Gråter ni för andra!? :S

Notte jag förstår precis vad du säger, men då måste jag bara påpeka att du själv även säger att allt är relativt... Som t.ex när förhållanden går sönder så brukar man ju säga att din förlust blir någon annans vinst och tvärtom... Det blir ju nästan samma sak här dom som lider mer än mig blir en tröst för mig och om det alltid finns nån som har det värre så kan ju alla trösta sig mot nått och tycker inte du att den tanken är värd att gråta för, att vår värld har blivit så himla förstörd?

sad *kramar om* precis så jag mena...

Känner igen det, men jag kan inte gråta längre.. bara på fyllan tyvärr..

Jag har lärt mej (av min kurator) att även fast det finns folk som har det så mycket värre än mej, så måste jag kunna acceptera att jag också kan vara ledsen.. Problem & känslor är så olika från person till person, därför kan man aldrig jämföra sin smärta med andras..
Jag har alltid tänkt "men han/hon är inte ledsen över detta, då ska inte jag heller vara det!!", känt mej dum för att jag kände något ingen annan kände.. vet inte varför..

nu babblar jag mest kanske..?

*..emelie..* nä du babblar inte varför säger du så, jag förstår precis vad du menar...

Men här är då min fråga, kan man acceptera, låta sig själv vara ledsen, när man inte kan acceptera allt annat dålig som häner?

-Intense-
hmm.. bra fråga..
Jag tror att det är när du inte gråter/är ledsen över saker som hänt som du har accepterat att det hänt.. Lagt det bakom dej..
Vissa saker kommer jag aldrig acceptera och därför alltid vara ledsen över det..

Men det är okej att vara det, eller hur? :S

Det är okej att vara ledsen, men samtidigt inte lägga för mycket tid på att vara ledsen.. Då blir man dum i huvudet.. ja.. förstår du hur jag menar?

-Intense-: Jag har aldrig gråtiti för någon annan, däremot tagit på mig andras problem, och känt skuldkänslor för hur världen ser ut. Jag kan fortfarande känna en oändlig hjälplöshet när jag ser något riktigt hemskt. men när det gäller andra människor personliga olycka ser jag det alltid positivt. det finns alltid saker att glädjas åt. Det är okej att vara ledsen, att gråta ut. men det finns en gräns när man drar ner sig själv.
trycker man däremot undan saker slår det tillbaka på ensjälv för eller senare.

Sen lite som Notte säger det här med att inte säga att andra har det sämre. för det första gör det inte situtaionen bättre för en själv. för det andra är ens eget lidande lika starkt som någon annan, oavsett anledning.
det allra värsta som hänt mig, är ju den värsta känslan jag haft
liksom den värsta känslan du haft är det värsta som hänt dig.
känslor går inte att jämföra med andras.

du borde se världen lite positivare. den blir inte bättre för att du gråter för den, gör något som förbättrar istället. för det bli så jobbigt för dig själv om du ska vara ledsen :(

*..emelie..* ah jag tror jag förstår =)

jonnahonna jag förstår dig till hundra procent, men jag kan fortfarande inte hålla med dig och Notte angående eran "vi lider lika mycket teori" här har jag ett bevis t.ex, ibland så tror man att nått är jobbigt man ser till sina vänner som upplevt grejer t.ex sen så jämför man saker man själv gått igenom, man tror att man lidit lika mycket som dom, sen när man upplever EXAKT samma sak, så inser man shit, det kan kännas värre än värst och endast då förstår man dom, när det inte finns nån gräns för hur ont det kan göra då har vi ju alla olika ont på olika plan, alltså finns det en skala...

Och angående att försöka göra nått åt saken så gör jag ALLT jag kan, jag är med i Röda Korset, Greenpeace, Jag är fadder för en pojke i Palestina, jag köper varje nytt nummer av faktum... Mer än så kan jag inte just nu vad jag vet om iaf... Och det är när man gör sånt då man inser hur oviktig och obetydlig man är i helheten... Då kommer vi ju tillbaks till att det inte finns nån utväg kvar... än att möjligen gråta... förstår du?

