Bekännelser.

Tillbaka till forumet


Senna P42 2004-09-27 01:06	Bekännelser. Det tar verkligen emot att skriva det här, men jag behöver en ventil och whoa verkar vara min sista utväg. Livet är på väg åt helvete igen. Jag mår piss igen, jag klarar inte av att hålla uppe min egen existen. Ännu en kvinna är på väg att sparka mig i skrevet. Hon står beredd två steg framför mig, siktar, tar sats. Och där står jag som ett fån utan en disktrasa att skydda mig med, igen. Samtidigt med detta visar jag upp en osedvanligt svag självdisiplin och skiter i universitetet med allt vad det innebär. Det känns bittert att världen inte är skapad för sådana som mig, unga män med hjärtat på rätt sida av egot, och mer i skallen än i plånboken. Världen är till för de som kan ta det dom vill ha, utan att tänka på konsekvenserna. Dagens idealmänniska är en våldtäktsman med mindre medkänsla än datorn jag skriver på. Jag har så mycket kärlek att ge, dela med mig av, skänka bort, men jag hittar ingen som är villig att ta emot den, ingen som är värd den till att börja med iallafall. Istället lägger jag alla känslor på hög, i en liten kapsel strax till höger om mjälten där dom för evigt ska ruttna tills allt som finns kvar är en liten hög svart aska, som väntar på att blåsas bort av ett nysande kvalster. Än en gång får verkligheten mig att kännas så misslyckad. Bortkollrad i världens eviga fotbollsmatch. Jag lyckas nämligen med konststycket att missa en straffspark utan målvakt, och bollen som studsar mot ribban träffar med förnedringens fulla kraft i mitt ansikte. Jag är uppenbarligen inte värdig att slita på världens smutsiga patina, och vad jag än gjort för fel i ett tidigare liv är jag säker på att det knappast var värt det. Så mycket kan jag vara säker på, men det är ingen större tröst, eller hur? Vem?
Senna P42 2004-09-27 01:47	Man lyckas roa någon iaf. Ett fall framåt, ett litet sådant men ändock. Vem?
Baboso P44 2004-09-27 01:57	Senna Jag försöker ta itu med allt genom att se att det blir bättre med tiden, vilket det ofta gör men i samma veva uppstår nya bekymmer, som jag sedan ger lite tid osv osv... Thats so 97<br> Le Life Quiet<br> ---Input Moustache Here---
Baboso P44 2004-09-27 01:58	Nyckelordet idag: Tidsperspektiv Thats so 97<br> Le Life Quiet<br> ---Input Moustache Here---
Senna P42 2004-09-27 02:04	Sant, tiden läker. Det har den gjort tidigare och kommer säkerligen fortsätta att göra. Men, det handlar med om när man slipper tänka på det. När försvinner ärrvävnaden? Ett år? En livstid? Lycka verkar inte vara gjord för mig, den försvann någonstans runt puberteten. Det känns så frustrerande, jag får små andningshål utav livsglädje, men kan aldrig fylla lungorna. Vem?
Senna P42 2004-09-27 02:04	Tack förresten. Vem?
Baboso P44 2004-09-27 02:09	Det är ju ett faktum att vissa grejer får man lära sig leva med. Nåt du kommer dö med men samtidigt som allt är så nedrigt finns det ju så mycket att glädjas åt, som nyss läste jag i en tråd på whoa att storbrittanien skriver av alla u-landsskulder. gav mig ett leende. Finns en massa fina saker, gäller bara att man vill ta till sig av dom, det kommer inte av sig själv tyvärr. Thats so 97<br> Le Life Quiet<br> ---Input Moustache Here---
Pigeon 2004-09-27 02:20	"Jag har så mycket kärlek att ge, dela med mig av, skänka bort, men jag hittar ingen som är villig att ta emot den" Word!!!! jomensåatt...nå vet ja.
