Vad gör man när det tar slut?

som c-c säger... man fattar lixom inte att det är slut. jag har väl greppat det nu. jför min del känns det som händelser efteråt gjort att det blitt så mkt enklare att komma över mitt ex än vad det varit annars. vi skiljdes som vänner tror jag, idag vet jag inte om vi ens är det.
det enda som hjälpte mig var att aktivera mig med saker som gjorde mig glad och höll mig borta från tankar på henne och andra destruktiva tankar.
att hålla på och söka bekräftelse i andra känner man sig bara dum av. iaf jag.
ud får väl försöka hitta det positiva i det ni hade och bära med dig till nästa. och försöka intala dig att om ni inte längre är ihop var ni hlr aldrig menade att vara. så försöker iaf jag tänka.

viktigt att inte stänga in känslorna inombords, utan dela med dig av dom till någon annan, någon nära vän måste du ju ha som du kan prata med om sådant.
men det är tungt, känner som en del av sig själv lämnar en.

Men att ta till någon sinnesförändrande substans för det bara värre i slutändan.
likab ra o rida ut stormen, droger tar dig tyvärr ingenstans även om det känns som så för stunden.

Iallafall vad jag fått befara

Byt frisyr!

men när man väl kommer till ro, o släpper det förgångna, så känner man sig ensam, känner sig inte hel inombords utan halv.

gäller iallafall för mig, tröttnat på at va singel hur underbart det än är, så är det underbarare att ha någon o förlita sig till, någon som man vet ställer upp för en, någon man kan ligga o mysa med.

men allt får man inom sinom tid och sin tid kommer när den kommer :)

Love is a fuckin bitch. Jag var ute och sprang i tårar i min ensamhet tills luften i mina lugnor tog slut och all min energi och mina spänningar var som bortblåsta. Försökte med det som alla rekomenderar dvs. att hålla mig sysselsatt, träffa vänner, festa (Dock inte dricka för mycket eftersom det bara skapar större ångest och mixtrar med dina känslor.). Annars finns det inte så mycket att göra, det gör ont, och det gör fortfarande ont trots att det var i oktober mitt förhållande tog slut. Prata med folk om du känner att du mår bra av det, personligen har jag inte riktigt någon som känns som en potensiell klagomur. Men att träffa folk som kan berätta om sina upplevelser och berätta om sina sjuka förhållanden gör gott då man inser att man trots allt haft tur som sluppit otrohet, hat, bråk och kraftiga svek. Jag känner med dig...

Prata mycket om det, stäng inte in dig och var för dig själv.
Försök ha folk runt om kring dig och känner du att du börjar tänka för mycket på hur det var förr så gör något! ligg inte och grubbla på varför det blev som det blev för du måst inse att det är slut och du kan inte göra något åt det. Börja inte klandra dig själv utan försök verkligen att gå vidare..

Så gjorde jag varfall, pratade mycket med mamma och mycket med nära vänner.. Och nu den senaste tiden så är det betydligt bättre än de första veckorna, så det går över, men processen är lång och hård!

Men lycka till, skriv också av dig på whoa, det gjorde jag och det hjälpte, fick bra svar så tack whoa också..

var med dina polare, hitta på annat och sen blir det bra...tar lite tid såklart, du kommer fatta själv snart....

KRIGARE

Nej det är inget att rekommendera, varför börja hata någon för att man skall må bättre själv, varför hata någon en dag när man har haft så mycket kul,mysigt och delat så mycket med varandra? nej gör inte det..

Jag tycker du skall komma ihåg din partner som en bra vän, tänk på det goda med han/hon, hata inte! fan fel..

Hey igen. Tog ett tag innan jag svarade.

Jag vill bara tacka er, ni hade verkligen jättebra tips och är jättegoa.

Jo, jag har underbara vänner som stöttar. Men det är svårt, det är som någon tog upp. Jag har nog inte fattat det än. Han har varit mitt allt i 1och ett halvt år. vi har lärt oss så mkt.
Det som är jobbigast är att vi inte skildes åt som ovänner. kanske var det bra att vi inte gjorde det, men det är svårare då jag inte kan tänka på hur dum han var. Han var underbar. jag hatar honom inte, jag är bara besviken att han kastar bort oss.

Men jag ska följa vissa av era råd.

Jag ska tex börja träna. vara med vänner. och försöka fokusera på annat. inga droger och sånt.. no no..festa mer och så..

Men ni som haft förhållande. hur länge tog det tills ni kunde gå ut och ragga upp någon igen?

Jag har inte tänkt på killar hela tiden vi varit tillsammans, jag är inte van, jag kommer chasa bort alla killar som flörtar som jag alltid gjort. hur är man singel? kommer inte ens ihåg. några fördelar?