-Intense-: ja, men det är ju precis det jag menar! när du går igenom samma sak som dem, då känner du att just det är det värsta som har hänt. sen senare händer något som är ännu värre. man höjjer hela tiden sin skala. men det värsta för tillfället är alltid det värsta, förstår du?

Jag har aldrig fått ut något av att köpa tex. situation sthlm (som ju är motsvarigheten till faktum) eller majblomman, mer än en stinds "tillfredställning". efteråt känsn det bara värre för att man gjort så lite.
just avd det gäller sånan här saker tror jag faktiskt inte att dte går att "köpa" sig till. även om pengar och medlemskap går till något bra. Jag försöker vara en rba människa och förespråka en bättre värld, jag hjälper mian vänner när de har problem, jag utbildar mig till något som jag tror kommer kunna hjälpa människor att må bättre och bli bättre människor själva. dessutom är jag scoutledare för små barn, för att förhoppningsvis få dem att få en bättre syn på världen och emr respekt för varandra.
för mig hjälper det mycket mer att "sprida det vidare" pom du förstår vad jag menar.
jag tror inte att jag personligen kan göra så mkt för världen, men jag kan få andra att tänka. det är ju faktiskt bara tillsammans som vi kan få det att verkligen bli skillnad. (gaah, värsta klyschan :)

doFFa nu har vi ju kommit fram till att man har rätt att känna sig egoistisk ibland så kom inte och förstör allt :P

jonnahonna JA det är det för tillfället, men mängden "smärta" är skillnaden jag talar om, om det finns olika mängd smärta då finns det ju olika grader av lidande, sen är du skit samma hur mycket tror att vi lider eller inte om man ser till faktan...

Och angående att köpa faktum inte ger dig nått så måste jag bara säga att det är nog inte tanken, det är nog tänkt att det ska ge någon annan nått... Och jag gör det inte för pengarna, jag gör det för syftet bakom alla pengar...
Resten av det du sa är som en självklarhet för mig, att upplysa sin omgivning... =)

doFFa: vissa saker är för svåra för en att kunna hantera. det är inte konstigt. gråter man inte brukar det ligga andra saker bakom.

-intense-: klart det finns olika mängder smärta. men som sagt, det värsta är alltid det värsta. och det går inte att jämföra.

självklart är det meningen att det ska stödja någon/något annat. det var inte så jag menade, mer att det inte känns som att jga faktiskt gjort ngt av nytta, snarare tvärtom om jag gör sånt.
bra att det är en självklarhet för dig :) men kanske kan du jobba på det ännu mera, för att känna att du verkligen gör det du kan, så du slipper känna dig ledsen över annat.

sen måste jag fråga en sak till. har du aldrig önskat att du inte skulle känna så, eller, att du helt enkelt önskade att du inte brydde dig. så du skulle glatt skulle kunna leva på och bara strunta i allt?

Jo fast, Intense är ju en rätt så intensiv människa och det enda jag kom fram till var att, jag skulle från ett objektiv perspektiv kännt mig så äckligt omänsklig... Empati har som nästan allt annat även bra sidor =)

-intense-: mjo, men du har aldrig tröttnat på det? ordentligt?

Jag vet inte men om vi säger så här jonna, om tröttna var att vara inne på samma spår som att tvivla... så jo då har jag gjort det... innan hade jag nån som kramade bort allt det där så saker var rätt så bra men som den största delen av mitt liv så är det så nu igen att jag får krama mig själv =)

jonna... :)
njae, menade inte så. mer att, ibland önskar jag att jag inte brydde mig, att jag var ytlig och sket i att andra mådde dåligt, bara för att slippa vara engagerad, för att kunna passa in bland de allra flesta. men jag verkar vara den enda som känt så..:)
har du inga vänner att krama på?

Nej exakt så kan jag inte minnas att jag kännt...

Klart det finns vänner att krama på men för att vara väldigt kliché så måste man samtidigt säga att "det är ju inte samma sak" =)

Men i summan av kademumman blir för min del ändå när det kommer till just den aspekten att hellre lever jag ensamt men jag älskar mig själv, än att ha vem som helst som älskar mig utan att kunna göra det själv =)

jag föreblir väl ensam..:)

nej, men ibland kan det tillochmed vara bättre...

