För Sista Gången "Kärlek"

” Kärleken består inte av att betrakta varandra utan att se åt samma riktning”

betydelse?
Kärlek kan vara så mycket och ha så olika betydelse från person till person. Vad är det första man tänker på när man hör ordet kärlek? De flesta tänker på en partner. Att älska och bli älskad tillbaka är det viktigast, men är det verkligen så viktigt att uppleva kärlek med ens partner? Räcker inte kärleken från ens familj och vänner? För att kunna svara på den frågan måste man ha varit kär, endast då kan man börja spekulera. Jag tror att kärlek är stor, men inte fullt så stor som vi hoppas och vill att den ska vara. Vi behöver tro på kärleken, tro på att det finns något som är värt att kämpa och leva för. Av någon anledning har vi fått för oss att vi kan uppleva oss oövervinnliga, odödliga, starka och livskraftiga genom kärleken. Inget känns då omöjligt att uppnå och vi kan utföra oväntade saker. Är detta verkligen vad vi tror kärlek är eller är det mer en dröm? Bilder skapas i sitt huvud, man försöker finna den rätta/rätte, och skapar sig bilder av hur det ska vara hur personen ska se ut och bete sig. Men jag tror att detta är fel sätt när man försöker forma kärleken,(kärleken formar oss) den som inte har upplevt kärleken vet inte hur den ska vara, lyssnar bara på andras menande ord att allt blir så underbart när man är kär, inget kan vara bättre. Men samtidigt så vet vi att ingenting är så sårbart som kärleken. Kärleken hotas ständigt av svek, svartsjuka, död, ex, bedrägeri och lögn. Vilken definition man anser stämmer mest, beror helt på vad man själv upplevt. Men många negativa sidor finns med kärleken, den kan skära djupa sår som inte läker.

Kärlek, mening med livet???
Man kan säga att kärlek har många ansikten, frågan är bara hur man ska lyckas välja rätt. Det kan man aldrig och det är nog en del av tjusningen med det hela. Att allt är som ett spel och när man väl lyckas så är glädjen obeskrivlig. Frågan är bara finns kärleken eller är det bara nått vi har kommit på för att ha en mening med livet, för att vi inte kan komma på någon bättre mening med livet. Finns många frågor som går ihop, men som många inte tänker på när de säger att kärleken finns…Har du någonsin ställt dig frågan varför tror du på kärleken? Jag vill tro att den finns, men jag är långt ifrån säker. Det kanske bara är ett ord som alla andra som har fått en sån stor betydelse genom att vi har skapat oss en fantasi runt ordet.

Lögner är aldrig bra, men om vi ser det så här, får du en annan inställning då?
Självklart ska grunden i ett förhållande vara sanningen, men om man ljuger så behöver inte det ha med kärlek att göra utan även tillit och förtroende. Borde inte detta vara kärlek ändå?

Så vart ska man vända sig då för att få svar på vad kärlek är?

Kärlek är det kemi?!
Ska man vända sig till forskarna som påstår att kärleken är en massa kemi, även kallad person kemi. Att när man träffar någon man gillar så börjar reaktionerna i kroppen. Det börjar i hjärnan och leder sen till tex. handsvett, pirr i mage och tunghäfta.

Hur upplevs kärleken? Vad kretsar det för känslor runt den?

”Tre lidelser, enkla men överväldigande starka, har styrt mitt liv: längtan av kärlek, kunskapstörst och en outhärdlige medkänsla för människor släktets lidande”
Bertrand Russell

Kärleken är stark lik längtan av den, men människan vill få ut mer. Vi försöker ständigt komma ett steg närmare vår dröm om den perfekta kärleken. Jag själv skulle beskriva känslorna kring kärlek som fyra olika känslor. (Negativ i parentes)
Lycka, man fylls av en varm och glädjande känsla. ( Känslor svalnar)
Man börjar se på allt ur en mycket positiv synvinkel. ( Negativa tankar, mycket bråk)
Förälskelse, det kittlar i kroppen och allt blir fel i närheten av personen. ( För olika)
Man vill våga, men kan inte orden hackar sig fram. ( pratar men ingen lyssnar)

Kärleken består av
Ömhet, personen utstrålar en oemotståndlig skörhet och genast växer beskyddar instinkter fram. Man vill behandla han/hon varsamt, så som en själv vill bli behandlad.
Lust, man vill ge personen så mycket av sig själv, allt för att den ska må bra och känna sig speciell. Passionen får inte dö ut, utan passion kan kärleken lätt dö ut.


Sammanfattning
Jag tror att kärleken är den grundläggande betydelsen för vår psykiska hälsa och överlevnad. Trots detta så finns det inget ord i världen som är så missbrukat. Jag vet inte om kärleken finns, men jag tror för det får mig att må bra. Vi drivs framåt av kärleken i vårt sökande efter något bättre. Alla vet inte vad kärlek är, men de vet att de vill ha det. Hur kan vi vara så säkra på det? Precis som judarna under Hitlers tid vände sig till sin tro, men var det något positivt?
Vi vänder vi oss till kärleken. Vi behöver också tro vi vågar inte öppna ögonen o se efter om det verkligen är rätt det vi gör. Men vad kärlek är, går det inte att ge en kort svar på. Det vi kan enas om är att ingen kan komma undan ordet kärlek, att alla bär en del utav den i sig, att alla på något sett känt den och att kärleken aldrig upphör. Men frågan åter står finns den?

”Den sanna kärleken är som ett spöke. Alla talar om den. Men få har sett den”

Jösses!

klart kärleken finns.. jag är kär så det sprakar :)

Klart den finns... men den är knappast något bra...

