, inte någon annan eller genom någon annan eller FÖR någon annan. namaste
Yokiddo 2009-02-17 23:14	TheOneAndOnly Okej, tufft det där... :/ Har haft ett bra betalt jobb i 1,5 år tills årsskiftet 08-09, så jag betalade allt själv i 1,5 år i princip. Så mina föräldrar cut me some slacks nu och skjuter in lite pengar då och då. Är tacksam som fan. Men sen ser man hur majoriteten av mina vänner sitter med 10 lax på kontot och aldrig lyft ett finger i sitt liv. Pappa betalar-attityden liksom...
Th1ef 2009-02-17 23:15	Yokkido Vänd det till något positivt, ni kan ju laga mat tillsammans så att hon kan tycka att det är roligt och lära sig mängder med roliga maträtter. Om detta är omöjligt för att hon är fysiskt inkapabel till det, så kan du alltid hitta på något som hon kan göra för att hjälpa till. Googla recept, skala potatis och liknande. Allt som hon är fysiskt kapabel till borde hon ju hjälpa till med, om hon inte är psykiskt nedbruten. Hennes vänner och grannar kanske kan stötta henne mer än bara verbalt, komma in och hjälpa till med sysslorna? Surt att du ska hamna i en sådan sits tycker jag. My heart lives in my vagina.
Yokiddo 2009-02-17 23:15	Åderpåle Jamen, så jag ska sticka utomlands ett halvår när min morsa knappt kan gå 400 m till ICA och handla? Så jävla kall är jag inte...
Yokiddo 2009-02-17 23:17	Th1ef Tvivlar på att min mamma skulle hitta motivationen att laga mat åt sig, sju dagar i veckan. Hon är jävligt lat av sig och skulle nog nöja sig med att antingen svälta eller kila 100 m till hamburgegrillen. Tyvärr...
ÅderpåleOne P37 Redaktionen 2009-02-17 23:21	Yokiddo nu kommer jag låta kall och jävligt.. kall. men det finns folk som jobbar med det där. jag anser mig själv vara i samma position som dig, en sådan som får slita för varenda öre medans andra glider på räkmackor med flytande smör ringlat i ett hjärta ovanpå.. ..men detta ger en bara en fastare grund att stå på, en som man kommer längre på i livet och som inte skakas om så lätt. man lär sig att uppskatta det man har, och det är ovärderligt. namaste
TheOneAndOnly F37 2009-02-17 23:21	Yokiddo mjo det är ju de :/ ska ringa till soc i morgon och höra med dem, annars så får jag la fråga om pappa eller farmor & farfar kan bidra med nåt.. I have always right, even when I have wrong...
Yokiddo 2009-02-17 23:27	ÅderpåleOne Jo, jag vet och hon är säkert berättigad till sån hjälp också, men känns ändå för jävligt... Jo, klart det ger en fastare grund osv osv, men hur ofta har man inte önskat att man har råd att åka skidor varje lov. Ibland är jag så jävla avis och ibland vill jag skrika åt dom att "vänta bara tills din jävla bubbla spricker". TheOneAndOnly Ja, tycker jag låter bra. Tyvärr är soc rätt kräsna om vilka som är berättigade till hjälp... Håller tummarna för dig!
Th1ef 2009-02-17 23:29	TheOneAndOnly For fuck sake, gå till arbetsförmedlingen while you're out walking. Känner inga 19åringar som ligger hemma och äter sin mammas mat. De bidrar till hushållskassan eller flyttar hemifrån. Skäms! My heart lives in my vagina.
Th1ef 2009-02-17 23:31	Yokiddo Har hon gjort det någon gång innan eller brukade hennes man göra maten? Det är ju en vanesak, jag skulle aldrig orka göra mat jämt, just för att jag inte brukar göra det. Kommer man in i rytmen så går det lättare! My heart lives in my vagina.
Yokiddo 2009-02-17 23:34	Th1ef Det är det som är grejen. Farsan lagade jämt mat... Han kirrade mat och morsan diskade tallrikarna vi åt den på... Det är som att sluta med något "cold turkey" fast tvärtom, vilket suger typ.
TheOneAndOnly F37 2009-02-17 23:35	Yokiddo mjo jag vet th1ef hur fan ska man kunna bidra när man inte får jobb? just nu har jag bara ett studiebidrag på 1200 och sen extrajobb väldigt sällan, jag ligger ffs inte och latar mig... I have always right, even when I have wrong...
