Måste man drömma om världsherravälde?

Måste man drömma om världsherravälde?

det här med drömmar och mål... jag har funderat en del över det så jag tänkte bli lite psykologisk av mig.
jag har alltid varit en person som tänkt/drömt väldigt mycket, jag tror jag vågar påstå mer än andra. när jag var mindre tyckte vissa jag var konstig för jag gick omkring på skolgården och istället för att spela fotboll tittade jag upp i himlen och tänkte på massa andra saker.

men grejen är den, att när jag drömmer om framtiden, så handlar det aldrig om "stora grejer". när dom intervjuar viktiga och framgångsrika personer, så säger dom alltid: "när jag var ung, då drömde jag minsann om att bli världens bäste fotbollsspelare" eller "jag har alltid vetat att jag skulle bli president".
jag är ganska bra i skolan, men jag vet att jag aldrig kommer va bäst. jag tränar judo, men vet att jag aldrig kommer vinna OS. jag skriver texter och rappar, men jag vet att jag aldrig kommer bli bäst på det heller. och jag vet att jag aldrig kommer att vara den snyggaste, tuffaste eller äga alla tjejer. jag är inte född sån, så det ligger inte för mig att drömma om det.

när jag tänker på framtiden tänker jag på små saker som ligger nära. som att träffa min bästa vän igen, att det ska komma en riktigt härlig varm natt när man sitter ute och tar det lugnt och mår bra, att jag ska vinna en enstaka match eller köpa en ny fin tröja...det är inte så att jag inte vågar "sikta högt" för att jag är feg, det ger bara ingen tillfredsställelse.
betyder det att jag är för alltid dömd att bli en medelmåtta? måste man vara oresonlig och ha en galen vision om man ska komma nånstans här i livet? finns det överhuvudtaget nån plats för blyga och ödmjuka människor som nöjjer sig med att ha det ganska bra?

känner ni på nåt sätt igen er i dom här tankarna? är jag ovanlig, eller är det fler som inte känner sig lockade av att tänka på sig själva som blivande världsledare?