HJÄLP

Sitt o nörda vid datorn fett länge.

yeah men va ser de ut som jag gör nu :P

Har suttit o spelat dataspel hela dagen.. skit bull.. hatar dataspel

är jag med jag med polare som inte tar så gör jag de i smyg bakom deras rygg..

Men grejen e de att jag inte gör de inte dagligen längre de e bara typ 1-2gånger i veckan nu, jag behöver inte hjälp att sluta utan tips hur jag avstår återfall.. jag kan inte freaka framför datorn hela tiden eller spela spel.. de e lätt att ta något endå

byt namn?

fattar inte det här med beroende.
Vill man slutar man, det går inte att skylla på abstinens eller att det är drogens fel.
Det är upp till dig, om du får återfall så vill du igentligen inte sluta.
Så är det.

se till att inte ha några pengar att köpa droger för?
lägg allt på tandläkareäkningar, fixa tänderna det är ju fett dyrt. alla knarkare har dåliga tänder ;)

umgås så mkt du kan med andra... så att det alltid finns fysiskt stöd nära.

Det gäller att byta umgängeskrets o bryta gamla rutiner. Som sagt. ta sönder ditt gamla SIM-kort till mobilen o skaffa ett nytt nr. Ge bara ut det till de kompisar du har som inte knarkar. Har du inga vänner, famlij eller flickvän som du kan fixa stöd o hjälp från? Nån Soc.-kontakt eller kurator eller nåt? Det finns alltid folk o snacka med o få hjälp o stöd.

Keep it up! /KhrizT

det där med att hänga med polare som inte tar droger är nog jävligt bra. sen kan det iofs vara svårt att bara släppa ifrån sig dom som håller på med skiten, men det går nog.

hahahahahahahahahahahahaha fan va roliga alla e på whoa..

få redigt med spö och hamna i koma i ett halvår eller två.

byt namn?

Drick massor av Coca Cola :D

men de fanns några bra tips.. t.ex byta sim-kort
men de har jag gjort.. dom har lyckakts få de endå.. plus att dom har mitt hemnummer

Mouldy_mushroom P20 jobbit, man. Men om du har viljan att bryta trenden så vet jag att du lyckas! Har du försök att prata med nån? typ nån sociolog eller kurator eller nåt? De brukar kunna hjälpa, åtminstone ge tips på vart du kan få hjälp. Bor du i Sthlm kan jag tipsa om Maria Beroendeklinik (eller vad de nu heter) de är skitbra på sånt där!

Gå till soc och säg att du vill göra en tolvstegsbehandling.
Tro mig, deras skumma metoder av hjärntvätt funkar.
Men du kommer ju ALDRIG att klara det om du inte vill.
Varför håller du på att sluta?
För att familj eller liknande tjatar eller för att du själv vill?
Vilken/vilka droger är det du missbrukar?
Lycka till!

tBoy P18
fattar inte det här med beroende.
Vill man slutar man, det går inte att skylla på abstinens eller att det är drogens fel.
Det är upp till dig, om du får återfall så vill du igentligen inte sluta.
Så är det.

Du fattar verkligen inte.
Beroende av sinnesförändrande substanser är klassat som en sjukdom i det här landet. En kronisk sjukdom. Du blir aldrig av med ditt beroende, men med kunskap kan du vara nykter ändå.
Med kunskap kan du kontrollera det.
Klart det är upp en själv till viss del, men det är inte alltid så lätt.

Har du någon som helst erfarenhet av beroende själv?
Är du beroende?
Har du vänner/familj som är beroende?

Du vet inte vad du snackar om.
Det går inte att bara sluta sådär, hur mycket man än vill.
Det är skitsvårt att bryta gamla tankemönster och beteénden, bryta med gamla pundarpolare och börja ett nytt liv på en kvart.
Det finns inte en beroende människa i världen som klarar av det bara sådär. Det är inte direkt så att "VIPS, NU ÄR JAG DROGFRI!".
Prova att knarka i ett par år innan du själv yttrar dig.

tBoy P18
mm när kroppen är beroende av något tror den att den behöver det för att klara sig. Samma känsla som när du är törstig är det när man är beroende av något.

Mouldy_mushroom P20 - ett råd är att försöka hitta en "fast punkt" i tillvaron; skola, projekt, whatever. det är lättare att sluta om man har ett mål att fokusera tankarna på. men se inte några återfall som en katastrof, alla får återfall. det viktiga är att inte ge upp efter det, utan fortsätta kämpa. och gör inte misstaget att skjuta bort nära o kära (knarkarpolare kan du skippa direkt), familj, flickvän osv osv. dom är inte så onda som man tror när man är i din sits. lycka till!