Borttagen 2009-02-18 00:40	Mina första 15 år var hårda och inte barnvänliga för fem öre, jag har bilder i huvudet som jag inte önskar någon. Men vad gör man? Jag hajar att det suger röv att se din familj må dåligt men du kan inte förändra någon annan än dig själv, ta tag i dig och ditt eget mående och ställ upp för andra så mycket du orkar. Du kan inte fixa allt för alla. Hur mycket skit du tar, om du kan distansera dig är upp till dig. Den i min släkt jag har kontinuerlig kontakt med är min mamma, de andra får helt enkelt ta ansvar för sina egna liv och sin egen lycka, det är inte mitt ansvar. Se det som är bra, skapa sånt som är bra och sätt dig själv främst, det är för lätt att fastna i buhu-fasen eftersom det är enkelt och tryggt att må dåligt, kämpa istället för att skapa dig det livet du vill ha. Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
sofia1 F37 2009-02-18 14:32	Jag kan säga att det kommer att vända. Det gjorde det iaf för mig. Tvingades flytta hemifrån som 16åring och hade knappt nån kontakt med min pappa. Blev sen utkastad från lägenheten jag bodde i och vart tvungen att flytta hem till min pappa som jag inte hade nån bra relation alls. De första 2åren var ett helvete och vi bråkade varje dag. Höll mig borta så mycket som möjligt och hade ångest såfort jag skulle åka hem. Nu har jag en jättebra relation med honom och vi är bästa buds. Ngt jag aldrig skulle hända när jag växte upp. Trodde du ja!
Afropolack 2009-02-18 14:48	om en sak går bra i livet så är det alltid 2 saker som går dåligt .. ALLTID !. Survival of the fitest only the strong survive.
mellanöl P41 Supporter 2009-02-18 15:25	Det har bara varit jävla mycket skit senaste 2 åren för min del. Har under den tiden varit glad ungefär en månad sammanlagt. Förra året låg jag 7.5 månad på sjukhuset pga en cysta i ryggen. Just nu ligger jag inne på sjukan igen och gjort det sedan 11 jan förutom under några dagar då jag var hemma (tacka fan för laptop och trådlöst) 11 jan fick jag en bakterie i handen och opererades 3 ggr under 4 dagar. Läkarna kunde inte säga om jag skulle vakna upp med eller utan arm nån av gångerna. Har armen kvar, men är förlamad i halva handen och armen. Är högerhänt normalt sett så och kan inte ens hålla i en jävla penna. Har fått permanenta nervskador och kommer få gå på smärtstillande resten av mitt liv, vilket suger hårt. Har 3 fina ärr nu också. Ett som börjar på handflatan strax under fingrarna och hela vägen upp till armvecket. Sen 2 st dm långa ärr på ovansidan av handen. Hade blodförgiftning i november som hade satt sig på hjärtklaffarna och hade tydligen jävligt tur att jag överlevde det. Mår riktigt psykiskt dåligt och gjort det en längre tid och det blir bara värre och värre ju mer jag ligger här på sjukan. Kan skriva 1000 saker till som hänt och de som känner mig kan intyga att jag troligtvis har mest otur på whoa. Har gått igenom så jävla mycket och jag orkar fan inte längre snart. Så jävla otur att vissa(jag) har sån jävla otur medans andra glider igenom livet på ett bananskal.
BountyBoo F46 Toastare 2009-02-18 16:06	TheOneAndOnly, gå till soc igen. Din mamma har enligt lag skyldighet att betala för dig fram till du är 20 år, vad du än hittar på för dumheter. Yokiddo, din syrras reaktion är ju antagligen pga av uppväxten med frånvarande mamma. Panikångesten går hand i hand med drogmissbruket. Och sen mår hon ju dåligt. Regression innebär att man tar ett kliv bakåt i sin utveckling vilket jag inte tycker hon gjort. Förhoppningsvis får hon den hjälp hon behöver. Jag gjorde också tonårsrevolt trots att min uppväxt var rätt bra runt 13-15, men antagligen en eftersvit av min uppväxt med alkoholiserad pappa. Jag var tonåringen från helvetet och i fel umgänge och allt. Men det blev bra för mig också i slutändan, så saker kan ändras. Bara man får rätt hjälp. Jag pratade med min pappa för nån dag sen. Jag är en sån person som alltid hamnar i knipa eller hela tiden får lära mig saker den svåra vägen. Har som tur var två föräldrar som alltid ställer upp, för de har möjlighet att göra det. Min storebror har gått en spikrak väg frammåt hela tiden och inget har hänt honom. Men visst är det skit när det är saker man själv inte kan rå över eller situationer man själv inte skapat. Skit att din pappa sticker... men kan man egentligen klandra honom och tvinga honom att älska din mamma? Synd om dig också att du måste ta hand om din mamma, för det ska du egentligen inte behöva göra. Du verkar stark. Glöm inte dig själv bara... Jag skyller allt på Emma!