Du sa iprincip att vi inte kan leva utan kärlek. Det är fel. Vi kan leva utan kärlek, kärlek är ingen behov som vi är (i grund och botter är)beroende av.

Många finner sin "kärlek" i passion till nåt tex sport. Vilket sätter mening på deras tillvaro.

Det finns dem som sätter sin passion framför kärlek.

Kärlek är aldeles för överskattad. Kärlek är bara en känsla precis som allt annat. Den har inget mystiskt i sig den är bara stark. Den är inte heller evig.

"Love is not blind for an advanced person"
N.V.Shelgunov


P.S jo jag har en tjej, ja jag älskar henne, nej jag skulle göra dumma saker om hon bad mig.

blev fan kära bara av att läsa det där

fett bra skrivet!

har dock för lite tid på internet cafet för att hinna komma med fler kommentarer eller åsikter....men bra skrivet som sagt, en del tänkvärda grejer där.

Hammond

men nu råkar det ju förresten vara så, att vi är faktiskt "bara" djur... hallå där, andra djur kan väl också bli kära, fästa vid varandra. nu får du det att verka som om djur inte lever för någonting. men det är en annan topic.

"annars hade vi bara varit robotar" tycker jag att det ska stå istället ;)

jag tror att det ligger kvar i vårt undermedvetna. att vilja föra våra gener vidare. vi försöker ju oxå göra oss fina för att attrahera det andra könet (oftast). träna, måla oss i ansiktet, utsmycka oss, osv.
jooo, om man är ute efter en partner gör man så mycket som möjligt för att få den intresserad. man försöker inte heller få barn med vem som helst bara sådär.
vi flirtar och andra djur flirtar. (parningsdanser medmera.) man kanske får konkurrans av nån som är snyggare/smartare/roligare i dennes ögon. det kanske inte alltid blir primitivt och fysiskt bråk, utan mer sofistikerat. jamen de som blir celibata m.m tillhör ändå en minoritet. Nästan allt vi gör handlar om att vi vill att det ska resultera i någon sorts relation eller kärlek= barn. egentligen... även om det verkar långsökt. vår tid som vi lever i gör det svårt för oss att upptäcka sånt här. om vi inte hade allt det materiella som finns i världen, utan bodde i en annan mer naturlig miljö, skulle vi nog få bättre kontakt med våra djuriska och spirituella sidor. det är klart att det är grundläggande i allt liv att föröka sig: i djurriket, växtriket, t.o.m bakterier förökar sig för att föra sin art vidare. dessutom finns det djur t.ex; papegojor, tranor, svanar, delfiner mfl. som lever i par hela livet. delfiner och apor har till och med sex för nöjes skull.

men det betyder inte att de djur som parar sig med varandra/lever ihop inte känner någonting för varandra... djur har också känslor. det är helt uteslutet att påstå att de inte gör det.

broed_p19, sorry att jag förstör din tråd. =/

kärlek är enligt mej inget mera än just kemi och psykologi, om det gick så skulle jag faktiskt vilja avskaffa den rent kemiska delen av det hela, den psykologiska kan jag kanske stå ut med.

Och kärlek är inget vi behöver utan det är snarare tvärtom, det är överflödigt, onödigt, jobbigt och problematiskt.

Att man ska behöva känna sej attraherad till en person p.g.a dess utseende är ju tragiskt bara det, tragiskt men oundvikligt.

Det är vad jag tycker iaf, kommentera gärna men tänk på att detta är bara min åsikt.

roligt att ni läser...

definition på att älska

Du blir ledsen när varelsen dör. Ju ledsnare du blir desto mer älskade du varelsen. Att man inte säger att man älskar tex kompisar beror väl mest på att det ses lite tabu.

att känna den där serotoninkicken som kärlek är funkar ju inte under en längre tid.

Hur kan nånting vara lösningen på allt det onda samtidigt som roten till allt det onda?

Jag heter Max Persson är 20 år och har ett problem.
skämtåsido...jag har i alla fall ett litet kärleksproblem.
Subjektiv version!!!
Har precis börjat på universitet. I vår klass går en väldigt söt/vacker tjej som jag inte haft särskilt myckt kontakt med. Det känns på något sätt som hon medvetet undviker min blick för att inte verka flörtig eller intresserad. Men på en fest förra helgen träffades vi och konstigt nog började vi prata och prata och prata, i mitt tycke pratade vi nästan hela kvällen. Vi hade tydligen ganska lika intressen och massa såna grejer. När vi sedan kom till kåren där festen fortsatte senare på kvällen umgicks vi samtidigt som vi dansade och snackade hela kvällen.
Hon frågade om jag ville hänga med ut och prata så jag hängde på för att vara snäll och social (jag lovar er, en sådan tjej kan man helt enkelt inte säga nej till). Vi hade verkligen jättekul tillsammans, något man bör notera är att vi hade druckit alkohol också men det uppstod trots det inget mer än prat och dans.
I skolan därefter forsatte hon att undvika min blick trots att vi hade jättekul tillsammans den där kvällen på kåren.
Jag har nu i efterhand fått höra att Anna, som hon heter har pojkvän. Detta har självklart gjort mig smärre upprörd och förvirrad. Samtidigt har någonting inom mig gjort att jag börjat få känslor för henne, tyvärr kan jag inte med ord förklara varför.
Vad ska jag göra? Hur långt ska jag gå? Att prata med henne i skolan är uteslutet!
Jag antar att hennes kille inte bor här i trakten heller, de verkar ha ett distansförhållande med andra ord.
please!
/Max

doffa.

tack för dina värmande ord och din tid, jag hoppas verkligen jag kan få ihop någonting med henne.

mvh
Max