//Eve

fan va hemskt...

vet inte om man kan komma med konkreta tips. var tillsammans med en kille som ja va helt nere i men de funkade inte o man kan säga att han va den som lämna mig.
man känner sej bedövad i början, svårt o andas, allmänt skakis och ensam.

jag tror man måste prata av sig, gråta och vara pissed off.



ja minnns att ja då ej kunde känna stöd hemifrån för de va delvis deras fel att vi gjorde slut, ständge in mig i veckor utan att prata med varken mor elr far.

men försök att ine vara ensam så mycket. ha kompisar som sover över. de hjälper tydligen.


nätterna e ju de värsta =(

dirty_dancing: det är ju så i början, även om du inte har din pojkvän så känner du dig upptagen det gjorde iaf jag, sen fattar man att det är dags och gå vidare och det görs ju alltid lättare med lite lättsamt hångel med något okänt kjoltyg som får en att må bra en stund. han kommer ju göra precis samma sak och då kommer du snea och bli ledsen för att han var med någon annan...men vafan...gör det när det känns rätt för dig inte för att komma före honom.

Gör som jag: deppa som fan, gråt som fan, tänk på honom non stop tills du blir galen...

_dita_

Jag tänker som du. alla överlever sånt här. Man kan bara bli starkare. men jag vill inte leva utan honom...



jag kommer säkert bli sne om han träffar en annan nu, det för att han säger att han vill va ensam. kommer slå ihjäl han om han gör det...


Det som gör mest ont är att jag blivit en del av hans familj. Hans föräldrar har tagit mig som deras dotter.. Hans mamma grät när jag gick från dem... Det känns som att jag gör slut med dem också...


men livet går vidare antar jag...

Dirty, jag känner igen det där med familjen. Han mor var helt förstörd när hon fick höra att vi hade gjort slut. Du har gjort slut med honom, inte med DEM. Jag och hans mor går på teater, fikar och pratas vid i telefon, jag ahar även god kontakt med hans syster som har flyttat till GBg, jag åker dit och vi pratar i tlfn varje dag.

Finns inget som hindrar dig från att vara vän med dem, visst det är väldigt jobbigt, men de ska inte behöva lida för det.

äta onyttig mat och kolla på våra bästa år

Maisaa

Du har helt rätt. Jag ska umgås med dem ändå. Men tänker du inte på honom då du umgås med dem? gör det inte svårare?

När min första riktiga pojkvän gjorde slut förlorade jag inte bara en pojkvän utan en riktigt bra vän,och det gjorde ont när jag förstod att han inte ville ha någon kontakt med mig överhuvudtaget, ondare än att han hade gjort slut.
Det tog slut mellan oss för 9 månader sen,och under den tiden svarade han inte när jag försökte kontakta honom via sms.Vi hade lite kontakt genom msn, men han var kort och svarade med korta och tråkiga svar som man inte kunde prata vidare på, och jag tror att det var det som hjälpte mig att fatta att det faktiskt var slut,och att han aldrig mer ville se mig eller prata med mig. Det gjorde ont som satan, men jag tror det hade gjort ondare om han inte varit så kall och rak som han var.
Först trodde och tyckte jag att jag måste vara ett jävla svin,eftersom han inte ville ha kontakt med mig, men jag kunde inte komma på vad det var jag hade gjort för att han skulle hata mig.
Jag funderade ett bra tag, innan jag släppte det. Det behövde ju inte vara något fel på mig bara för att just han inte ville träffa mig mer. Förmodligen var det han som var osäker på sig själv eftersom han bröt med mig totalt,och då är det inte jag som ska gräva ner mig och försöker komma på vad jag hade gjort för fel.
Jag vet inte vad man gör, jag vet inte vad det var jag gjorde, men till slut går det över. Och lika rädd som du e för att han ska träffa någon annan, lika rädd e nog han, om han verkligen älskade dig.

Emci.

Det är det, det är svårt o glömma o tänka att han är ett svin för han är inte kall.
Jag tror att hanär mer rädd att jag inte vill ha någon kontakt med honom.
Jag tror att han är vilse...

Jag är glad för att du kom över honom. Och att du inte tog det som ditt fel.

Jag försöker klura ut vad jag har gjort även fast han sagt att jag varit helt underbar och inte gjort något.
Det känns så konstigt. alla frågar varför det tog slut, de är chockade. de säger att vi var perfekta paret...

Det tyckte väl inte han...

d_d:
Det sa han till mig med. "Det e inte ditt fel,det e mig det är fel på".
Jaha? och det säger ju inte 99% av de killar som gör slut?
Han behöver ju inte vara ett svin för att han vill ha kontakt med dig. Men om du tycker det e jobbigt så säg ifrån,och lämnar han dig inte i fred då, så respekterar han ju inte dina känslor och då kan man ju börja fundera på om han e ett svin lr nt.