bob P38 2009-02-18 16:33	Känner igen mig en del dock, har jag inte haft det fullt så illa, har väl varit två perioder där allt kännts jävligt illa. Den första var 99 när mina föräldrar skildes - pappa fick för sig att han ville skiljas helt plötsligt en morgon, nån vecka efter det så sa han att han hade hittat nån annan, antar att han hade varit otrogen en tid, när jag fick reda på vem det var gick jag dit och trashade saker. Den perioden var hemskt för min morsa, mig och mina två bröder (är mittenbarn och vi är födda med 3års mellanrum). Jag hamna efter i skolan och bråkade en hel del under och efter den tiden. hamnade så långt efter i matten att det gjorde att jag för resten av grundskolan hade svårt med matte. Nu idag så mår jag jättebra och morsan hittade också en ny partner efter ett tag som har varit mer som en farsa för mig och min lillbrorsa, då min farsa aldrig har ställt upp för mig eller mina bröder sen han flyttade ut, tror inte ens att han betalde underhåll så mycket som han skulle för att han hade hållhaken på morsan att huset delvis fortfarande stod på honom (mamma skulle inte få behålla det ensam pga ekonomin) så i stort sett de enda gångerna han kom på besök under de åren var när han ville ha pengar av morsan. Nu är jag sams med min farsa men vi har ingen riktig relation, och jag träffar honom kanske en gång per år. Den andra perioden var för lite mer än ett år sen när en nära polare gick bort pga av snesteg med droget, dagen efter hans begravning så dog en polare från uppväxten i en bilolycka, och kort därefter så dog en nära vän till familjen, och som extra ångest så hade jag inte tagit alla högskolepoäng jag behövde så jag visste inte om jag skulle vara tvungen att hoppa av skolan och flytta hem, men det löste sig sen. Resten har tidens läkande effekt tagit hand om. DIF!
vidar 2009-02-18 20:27	Feel you bre. Morsan är sjuk och förtidspensionerad pillerpopper sedan 1995-1996. Var ganska aggro i min tidiga uppväxt på grund av detta o andra saker, det har varit ganska svårt från tid till tid.. Jag och mina syskon har i princip tagit hand om henne sedan dess(även pappa) Det landade dock väldigt mycket på mig och 2 av mina andra syskon, då vi bodde hemma under den tiden då morsan o farsan bodde under samma tak. De är jävligt tungt och ibland vill man bara gitta men de gör en bara stark för livet, de kommer sluta bra i slutändan ska du se: ). Hur det har gått för mina andra syskon är inget jag ska gå in på men jag har de bra nu, har skola o kneg samtidigt som jag ser till att göra ärenden o annat för min moder. Så de går att leva ett ganska normalt liv och samtidigt hjälpa sin moder. Se dock till att inte göra samma misstag som de flesta gör. Att slita ut sig, de slutar oftast i alkoholism/narkotikaberoende för att "fly". Tveka inte att få hjälp av Soc o sånt om de känns som du är på väg att knäckas av stressen(som du kommer uppleva.) och att de känns som du är en Sochjälp(det känner många efter ett tag.) Stressen kommer vara fett stor ibland. Då borde du göra något åt den. Dock måste du även ge tid till dig själv!! Göra saker du vill o sånt. Det är väll lite av mina bästa tips du kan få. /peys Whoa kontroll - vi gör det vi gör vanligtvis fast lagligt
TheOneAndOnly F37 2009-02-18 23:42	BountyBoo mjo men det verkar lösa sig ändå, hon var typ bara tillfälligt arg.. vet inte om det är för hon är i klimakteriet eller nåt som gör att hon blir som hon blir... I have always right, even when I have wrong...
BountyBoo F46 Toastare 2009-02-18 23:46	TheOneAndOnly, du bor fortfarande hemma och är 19.. hon börjar väl tröttna. När jag var 19 sa min mamma att jag inte hade nått val, jag skulle fytta. Det bästa jag gjort.. vi förblev vänner och jag insåg hur jobbig jag faktiskt var. Vill du få mat, tänk lite extra på att tvätta dina egna kläder, diska, plocka undan och göra henne lite tjänster ;) Jag skyller allt på Emma!
TheOneAndOnly F37 2009-02-18 23:49	BountyBoo jo det är ju de jag redan gör, gör ju en massa små saker, brukar alltid ringa och fråga om hon behöver nåt från affärn om jag vart ute osv, försöker ju visa uppskattning för det hon gjort/gör... men jag har faktiskt börjat leta lägenhet nu, men här i sthlm är de svårt att få nåt för en hyfsad penning I have always right, even when I have wrong...
Dr.Octagon Manager 2009-02-19 07:36	Förlåt om det låter hårt men din farsa är en fitta. Snubben tänker på sig själv i första hand och verkar skita i att ditt liv begränsas avsevärt nu när du får en morsa att ta hand om i tid och otid. Fan, skaffar man barn ska man se till att deras liv inte blir en evig börda. Men det finns en positiv sak med det hela och det är att du troligtvis kommer få så mycket livskunskap och erfarenheter som kommer gynna dig längre fram i livet bara du tar dig till allt. Det är inte många som får det och tro mig, det är något du troligtvis kommer se tillbaka på och vara tacksam över. Det är trots allt oftast de som varit med om en jävla massa skit som faktiskt uppskattar och lever livet. Redline!

Tillbaka till forumet