Jobbtrubbel, hjälp!

och också, varför låter jag mig provoceras att ta del i det här, jag vet fan inte ens själv, jag lägger ner, detta kommer inte leda till något bra alls, men jag tycker du borde läsa på lite om borderline, personlighetsstörningar i stort, och neuropsyk, du verkar ha en rätt sned bild av vad det är för något.

Är ASP INTE en personlighetsstörning? Så hur fan förklarar du deras extremt säregna beteende? Min kusin har samma sak och hans beteendemönster påminner skrämmande mycket det som min vän har. Hur är det då om inte en störning?



Istället för att svara min frågor med motfrågar så kan du ju upplysa mig om det du anser vara rätt. Det är ju väldigt lätt att säga att någon har fel när man inte kan visa på motsatsen.

Vad är ASP och borderline m.m om inte personlighetsstörningar?
Du som vet

läs på om personlighetsstörnigar, det är plågsamt uppenbart att du inte vet vad det är.
kika lite på autismspektrat också.

Vilken tur att Misery chick inte är mina framtida barns dagischef :)..
Lepra argumenterar sakligt och utförligt, men misery envisas med att misstolka och blir sen även upprörd utan någon synlig anledning.
:S..

psyko_slusk

Ja. Att som en sur unge med armarna i kors vända bort huvudet och säga "jag vet jag har rätt men jag tänker inte säga varför" är ju bara löjligt och sen var det vi som blev kallade för småbarn haha...

Jag har en följdfråga på det som uppkommit i tråden. Någon nämnde rätten att kunna ha säkerheten att vara sjukskriven i en månad, ett år, osv och sedan få komma tillbaks till sitt jobb. Hur länge har man egentligen en sådan rätt? Det måste ju finnas en gräns?
Det vore ju högst orimligt om en person skulle kunna gå sjukskriven 30 år och sen återkomma till sitt jobb en dag och hävda rätt till detsamma?
Hypotetisk fråga alltså...

emelie

Mitt tips till dig:

Satsa helhjärtat på att börja må bättre.

Helhjärtat kan mycket väl betyda att du inte har tid att göra ett bra jobb samtidigt. Men satsa på dig själv, och lägg din energi och tid på Dig, istället för att "sälja/hyra" ut din egen tid till någon annan.
Du lever bara en gång.

Sen, kan du komma tillbaka och ta dig dit du vill. Men låt det vara en bonus.

Forska, prova några saker riktigt ordentligt och ge "Ditt välbefinnande" ett seriöst försök.


Jag märker på dina inlägg att du är seriös och kunnig. Så ta dig tid. ""Hitta dig själv" och upptäck vad du är/kan bli riktigt bra på. Bli stolt över dig.
Så lovar jag att resten kommer skitnice av sig själv.


/
yoneyoung

För det första så är jag inte sjukskriven pga min borderline diagnos, utan för depression.
För det andra så har jag inte gjort ett dåligt jobb med barnen, snarare tvärtom! Föräldrarna älskar mig och de arbete jag har gjort med deras barn!
min problematik på jobbet har att göra med personalen, INTE mitt arbete med barnen. Min personalchef har själv sagt att jag gör ett bra jobb pedagogiskt och att föräldrarna tycker om mig, så det kan ni lägga ner!

Vad jag har hört och läst så blir ungefär 75% friskförklarade från borderline! Sen vet jag dock inte hur mkt sanning det ligger i det, men ska ta upp saken med min terapeut så ska ni få svaret på det!

Ni verkar tro att man bara knaprar piller och försöker bli frisk på det sättet och verkar tro att man är helt upp och ned och dum i huvudet för man har borderline och att man aldrig kommer kunna leva och fungera normalt! Ni har SÅ jävla fel.
Jag går i DBT 2ggr i veckan för att försöka lära mig att hantera min ångest och Ja, för tillfället ligger jag inne på psyk! Dock ligger jag inte inne på psyk pga borderline, utan för massa massa skit som hänt under sommaren och som har påverkat mitt psyke negativt!

Alla med borderline fungerar inte på samma sätt, precis som skillnad mellan människa till människa!

Självklart förstår jag att jag inte ska jobba med barn just nu, det är jag inte kapabel till, men ni ska också veta att jag blev sjukskriven innan jag fick diagnosen Borderline! OCH jag kommer heller inte jobba med barn, eller för den delen jobba överhuvudtaget, förens jag är frisk och mår bra!
Så nu vet ni!