Dirty, visst det är skitjobbigt att vara omkring dem med tanke på att jag är så kär i deras son. Men mna får sätta gränser, man får tala om för föräldrarna att även om det är slut mellan di och killen så kommer de alltid ha en plats i ditt hjärta, och att du gärna vill ha dem i ditt liv för du älskar dem för de personer de är och inte pga deras son.

Usch jag orkar fan inte läsa sånna här trådar. Vet precis hur du känner dig . Är som om man är i ett bottenlöst hål och kvävs sakta men säkert. Man orkar ingenting, man gråter hysteriskt , duschar inte på flera dagar, går till systemet o köper sig en flaska vodka o drar i sig, bara för att bedöva. Det gör så ont att man aldrig tror att man ska orka leva som en funktionsduglig människa igen. Det enda råd jag kan ge dig är att låt detta ske. låt det ta tid. ge dig själv tid att sörja.

Usch om detta skulle hända mig igen.... mår illa.


Lycka till tjejen! och försök inte o klandra dig själv.

KRIGARE

Inte försöka ta kontakt med hon igen då?

fimp..


det är hemskt.. jo , ibland skiter jag i o duschar o glor på tv hela dagen. Jag har börjat träna också.. gått ner 3kg ! det behövde jag =)

vi har inte tappat kontakten, jag är rädd att inte få ha honom i mitt liv.
vi pratar om allt somhänt... Det är sorgligt...

Försök tänka på annat? ..kanske åtminstone medan han har "Pause-tangenten nedtryckt" *

Annars kan du alltid använda strötiden till att börja söka nytt kött. Finns gott om ögongodis runt omkring oss.

Lycka till.


G.

jag tycker det blir lättare om man verkligen tappar all kontakt med personen. om man fortfarande är kär så är det lätt att man tolkar in en massa strunt i varje ord personen säger till en. då är det bättre att bara vara ifrån varandra en period, så att man får chansen att komma över varandra på riktigt.
annars är det schyst att som du gjort, börja med något nytt, t.ex. träning. köp nya kläder, klipp dig, lär känna nya människor.

Dirty_Dancing jag håller med Snorty, visst ska ni ha kontakt. Men inte just nu. Nu måste du få sörja ifred utan falska förhoppningar.

snort o fimp.

Jag håller med, det är bra att göra så..

från och med idag blir det så...

hoppas jag klarar av det, vill bara försvinna och komma tillbaka lycklig.

dirty_dancing

I feel you sånt e riktigt tufft... själv drog jag utomlands ett halvår och söp för att glömma bort. jag läste även infernokrisen av august strindberg. det hjälpte.

lycka till nu.

shunare.. jo det är tufft.

hur känns det nu? efter hur lång tid fick det över?


Jo jag har också läst 2 böcker på en vecka, känns lite ensamt sådär :/

Jag hade ett förhållande i tre år, det tog slut i somras. Som tur var för genom det varma vädret och alla aktiviteter som det inbjuder till så lyckades jag bedöva smärtan tillräckligt för att inte bli totalt förstörd nu när det är vinter. I början var det lättare än var det är nu, ständigt blir jag påmind. Har spenderat 37 månader med henne och nu har jag vandrat i 6 utan henne, det är en omställning som jag tror kommer ta tid. Känns som att man bara är ifrån varandra typ. Men alltsom oftast så lyckas inte känslan av ensamhet stiga mig åt huvudet, nånstans mitt emellan så lyckas jag bedöva det genom att ständigt återkomma till att allt hon gjort mot mig skadat mig negativt, iallafall hur hon betedde sig mot mig på slutet. Det får mig att må bättre, att hata lite mera. För det hon gjorde var avskyvärt.

Ladda hem Cypress Hill - Stank Ass Hoe

hmmm...ska strax dra o fika med mitt ex.Var ihop i 3 år,sista året var bara dåligt. Men även om mycket var fel så minns jag såhär i efterhand bara allt som en gång faktiskt var bra. Det är det som är jobbigast. I filmer när det tar slut mellan folk så går ett halvår på några sekunder,vinter blir vår o sen sommar. Sånt skulle man ju önska liksom. Att tiden gick fortare.Så att man kommer vidare i livet. Bara tiden får ju känslorna att svalna lite mer. Men det finns iingen lösning. Eller nåt positivt.
För man glömmer inte. Man glömmer inte 3 års förhållande,eller ens 1 års förhållande.
Så vad kan man göra? Ingenting. Försöka hitta andra saker i livet, gå ut mer,skaffa nya projekt...
Nu,efter 3 månader då vi gjorde slut så tror jag att man fått perspektiv på förhållandet. Antingen så e man glad att det tog slut för att ens nya liv blivit bättre av det. Eller så förstår man, hur j-a bra man faktiskt hade det innan allt försvann.
För min del...så försvann allt. Det förstår jag nu.
Hmm...jobbigt att tänka på sånt där....!

Var glad över det HYDEZ!