Olycklig kärlek till en vän. Vad gör man?

time will tell. tycker inte du ska "släppa en person". dock tycker jag du ska se att det med tiden kommer kännas bättre/s'mre och att du då vet vad som ska göras.

Jag har vart i exakt samma situation. Man lär sig acceptera det som det är. Personen finns fortfarande där, ni betyder något för varandra. Umgås!

Man kan (tyvärr) inte tvinga någon att älska än, om din kompis bara vill vara kompis med dig så ska du också acceptera det här. Lessen men så är det och om du älksar henne gör du så utan att klaga...

Dock kan man ju komma ihåg att fler än 1 vänskapsrelation vuxit till äkta kärlek! Lycka till!

Mitte: Ehh nej.

Uppskattar det som har skrivits, keep it comin' ;)

Det har hänt en del saker men ingen av oss har lämnat ännu. Jag har alltid trott att hon känner nåt, för att hon har blivit ledsen över saker jag har gjort tidigare, men jag vet inte.

Skulle kännas konstigt att säga att jag vill vara ifrån henne ett tag när jag ändå inte har träffat henne på en månad nu, även fast vi säger att vi vill ses hela tiden..

EhsanK P18
Jag föll för en av mina bästa vänner och berättade det..
Vi fick det struligt i kontakten i 3-4 månader och allt blev bara fel när vi pratade, men sen började det bli bättre.. men jag vet fan inte fortfarande om det var värt det...
Vår kontakt är inte den samma, vi är både närmre varann och inte..
Det kan vara båda mer öppet än innan och ibland inte, ibland går det inte alls att snacka och umgås och jag vågar inte riskera henne igen kan jag lova...
Om du klarar av att komma över henne som det är nu skulle jag levt vidare bara, men om du verkligen inte kan pga "men tänk om"-tanken osv är det nog värt det ändå...
Du kan ju försöka visa det på ett snyggt sätt för att lätta problemen kanske om du nu ska berätta hur det ligger till? =)



lycka till

:)

När det ändå var något på gång berättade jag vad jag kände, hon behövde tid att tänka, men fick reda på att mina känslor var obesvarade.

Sedan dess har det hänt lite saker emellan, men vi är fortfarande vänner, men jag har ännu en gång berättat hur jag känner, och känslorna är obesvarade.

Det var enklare då, för då träffade hon inga andra, men det gör hon nu, och det gör ont. Och andra sidan känns det konstigt att vi fortfarande kan hålla varandra i handen. Men men, vi gör inget mer än det.

Mitte: det beror nog på tjejen....och vem säger att man inte kan gå från att vara vän till att vara pojkvänn? Jag vet flera som gjort det. Dock har de ju inte varit superbundisar med dessa personer...

stick-a-bush

så jag måste lämna henne, för att inte hamna ensam i ett skjul i skogen? :)

EhsanK:
upplever precis samma sak just nu. tror inte att du bara ska strunt i er vänskap och gå vidare, däremot kanske du borde fimpa det där med att hålla henne i handen, skilj på kärleken och vänskapen.

jag försöker se det som att jag inte har förlorat en kärlek utan vunnit en riktig vän.
(må låta klyschigt men det funkar)

lycka till

/SuB

har typ vart i samma situation själv, hade en tjejkompis som jag var kär i , men jag tog aldrig steget, sen blev hon ihop med en kompis till mig senare, men jag klarar det bra,, vi är bra kompisar osv.

ta en öl

stick-a-bush

Hur ska man bära sig åt för att glömma den personen isåfall? Känns inte om att tiden kommer att hjälpa mig, och jag vet inte om jag klarar av att bara vara vän med henne. även om jag behöver henne...

har hänt mig. dock var det jag som var vännen i detta fallet.
det slutade med elände, har knappt kontakt med killen i fråga längre.

Ehsank: Den situationen har jag varit i precis så som du beskriver. Det bästa vore o skita i det, iaf. för ett tag.

tycker att tjejer och killar som är "vännen" i dramat och som ändå fortsätter att vilja träffa den nerkärade personen i fråga och håller på med "hålla hand" å grejer med personen fast att dom inte besvarar kärleks känslorna för han/hon är riktiga jävla egoister eller vad man nu ska kalla det för.....

har funnits tjejer som blivit kär i mig utan att jag besvarat känslorna, och för deras skull så har jag inte velat träffas på ett tag, även fast jag kanske skulle tyckt det var kul. Att hålla på att hänga privat och hitta på massa saker tillsammans, mysa framför tv:n eller vad som helst är ju bara en pina i längden för den personen som är kär.
För så länge han/hon är kär i personen i fråga så kommer ju han/hon också alltid att fortsätta hoppas och som någon ovan sa så blir det en ond cirkel. som klockan, den går och går men kommer aldrig fram.

Den personen som är kär kan ju aldrig börja om på ny kula, titta efter andra partners útan fortsätter att hoppas in i det sista. och under den tiden så är ju den personen olyckligt kär, vilket är en av dom jobbigaste sinnesstämningarna som finns.

så har du en kompis som är kär i dig, håll dig så passiv som möjligt för att inte såra, för ni blir ändå inte kompisar på samma sätt igen hur gärna du än vill......kanske lite off topic men jag var tvungen att droppa skiten iaf.

Pigeon

tungt, tungt, det uppskattas.
:)

Någon som kan dela med sig av hur det har gått efter ett tag? Om det har funkat med vänskapen, om man klarar av att hålla ut och till slut glömma kärleken?