Bajsdröm Människan har en evig strävan att försjunka i grubblerier och reflektera över allt man gärna vill göra men aldrig törs åstadkomma. Sakta men säkert gräver man gropar i sin egen trädgård där man efter en lång tid av inåtvänd själviakttagande fantasier skottar sig ner för att dö en långtråkig och bedrövlig död i tristess. Det är märkligt att trots kännedomen av de naturlagar som styr människans verklighet, d.v.s. alla människor vaknar på morgonen och vet att tyngder alltid faller till marken och att efter vintern så kommer definitivt våren, så vill man fortfarande bevaras oskadd från någon slags reform. Men trots strävan efter en stabilitet som garanterar att en ny dag alltid kommer efter mörkret, så finns det luftslott i vardagen om en resa till Indien eller en ny fönsterruta till Volvon som alltid skjuts ner av ett fjantigt beteende och en svag undanflykt. Som Einsteins sa: "Det som intresserar mig mest är huruvida Gud hade kunnat göra världen på något annat sätt.", söker man kanske ständigt efter en annan värld som en tröstnapp och ersättning för det liv man lever. Människan är en stor intelligent design men även ett otroligt fegt djur. Vi lär oss att spela tärning, men om förlorar vi ska vi aldrig göra ett nytt försök. Denna överensstämmelsen och ordningen kräver uppoffringen att över huvud taget besvära sig att existera. Man fortsätter helt enkelt tygellöst att försjunka i teoretiska grubblerier och söker stället efter skäl att bryta nacken av energi och elixir. Istället så sitter man på sitt dass och är skitnödig hela livet.