äh, det där bara en klyscha...

HAHAHAHA jonna du är rolig!

doFFa då förstår jag lät lite bara som att man inte fick vara det =)

En av de få gånger jag gråtit riktigt mycket och länge så grät jag för att jag tyckte så sjukt synd om Michael Jackson, konstigt med tanke på att jag aldrig har tyckt om hans musik speciellt mycket eller brytt mig nämnvärt om honom.
Kanske kan det vara så att man projicerar sina egna problem och känslor på världen utanför, just för att på något sätt "få ut dem", det blir för tungt att bära annars. Jag är visserligen också en person som inte tycker om att prata om mina känslor och hur jag mår med andra. Ofta för komplexa tankar för att sätta ord på. Så för min del så handlar det nog om att lätta på trycket när jag gråter för andra eftersom jag i stort sett aldrig grinar för att jag tycker synd om mig själv. Jag blir bitter istället haha..

Det lät faktiskt jävligt vettigt iaf...

hässelbyyyyyy: det låter ju faktiskt mycket vettigt. kan ju faktiskt vara en försvarmekanism, i det här fallet en sorts förskjutning..

doffa: olika saker :)
nä, men att man som du säger, ser det som en svaghet, men bara vad det gäller dig själv. vad gör att du ser det som en svaghet bara hos dig? rotar man lite i sånt där brukar det kunna förklaras

sad jo det tror jag med faktiskt på nått sätt... fast en ny fråga då, hur hemska måste inte jag vara då och all världens smärta är min spegelbild :P

jag har svårt för att gråta för att nån har det värre än mig. eller jo, om jag ser typ filmer från barnhem i kina... känns som jag har gått igenom så jävla mycket skit o har verklgien ingen ork att gråta för att nån annan har blivit dumpad eller brutit en arm..eller whatever. jag har också rätt att vara glad ibland. ska man gröta över alla som har det tufft kan man aldrig ha en glad stund.

gröta = gråta

doffa: men man kan ju inte altid lösa alla problem. och på vilket sätt blir man sårbar bara för att man gråter? och däruppe skrev du också att andra kunde gråta, att där var det inget fel på det. varför riktas svagheten bara mot dig själv?

Så här ser jag det:

Alla människor står på en stege med miljontals olika steg.
var man än står så har man samma livs-standard. Man är inte lyckligare bara för att man står högre upp på stegen.
Den som står långt upp och tar ett steg ner mår skit, även om den fortfarande står högre än vad många andra gör. Dessa mår i sin tur lika skit som den förstnämnda om mde tar ett steg neråt. Samtidigt mår de lika underbart om de tar ett steg uppåt som den som redan är långt ovanför och tar ännu ett steg upp.
Det är svårt att förklara med ord. Men en del av min poäng är väl att var man än bor, hur mycket pengar man än har, hur snygg eller ful man än är så är allt så väldigt relativt! För mig så kan ett problem vara lika stort som någon annans problem, även om mitt verkar mindre om man ser det från utsidan. En person kanske uppfattar sitt problem som "ingenting" medan en annan person uppfattar sitt, likadana, problem som ganska stort. Det är frustrerande för mig att skriva nu för det blir så fel när man sätter ord på det..
Det lär ju bli trettioåtta missupfattningar nu men jag har iallafall försökt.

man måste ju f¨å tycka synd om sig själv om ma nmår dåligt. ma nkan inte förneka sin livssituation och sitt liv. bättre att man får ut sina känslor än att man stänger inne dom. förr lr senare komemr de ut. bättre att det komerm lite i taget än att man exploderar o hamnar på psyket. tycker jag....

nejje
men ja gråter ganska ofta.... för det känns bra. ja gbehöver gråta av mig ltie ibland. o det e inge fel med det. ma nhar rätt o va lessen ibland om man mår dåligt. bara o släppa ut det.

hålelr du inne skrattet oxå när du vill skratta åt ett skämt lr?

Varför skulle jag inte gråta inför andra?

Sist jag grät var fan allt för länge sen. Fällde inte ens en tår på min farfars begravning! Det bara inte kommer. Jobbigt.

sad nä det var en seriös fråga...

color varför gör du det? :S