filosofiska tankar med en kudde i famnen...

öhh låt säga såhär...

om varie dag var identisk med den andre skulle inte livet va värt att leva... men hur du nu än försöker kommer de alldrig bli så, och kärlek "what about it" alla som nån gång haft ett förhållande borde veta att kännslor kan krossa alt! så dom bör man ta de försiktigt med...

förstår du!

och poesin va bra, hade du skrivit den på rakarm, menar satt du bara och ordbajsa?

__Virre__:
hehe rent fysiskt så kramade jag inte kudden faktiskt. jag har den i knäet och rimblocket ovanpå med fria händer till att skriva. :)

Manel:
skriver det som kommer till mig för stunden, sen filar jag till det och förbättrar och pusslar ihop små rimcitat med andra för att bilda helheten av det jag känner. den här skrev jag dock snudd på rak arm faktiskt, den satte sig rätt bra på direkten.
detta är dock bara 1 vers av 3 i en poesi/lyriktext.

"i världen som man inte vill veta om när man når insikter"

Rytmen försvinner lite i den raden, men annars var första versenhelt okej. Det känns som att du bara har skrivit den första versen och inte filat så mycket på den?
Det här är inte det bästa du skrivit, men det är bra för att "bara vara" om man säger så. Jag gillar det, det känns spontant, som att det kommer från ett hjärta som vill beskriva olycka men ändå känner sig lite lyckligt.
Som att det borde vara mer svart, det du skriver vill beskriva något mörkt, men den som skriver sitter ändå tryggt och börjar känna att den har något den kan hålla fast vid.

Vers 2.
Mitten partiet känns lite platt, som en slags utfyllnad, men ändå viktig utfyllnad. Kanske skulle du kunnat förändra det något, men jag vill ändå tillägga att det här ska inte ändras, den ska vara så här.
("och riskerar att misslyckas med att på djupet känna mig själv
eftersom jag rider på brister som riskerar att nå tvister
mellan mina takväggar och deras så prydligt grå lister
tycks som att jag lyckats mista det inre och mina åsikter
som jag förstår har blivit uppskattade och att få mister
tycks som jag befinner mig på ett fält där jag sår risker
för att de ska växa och gro till lycka så inga mål brister" )

Jag gillar början och den delen med hambugare och skräp gillas skarpt. Man får verkligen en bild framför sig, som trots sorgen i versen kan få en att le. Dessutom kan man känna igen sig i det.

Slutet känns också bra, ganska oväntat faktiskt. Det där med mungiporna neråt passar förstås in i övriga dikten, men på något sätt "förfular" dne slutet. Det blir så himla stora kontraster. Först verkar du vara den där deppiga jäklen som alla kollar snett på och så verkar du vara den lyckliga som alla vill vara. På något vis. Svårt att förklara. Men jag gillar ändå slutet, det ska vara så, helt klart.

Så, sammanfattning: Helt jättebra igen Priyan! Inte det bästa, men det känns spontant och inte så omarbetat. Det är toppen, mer sånt från din sida :)
Och vi verkar ha något att disskutera du och jag..:) förövrigt vet jag att du nog förstår vad jag menar med det som kan vara lite rörigt för andra, right?

SOV:
vilken platta finns den på?


breaky_grl:
"Rytmen försvinner lite i den raden"
->
jo det är nog sant. jag har dock börjat experimentera mer med ojämta rader för mixat flow. inte i den här texten dock, här blev det rätt jämna lines, med något undantag. kan visa exempel på detta experimenterande senare.

"men annars var första versenhelt okej. Det känns som att du bara har skrivit den första versen och inte filat så mycket på den?"
->
tack så mkt. :) sen angående din fråga kan jag säga som så att både vers 1 och vers 2 är vers 1 i en hel text som har 3 långa verser och en refräng. jag kommer eventuellt droppa de andra 2 verserna senare. hela texten är rätt spontan, har inte filat mkt alls på den. tycker den blev rätt charmig faktiskt som den är.

