Angående dikter Jag stöter ofta på dikter, jag läser dem och jag förstår knappt ett enda ord av vad som menas och vilken känsla eller budskap diktskrivaren vill ha fram. Borde inte en dikt vara så enkel skriven som möjlig, men samtidigt känslofångande så den tilltalar fler? Jag gillar verkligen inte sådana där blödiga och utspelade dikter som "du stod där i månskenen och bara log...." liksom det händer ju aldrig! Skriv om något som verkligen har hänt, och händer annat folk, annars är det ju helt onödigt att dela med sig av dikten. Och krångla inte till det med pretentiösa ord och formuleringar, skriv som du tänker men det ska fortfarande vara lättläst och man ska kunna känna igen sig i dikten. Jaja, eller så är det väl bara jag som inte förstår mig på dikter...