Rädsla för närhet

han kanske skulle gå av? ni är rädda för att vara rädda för varandra..

creepy. föreställer mig en blek, smått psykotisk man med darrande händer... och flintskallig är han också. för mycket tv, jag vet.

jävligt skumt iaf, tror inte att han har problem med att vara nära människor för vad gör han då i t-banan?

Ja det är fan helt sjukt, stör mig som fan på det.
Samma sak gäller på flera ställen. t.ex. i busskurer. Det är alltid högst en person som sitter på bänken när man kommer dit(om inte den personen är med nån annan) och resten står, jag sätter mig typ alltid då-det finns ju plats för typ 2-3 personer till men ingen vågar sätta sig bredvid nån.
Whats up with that egentligen, jag förstår verkligen inte

Jag tror ni har fått det helt om bakfoten, det är indoktrinering av amerika att den man sitter bredvid skulle kunna vara en mördare utan det handlar om psykologi och uppväxt. Var människa har sin lilla "bubbla" där ingen får inkräkta, ta tex när vi står och pratar med varandra, då håller man alltid ett visst avstånd från varandra beroende på om det är nån du precis mött eller om det är nån du kännt sedan 10 år tillbaka, det kan skifta mellan 1 meter till ännu närmre. Tittar man på latinska eller medelhavsländer som spanien, italien osv så märker man att där står främande personen mycket närmare varandra när dom pratar, tar mycket mer på varandra och så. Det handlar om samhällsnormer, här i sverige är vi lite mer tillbakadragna när det gäller sånt.

det är mer en kulturell företeelse. Svenskar är tillbakadragna, det är verkligen vad jag känner. (säger detta trots att jag hatar generaliserngar!)

så brukar jag göra på bussen på morgonen eftersom jag vill bre ut mig o inte sitta som en jävla inpackad sill.....fast ser jag en gammal kärring så självklart låter jag henne sitta men om det e nån ungdom så får dom stå upp.....Man lever bara en gång l=)

känns så sjukt när man står typ 10 pers på en busshållplats o ingen känner varann. alla står knäpptysta o vågar knappt titta på varann.

Det är lustigt med det där beteendet som framkallas i kollektivtrafiken över huvud taget alltså, jag har märkt att många brukar ge mig onda blickar för att jag sätter mig ner brevid dom, särskilt när man ser att dom satt sig ett säte ifrån fönstret för att få ha sitt lilla rum. Men det är ju såklart störtlöjligt eftersom sittplatserna är för alla, så då kan ju jag med gott samvete sätta mig där, ändå har folk mage att lacka ur på mig. Det har hänt åtskilliga gånger. Sen är det alltid lika intressant att se hur folk börjar armbåga sig på tunnelbanan trots att halva strömmen av avstigande människor fortfarande är på väg ut.

men det är ju skönt att sitta själv långt bort från alla andra. jag brukar typ alltid lägga väskan vid platsen brevid mig, ta av mig halsduk, jacka och sen ta upp mitt block o rita lite. sen brukar jag sträcka på mig lite. allt det där funkar ju inte om man ska sätta sig vid närheten av en levande varelse.mohaha

sen så är lite läskigt om en främmande människa sätter sig mitt emot mig när alla andra platser är lediga. har dåliga erfarenhet av sånt . så vet inte hur jag ska lyckas se det som positivt när någon sätter sig framför mig o börjar prata med mig.

äh vafan han kanske bara hade nån slags lindrig social fobi liksom.. tror absolut inte han var "kall" med mening liksom

dissa han inte. det är väl synd om han

Hugo

Jag brukar alltid stajla lite med att ställa mig upp utan att hålla i mig och stå så orörlig jag kan medans man ser alla andra flyga runt som löv för vinden runtomkring, det är glassigt!

Det där sa ju förståss ingenting om huruvida jag lyckas stå orörlig, hrm...

jag personligen tycker att det är skönt att stå, sman sitter ju ändå ner hela dan i skolan/på jobbet, så det är ju skönt o sträcka på sig, iom man inte är riiiiiktigt trött förstås