TACK alla andra för uppbackningen!

Lepra
Är ASP INTE en personlighetsstörning? Så hur fan förklarar du deras extremt säregna beteende? Min kusin har samma sak och hans beteendemönster påminner skrämmande mycket det som min vän har. Hur är det då om inte en störning?


Nej, det är det inte. Asperger syndrom är en neuropsykiatrisk problematik och ingen personlighetsstörning. Asperger är alltså en sammanställning av olika sorts problematiker som kopplas ihop med ett namn. Allt ifrån att inte förstå folks beteende, olika uttryck, läsa mellan rader, fungera socialt bland människor och en hel massa annat. Alla som har asperger tänker inte likadant eller har samma problematik och asperger är under inga omständigheter någon form utav personlighetsstörning. Hur man förklarar deras säregna beteende? Jo, för att man inte har denna ordentliga förståelse för hur folk fungerar eller hur man ska förväntas reagera på saker och ting. Och kom inte och säg att jag inte har någon aning. Jag har själv Asperger och vet nog lite mer än du kring ämnet.
Btw: Asperger och Borderline tillhör inte samma problematik.

Btw Emelie: Du är jätteduktig! Hoppas det går bra med jobbet senare!

Jag ser det fortfarande som en personlighetsstörning eftersom de är personlighetsförändrande, vilket ju personlighetsstörning betyder. Sen får ni kalla det för feber om ni vill, det skiter jag i.

Jag droppar den här tråden nu då jag sagt mitt och ingen verkar speciellt villig att diskutera det ändå.

Visst är Whoa toppensnoppen och allt men de finns väll kanske lämpligare håll att rikta sina frågor till i vissa ärenden kan man kanske tycka.

Lepra, det roliga i det där uttalandet är faktiskt att jag försöker diskutera saken, bara du som vägrar acceptera att någon råkar veta med om saken än du. Asperger är ingenting personlighetsförändrande utan en del utav ens personlighet, asperger föds du med och dör med. Och det är likadant hela tiden, du har samma problematik i stort sett hela livet. Ibland blir dom mindre ibland blir dom mer. Så nej Asperger är verkligen ingen personlighetsstörning. Och ja Asperger ger en en annorlunda personlighet enligt resten av världen, men vet du? Lev med det.
Asperger går aldrig bort och finns där konstant. Respektera det, läs på innan du uttalar dig kring saker du inte verkar ha nån aning om. För dig låter det där kanske jättebra, men för oss som vet saker kring det, så stämmer det inte alls.
Och det är ingenting som förändrar personligheten, det är ingenting som gör att man helt plötsligt börjar reagera på ett annat sätt. Snarare tvärtom.
Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk diagnos inom autismspektrum.
Anser du autism vara en personlighetsstörning?
Asperger är en funktionsnedsättning, ingen personlighetsstörning.
Finns inget "normalläge" kring den diagnosen, man är som man är.
Men hörs på PM om du är villig att diskutera saken. (:

lepra trollar

Hoppas jag verkligen att han gör med sådana uttalanden.

Lepra förstår uppenbarligen inte skillnaden mellan personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionshinder, men jag kan inte påstå att ni förklarar särskilt bra heller.

Asperger och ADHD är neuropsykiatriska funktionshinder, en fysisk "skada" på hjärnan om du så vill. Du kan således lära dig att hantera svårigheterna men aldrig bli av med funktionshindret.

Personlighetsstörningar å sin sida är personlighetsdrag som anses så avvikande och svåra att vi bestämt oss för att klassa det som just en personlighetsstörning. Det finns ingen specifik störning i hjärnfunktionen som gör att man får en personlighetsstörning, utan det är en fråga om gener och miljö i samspel. Du kan alltså bli helt botad från en personlighetsstörning om du lär dig att tänka annorlunda, vilket då inte går på en kvart men är fullt möjligt för de allra flesta med kortare eller längre terapi beroende på hur allvarlig störningen är.

Apropå borderline och barnvård tycker jag absolut inte att det hör ihop, men just därför tycker jag också att hon ska vara sjukskriven, erbjudas terapi och så småningom slussas tillbaka in i sitt arbete. Precis som jag tror att de flesta anser att det ska fungera om man drabbades av en fysisk åkomma.