tvángsintag

Jo, men om man VILL bli inlaggd sá är det ju inte längre tvángsintag...that's the point.

Tvångsintagning är ett jävla gissel som inte respekterar den egna personens integritet eller frihet, och tro mig, det hjälper absolut ingenting. De som skulle ha varit där för att hjälpa en ser man istället som sina fångvaktare som sätter upp regler och hindrar en från att få leva ett liv "där ute", man känner sig kränkt av dem och man utvecklar en stark antipati. Sedan ska man LITA på dessa människor och anförtro sig åt dem, visst va, då sitter man hellre där och smider planer på hur man ska kunna rymma. Då blir man inte längre mottaglig för hjälpen, man litar inte på systemet eller utövarna av systemet, och man blir inte bättre på en fläck.
Sedan går det så ett tag, och till slut så kommer du ut (fast nu vill du knappt det pga att du är institutionaliserad och lider nästan av "Stockholm-syndromet", du finner en trygghet i tvånget) och så förväntar de sig att du ska tacka dem för att de låste in dig mot din vilja, "de ville ju ändå bara ditt eget bästa".
Fuck det, om man utgör en "fara för sig själv", så låt de utgöra en fara för sig själva. Att handla mot egen person i fritt tycke borde vara en jävla rättighet, ber man inte om hjälp, eller tackar nej till hjälpen, då ska man inte heller behöva bli "hjälpt". Tänk själva på begreppet "hjälp under tvång", inte logiskt.

Jo jag förstår, vi har en norm här i samhället, och vi ett har ett kollektivt skenheligt samvete som tvingar oss att låsa in små trasiga människor så de bara kan bli så lyckliga och springa omkring bland alla andra lyckliga på anstalten och bara le och kunna ställa upp i en tvättmedel-reklam, för på avdelningarna är det ju bara så lyckligt och det luktar blommor och man har kalas varje dag. Och ja just det, så får man de där roliga små pillrena som gör att man blir så... ja, inte glad, men man slutar i alla fall känna, och praktiskt taget tänka, för psykofarmika och neuroleptika, det är inga hallon det. Fast det såklart, om man inte vill ta sina små piller själv, så får man ju som tur är hjälp att hålla huvudet stadigt, munnen öppen och pillret mitt på tungan där det kan smälta i lugn och ro.
Anstalten är ju bara så trygg och säker, där händer det aldrig våldsamheter eller andra tråkigheter, så visst kan man dra ett andetag av hopp, eller ännu hellre, om avdelningen är högt benägen, bara hoppa och hoppas.
Så visst förstår jag varför det finns människor, socialromantiker, socionomer och allmänna idioter vill beröva en människa sitt eget liv, men jag kan aldrig acceptera det.
Vill jag beröva mig själv mitt liv, då ska alla lägga sig i det och bry sig till tusen. Vill någon annan beröva mig mitt liv, ja då är det bara snällt och för hjälpa mig och jag ska inse mitt eget bästa. Fuck det.

"En självmordsbenägen kanske inte alls vill behöva ta livet av sig ". Nej, är man självmordsbenägen så vill man ju leva, det är ju liksom inte a prori att en självmordsbenägen vill dö?
Får jag bara fråga, hur ofta tror du en lycklig människa tar livet av sig?

Jag trodde att det hade framkommit vid det här laget varför jag är så fientligt inställd till tvångsvård. Jag har själv varit tvångsomhändertagen.

Det är inte lätt att leva som man lär, så om jag hade haft en lillebror som ville ta livet av sig så skulle jag nog försöka att hjälpa honom, ställa upp för honom, gjort allt jag kunnat, trots att jag anser att det är hans val. Men frågan är om verkligen hade sett till att han hade blivit omhändertagen mot sin vilja, för då VET jag att han senare inte hade tagit bara halva burken eller skurit tvärsöver handleden istället för längs med. Jag vet att hans liv då skulle ha förlorat praktiskt taget all mening, och jag hade inte kunnat hjälpa honom något mer, han skulle aldrig ha litat på mig igen, och det med all rätt.
Men som sagt, det är inte lätt att leva som man lär, den största hycklaren är nog den som tror att han aldrig hycklar, så visst, det kan hända att jag hade agerat efter min egen egoistiska kärlek och förnedrat honom på det sättet, det vet jag inte. Jag vet bara att ingen oskyldig människa borde tvingas gå igenom den skiten. För det är så det är, man tror att man är oskyldig, att man bara har ansvar för sig själv, men sen visar det sig att du själva verket är skyldig eftersom du döms och då FÅR du inte ens ta ansvar för dig själv.

I efterhand får jag be dig om ursäkt om jag har låtit hätsk, inget personligt, hoppas att du förstår det.

Varför inte? En kompis till mej tog självmord efter massa àr pà piller, och behandlingar och skit som bara gjorde hennes existens mer och mer outhärdlig. När hon dog var det bara: Jahap, hon fick som hon ville till slut. Jag menar, vill man inte fà "hjälp" sà kan man ju faktist inte ta emot den. Det màste finnas nàtt sätt att nà dessa människor utan att behöva tvinga dom tycker jag. Eller?

Återigen a priori, ordet "tvingad" har just den betydelsen att det sker mot viljan.

Man märker här vilka som har erfarenhet av tvångsplacering.