visoner och mål?...

låt det komma som det kommer... det är nog inte många som längtar efter radhus, hund och volvo när man är tonåring men det kommer väl kanske...

Jag hör iofs till de som längtar efter barn å familj och sådant men så är jag väl ett undantag med..

stressen som kommer av vetskapen om att man är på väg in i vuxenlivet är fan tyngande, det är så mycket beslut som ska tas och allt det ansvar man nu besitter, usch, får ångest av att tänka på det..

Ja... Förstår precis vad du menar. Tog ett sabbatsår på grund av dom tankarna... Och jag vet fortfarande inte vad jag ska göra av mig. Börjar tvåan nu, skulle egentligen börjat trean. Men det jag ska göra är gå ut trean iaf sen ska jag flytta härifrån till en större stad. I sverige eller utomlands och ta något skitjobb och vara ung ett tag till. Sedan ska jag plugga till något som jag inte vet vad ännu... Törs inte ens tänka vad jag gör om 15 år.

hehe..nej men ja funderar på om ja ska typ bara skita i allt o bo hemma tills ja e 45 eller nåt..så slipper man bli vuxen..typ knega i centrum på ica o sedan bara stanna kvar..d vore så skönt ...

Haha men för fan... Du har ju ett liv att leva också :)
Tror inte det skulle vara så skönt efter 10 år bakom rullbandet på Ica. Klart du ska läsa vidare... men gör det i din takt. Några år av softande är väl bara skönt.. Men tills du e 45 tror jag inte är någon stor höjdare.

En dag sager det bara KLICK! , da far en passionerad ide om nagonting som kanns meningsfullt, som du kanner for att viga ditt liv at, och ar du driftig tar du tiden till vara och gora nanting av ditt liv...


...eller sa hander det inte, men det blir till vad man gor det!

Utsatt dig for intryck!

Ordet är eYes ! Efter att mussan rent utsagt fuckade up hela mitt första år i gymnasiet så kände jag att om jag har det så här hemma så kommer jag aldrig att lyckas eller koncentrera mig på min linje som var både svår och tidskrävande. Så jag sa bara stop för skolan mitt under andra terminen, "nej, jag kommer aldrig klara detta". Så därför bestämde jag mig för att börja på en ny linje, journalistik, därför att jag älskar att skriva. Även om det innebär att jag fick gå om ett år.
Jag har stora planer för mig själv, jag har även bestämt mig för att flytta ut nästa år. Men som eYe sa så är jag även rädd för att även här inte lyckas med vad jag en gång bestämde mig för, vad händer då? Kommer allting gå åt helvetet? Jag bestämde mig ju för att börja på en linje och flytta när jag gått ut gymnasiet, men så blev det inte! Man ska inte tänka på hur framtiden ska bli, alla kan ha planer men det blir aldrig exakt så man har tänkt sig, det finns alltid undantag eller saker som förändrar hela ens tillvaro. Du kanske en dag vaknar och inser att du vill bli munk i tibet och flyttar ner dit och lever som en munk i resten av ditt liv, vem vet?? Och det är ju inte hela världen om du hamnar på nån ICA affär, du kanske slutar som högsta vd där he he, mistah or sistah ICAman ;)

Men det är ju livet, right?