Borttagen 2004-09-27 06:50	Hmm... Fyfan jag tror aldrig jag läst nått här på whoa som jag kunnat relatera så mycket till... Konstig känsla visste inte att det fanns sånna där ute :P Själv går jag också på en väldigt ensam väg för tillfället, men till skillnad från det jag läst av dig så tror jag att jag tatt emot den och accepterat den på ett annat sätt... Och anledningen till varför jag accepterat den är för att jag vet, att du, jag och sånna som vi kanske får vänta länge, men när det väl kommer så kommer det så passionerat och explosivt att då vet man, det var liksom värt väntetiden... Upp med hakan dawg, det kommer, fråga inte dig själv frågor du inte kan besvara som när ska det komma? fråga dig själv bara hur underbart kommer det inte vara när det väl kommer :P Peace... Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Wiek P38 2004-09-27 23:10	ryser när jag läser.... "Det känns bittert att världen inte är skapad för sådana som mig, unga män med hjärtat på rätt sida av egot, och mer i skallen än i plånboken." jag kanske misstar mig när jag påstår att jag nog känner det du känner. varenda ord var så pricksäkert, fullträff... vill du snacka, så privva mig på whoa... Lugn!
Senna P42 2004-09-28 01:16	Tack för att ni tar er tid att skriva, komplimanger för mitt skrivande tas emot med öppet hjärta. Tack också för att ni visar att ensamheten i min ensamhet inte är så ensam, trots allt. Vem?
greger 2004-09-28 12:59	jag var också skit nere i vintras pga massa saker men det käns som att jag är på väg ner igen man orkar inte med skola och så drågar man bara ut på dagarna så att skolan skiter sig så man mår sämre av all press och det löser man med att supa på helgen så att man får ordentlig sömbrist och inte orkar gå till skolan veckan efter man vaknar sen på eftermiddan och orkar inte äta mer en typ ett mål per dag. jag har kommit fram till att jag ska sluta supa (eller försöka) och såva mins 8 timmarvarje dag äta tre mål mat per dag då tror jag att jag mår bättre men jag tror jag föddes utan självdisiplin kan tyvär inte hjälpa dig eftersom jag knappt kan hjälpa mig själv men fixa en bra levnads rytm såv på natten och ät ordenkligt. du skriver förjävligt bra förövrigt www.enigmatic.se
ATLien F41 2004-09-28 13:47	Senna, kunde inte uttryckt det bättre själv! Det känns tröstande (men mest ledsamt) att veta att man inte är den enda som går runt med sådana tankar i huvudet. Well, I've got news for you pal, you ain't leadin' but two things: Jack and shit... and Jack just left town.
Wiek P38 2004-09-28 19:45	Atlien, ja.... det känns jävligt surt, men ändå ett uppryck att man inte är ensam om jävligheten, även om allas våra problem skiljer sig från de andras.... Lugn!
lilsis F40 2004-09-29 12:48	låter jobbit allt det där.. du e grymm på att skriva iallafall lillasyster ser dig
ayaros 2004-09-30 12:01	och vad jag än gjort för fel i ett tidigare liv är jag säker på att det knappast var värt det. Så mycket kan jag vara säker på, men det är ingen större tröst, eller hur? jag håller med dig. I´m with stupid--->
Senna P42 2004-10-03 04:08	För att fortsätta vår historia: Häromdagen tändes en smula hopp, som alltid kan tyckas, men ack vad man har fel ibland. Sparken utdelad, ingenting förändras. Det enda som finns kvar är en svårdefinerad tomhet, en svag förstärkning av min bitterhet och en klump i halsen som nog aldrig försvinner. Upprepning återupptagen, kanske man ska säga. Förförd och förundrad, förstörd och förnedrad. Detta verkar vara ordningen enligt vilket mitt liv för alltid skall levas. Varför? Det värsta är att det är mitt fel, och det svider mer än något annat. Att bara ha sig själv att skylla, att inte kunna lasta någon annan. Men tron på kärleken består konstigt nog, naiv verkar vara mitt andranamn. Jag hatar det här, jag hatar det liv jag lever och, i viss mån, så hatar jag mig själv. Hoppet sägs vara det sista som flyr människan, det är på upprinningen nu. På grund av upprepad skadegörelse är mitt hjärta nu låst, dessa stenkammare kommer aldrig att låsas upp av innhavaren, det får någon annan göra. Jag orkar inte längre. Vem?

Tillbaka till forumet