........

Vet hur det känns.. livet är allt bra orättvist

Usch, det är hemskt! Beklagar verkligen (eller vad säger man?)..

Två av mina närmaste vänner kommer heller aldrig tillbaka från Asien. Det gör så fruktansvärt ont. Och ord funkar inte för att beskriva hur man ledsen man är eller för saknade man känner. Det finns heller inget någon annan kan säga för att göra det bra. Det man får hoppas på är att tiden läker såren och att man såsmåningen om kan känna ärren bara med glädje. Att ens egen sorg och saknad kanske kan drunkna i de glada minnena från dem. Men det kommer att ta tid, och det måste man acceptera, och man måste förlika sig med att dte är ok att gråta varje kväll ett tag, att inte kunna somna utan bara tänka tänka tänka.

Men en sak som jag har märkt hjälper är att prata massor om dem med andra som kände dom. Snacka gamla minnen, om roliga grejer man gjorde, roliga grejer de sa och hur mkt man tycker om dem. Och att titta på massa kort, i mitt fall har jag liksom inte kunnat vara helt ledsen då. det spelar ingen roll vilket minne jag tänker på eller vilket kort jag tittar på...handlar de om Josefin eller Turid måste jag le och bli alldeles varm. Dom var ju liksom så bäst.

Kanske kan dom lära oss att livet visst är väldigt bräckligt, men att bara bara kan leva så mkt man bara kan även om det tar slut då man minst anar det.

Men sen egentligen vill man bara att de ska komma hem så att allt kan bli som förut. 20-åriga tjejer ska inte dö! Det här är åt helvete fel.

Skriv om du vill snacka mer..jag vet ju lite vad du går igeonom iaf=) Ta hand om dig trots allt, de hade de du har förlorat velat.

Livet folks, livet ..

Men stay chill så löser sig allt

icecream & andrea84
Jag beklagar den sorg ni båda måste känna!
Tycker, till skillnad från supsup, synd om er och alla som blivit drabbade av denna naturkatastrof.

Beklagar er sorg :(
Men försök va optimistiska ;) Livet går vidare, allt läker med tiden, även sorg

Beklagar sorgen.. :(

Men the show must go on, så du får försöka vara omptimistik, jag vet att det kan vara jävligt svårt.. men om du bara går runt och deppar hela tiden blir det aldrig bra

icecream & andrea84
jag beklagar... =/

Beklagar sorgen.. :(

jag tror att de bästa settet att kunna leva vidare är att förutom tänka på dom som gått bort tänka på dom som finns kvar, alltså de tipset kommer från alla, men jag menar om man tänker på att man kan förlora dom kan man försöka komma så nära dom att varje sekund känns vikdig eller nått...

Beklagar sorgen! carpe diem!

usch :( jag lider med er :(

:-(
min lillebror har ngn därborta som aldrig mer återkommer. jag tackar gud för att jag inte blivit mer berörd.

piis

srry man

live's a bitch...det gäller att hålla huvudet högt och ta dagen som den kommer...det är i de värsta svackorna man kan vara som starkast! sen är det alltid bra att tycka synd om sig själv, jag tror man läker bättre om man får älta lite, så länge man inte förlorar hoppet helt...tänk på att dom finns kvar så länge dom finns i dina tankar och där kan de finnas för alltid :-)

kan inte föreställa mig hur jobbigt det hade varit. vet därför inte vad jag ska skriva. men håll humöret uppe, deppa inte ihop

icecream & andrea84

ush, beklagar verkligen. Min bästa kompis moster (som hon bodde hos) försvann också i Asien. Man ser på henne hur skit hon mår, och vad kan man göra? Hon vägrar prata om det,..
Önskar jag kunde göra eller säga nåt för att hjälpa er men har ingen aning om vad man vill höra i en sån jävlig sist.. Ta hand om er.. deppa inte ihop totalt