"Det här är inte det bästa du skrivit, men det är bra för att "bara vara" om man säger så."
->
hehe komiskt då att jag tycker det är det bästa jag skrivit på svenska då. :P

"Jag gillar det, det känns spontant, som att det kommer från ett hjärta som vill beskriva olycka men ändå känner sig lite lyckligt."
->
indeedy. det är nog sant. men hjärtats verklighetsuppfattning och realistiska sida visar sig ju inte allt för ofta utan ofta kör man ju ner sig pga alla missar man fått uppleva utan att se till det positiva.

"Som att det borde vara mer svart, det du skriver vill beskriva något mörkt, men den som skriver sitter ändå tryggt och börjar känna att den har något den kan hålla fast vid."
->
som jag skrev ovan... låter man hjärnan ta över inser man att man kanske inte alltid har det så dåligt, trots att ens humör och känslor säger något annat...

"Mitten partiet känns lite platt, som en slags utfyllnad, men ändå viktig utfyllnad. Kanske skulle du kunnat förändra det något, men jag vill ändå tillägga att det här ska inte ändras, den ska vara så här."
->
ska försöka att inte ändra på den delen, bara för din skull.
det kommer alltid finnas partier i texter man tycker att man skulle tagit bort för att de känns mindre relevanta och så vidare.... se bara på 2pacs låt Life Goes On... det är världens bästa låt genom tiderna enligt mig, och inte ens den undgår mitt kritiska granskande, och även den har svagare bitar. men som helhet är den låten perfekt.

"Jag gillar början och den delen med hambugare och skräp gillas skarpt. Man får verkligen en bild framför sig, som trots sorgen i versen kan få en att le. Dessutom kan man känna igen sig i det."
->
försöker göra någon ny metaforisk parallell. det var nog allt.

slutet får vara kvar mao. på vers 1 (vers 2 i denna tråd).

well, så jag ska skriva mer spontana texter på infall enligt dig?

glömde visst att kursivera citaten... my bad. :/

Najsness indeed, för trött och sjuk för att analysera och blaj nu men nästan som sagts ovan, man känner lycka i olycka.

Stagebottle:
man tackar... anar jag en viss underskattning sen tidigare? :)

Baboso:
hm.. har du orkat analysera den now eller? :)

Det är schysst med texter utan rytm också, men då ska det kännas att det är en sån text, det får liksom inte bara vara en rad eller två.

Ang. om det är det bästa eller inte har vi ju redan disskuterat och självklart är det jag som har rätt :P

Mer spontana texter för att utveckla dig själv tror jag. Du har fastnat rätt mycket på att fila på texterna tills de är "perfekta". Du har skrivit måmga väldigt bra texter och sedan filat på dem. Inte till det sämre men ibland är det nice att få den där känslan att det här kom verkligen från hjärtat, det är ingen omarbetat version av vad han kände när han skrev texten.
Så mer spontant, och ibland en riktig höjdare (sex-texten exempelvis... vad den nu hette) :)

breaky_grl:
yeah du gillade sextexten va? ;)

nåväl självklart har du rätt och jag ska försöka bli mer spontan och bli en perfektionistisk operfektionist. let´s give it a try.

Anexaphtesia:
keystyles...nopes

danke, filar en del, men rimmen är inte fokus. det jag filar på är snarare att få mer struktur och innehåll som flyter och fyller upp. men visst, rim är en del av det hela.

har dock gått allt mer ifrån rimmandet och mer ut till budskapet. budskapet har alltid varit prioriteringen och det är viktigt, för mej, att jag seriöst har något att säga. battles och skytraps är inte min grej helt enkelt...

för övrigt så är jag poet ja, så poesi är det jag pysslar med. det faller sig rätt naturligt. :]

så vad är ditt tips, att jag ska skippa rimmandet?

Anexaphtesia:
försök till flerstaviga rim? shit... vad ska jag behöva göra för att slippa försöka skriva flerstaviga rim? bli rimfjolla som hela keystyles... my ass. i aint gon do that.


tack för det iaf.

Anexaphtesia:
märks att du inte har sett de flerstaviga jag kan skriva om jag vill. :]
budskap kommer alltid va prio ett, även om rimmen i all sin enkelhet spelar in, absolut.

jag gör min grej, det kommer jag alltid göra. en vacker dag kanske jag till och med lägger upp nåt fullt ut. för det gör jag inte på whoa... nån kommer sno´t...

tack iaf för dina åsikter mannen