Varför inte mer beröm och komplimanger?

För man vill verka cool, plus att dissningar oftast blir roliga och folk börjar skratta. Vilket man själv "njuter" av, medans om man ger en komplimang njuter någon annan. Jag ger och tar. Ka ching.

för att folk tror att man är knäpp om man ger beröm. de tror att man är sjukligt besatt av dem, och ligger utanför deras fönster om nätterna med en kikare, och att man inom en snar framtid kommer ringa och flåsa i telefonen. ungefär så.

precis därför jag inte ger komplimanger till snorty, eftersom jag inte vill att hon ska veta om att det är jag som ringer och stirrar in genom hennes fönster...

nåväl skämt å sido, det är antagligen en kombination av ovan nämnda, jäkligt trist. det vore så mkt finare om folk vågade uttrycka sin beundran för något/någon fritt utan att vara rädda för att uppfattas som odd. jag vet ju själv hur det är om man säger något till en främmande person på tuben, lite därför jag har tröttnat på att försöka göra folk i min omgivning glada. det är ju ett tecken på mental instabilitet, eller?

för övrigt tror jag man är orolig för att det hela skall feltolkas på ett icke menat sätt, dissar är mer lätthanterliga och lättolkade på den punkten (mao så stödjer jag snortys teori).

priyan

ja, jag vet inte om jag ger komplimanger på fel sätt, att det är dömt att misstolkas, eller om folk bara är allmänt misstänksamma.
ett kul men jättedåligt exempel: jag gav en tjej på pendeltåget komplimang för hennes skitsnygga jacka, hon ser arg ut och säger "fuck you".

snorty:
folk är nog misstänksamma.
jag stod bakom 2 grabbar som hade hiphopklädstil i en rulltrappa förra vintern, varav den ena hade en mössa jag fortfarande avundas. så jag berömde honom för hans goda mössval... reaktionen var nåt i stil med vad jag kan tänka mig att många homosexuella män upplever. muntert. :/

liknande fall har jag noterat då jag försökt ge komplimanger till tjejer...

jag blir rädd när folk jag inte känner ger mig beröm, första tanken som dyker upp i mitt huvud är "yxmördare".

lite småjobbigt, men inget jag styr över själv.

fattar inte varför folk ska bli sura över en komplimang. även om jag inet skulle känna den personen som kom fram till mig och gav mig en komplimang skulle ja bli glad och säga tack.

imorgon ska jag gå runt och ge folk jag inte känner komplimanger för olika saker och se hur dom reagerar.

misery chick:
ajdå, du måste tro att jag är en yxmördare..? :/

jag kan i princip inte ge beröm och komplimanger, jag vet inte varför...
jag skyller på dagens samhälle,

jag tycker att det är både kul att ge och få komplinger om de är ärligt sagda.

däremot så finns det ju även sarkastiska typer här i världen också. som är lite sådär självgoda och spydiga: "nämeen ååh vad fiiin du var i håret idag dååå ;)" falskhet. om man vet själv att man ser ut som en risbuske i barret lixom...

själv älskar jag att få beröm när jag har gjort något bra och verkligen förtjänar det.

p.s. HATAR JANTELAGEN!!

Priyan

syftade väl snarare på IRL ^_^

jag ger jämt komplimanger och beröm till de som förjänar det. vem orkar sura och vara paranoid?

Jag tänkte också på det. Men har svårt att ta emot komplimanger. Men jag är uppriktig. Om jag säger något positivt menar jag det.

Men iaf, en i min klass vid namn Danny ( med engelskt uttal ). Är bara så rak, när det gäller allt. Vi skulle livrädda på idrotten. Sen gjorde jag det på ett mycket bra sätt. Då kom han fram efteråt och sa "Vad snabb du var på att livrädda, verkligen bra jobbat. Om jag ramlade i vattnet och var nära och drunkna. Skulle jag inte vara orolig om du kom till undsättning" Jag blir verkligen glad. Han är riktigt uppriktig. Man borde vara som han. ( han säger alltid vad han tycker om allt).

Tack Danny!

Dock väldigt negativ person förövrigt.