Tokfan P17

Jag e helt ostraffad o har aldrig varit inblandad med socialen, så jag vill inte blanda mig med dom. jag vill inte gå terapi för jag kommer inte kunna håla de hemligt för mina föräldrar som inte vet om att jag håller på, dom tror bara jag dricker lite för mycket.

Jag slutar för jag har vant mig för mycket vid den kriminela banan. Säljer, inbrott & dagligt bruk. Jag har lyckats hålla de hemligt för omgivningen länge men de börjar spåra ut nu o jag vill sluta innan de e för sent.
Så det är ingen som tjattar på mig att jag ska sluta det är helt o hållet mitt eget val.

De e Hasch & Anfetamin jag känner beroende av.
Men tar även Extacy, LSD, Svamp & olika sorters läkemedel.

skunkafied F23

Jag håller på med körkortet, men jag har svårt att koncentrera mig på för jag sover dåligt och mitt humör e inte på topp.

Dom sennaste två veckorna har det bara varit 2-3 gånger per vecka.

Mouldy_mushroom P20
eftersom att du är myndig så behöver ju inte dina föräldrar veta något om du skulle skriva in dig på behandling, men isf blir du ju borta i ett par månader och dom lär ju märka det då.
Även om du inte bor hemma så lär du ju
antagligen ha snacka med dom.
Däremot så blir ju behandling svårt om du inte vill ha med soc att göra. Stället jag var på senast kostade närmare 4000:- om dagen, och det är ju inget jag hade haft råd att pröjsa själv.

Men försök att hitta en vettig sysselsättning.
Sök jobb eller börja skola.
Försök att bryta med dina gamla pundarpolare.
Se till att ha rutin på vardagen helt enkelt, och sitt inte bara hemma varej kväll. Försök hitta på saker att göra.
Är väl kanske inte så lätt när man levt i missbruk en längre tid, men det är fan ett måste. Sitter du bara hemma så håller det aldrig.

Har du provat gå på NA-möte nån gång?
För mig kändes det jävligt corny i början, men efter ett tag då man blev van så var det rätt skönt att åka dit och rensa luften lite.
Var på tre möten i veckan då jag gjorde behandling, men går inte nu sen jag flyttade hem. Det hjälper många, men kändes inte riktigt som just min grej.
Min syster var också jävligt skeptisk i början, men testade ett möte och nu går hon regelbundet.
Prova gå på några möten och se hur det känns, det kanske kan hjälpa dig. Det funkar ju för många andra, så varför inte?
Lycka till!

Mouldy_mushroom P20 Att erkänna för sig själv är också att erkänna för andra att man har problem. Tror du att du kan klara dig utan dina föräldars stöd så gör det, men jag tror att det kan vara en bra idé att börja med att berätta för dem hur du har det och hur du känner. Jag känner inte dina föräldarar, så jag vet inte hur de kommer ta det, men jag vet att mina föräldarar tog det skitlungt när jag berättade om mina drogproblem. Jag tror man behöver stöd från sin omgivining för att klara en sån här grej...

Tokfan P17

Som sagt jag håller på med körkortet o läser inför de.
NA-möte var ett underbart tips. Tack så hemskt mycket,
ska kolla upp de direkt. de e en grej jag hade kunnat göra.

KhrizT P22

Jag har en tjej (inte flickvän) som inte håller på.
som jag ringer och kommer hem till om jag känner suget.
(tyvärr har jag struttat i att ringa henne ibland)
hon stöttar mig väldigt mycket, mer stöd hade jag tyckt varit jobbigt. att alla ska tycka synd om en o sånt. de e jag som satt mig i denna kris då ska inte folk tycka synd om mig.
Mina föräldrar hade tagit de bra. dom hade hjälpt mig.
men den hjälpen jag fått där hade inte varit hjälp nog

Mouldy_mushroom P20 Du vet uppenbarligen att du har problem med droger och du verkar vara angelägen om att sluta och ändra på ditt liv, så jag ser igentligen inget fel i att berätta det för din famlij. Även om de inte kan hjälpa dig så mycket så hjälper de i alla fall något. I sånna situationer som du befinner dig i (och som jag och många av mina gamla kompisar befunnit sig i) behöver man ofta så mycket stöd man kan få. Det handlar inte om att tycka synd om utan att stötta och bry sig. Om du inte har några problem med att berätta det och om du tror att de skulle ta det bra så har du väl inget o förlora?

Det ÄR ytterst du som kan ändra på dig. Varken din familj eller dina vänner, som t ex den här tjejkompisen, eller någon annan kan göra det åt dig, MEN DU BEHÖVER DERAS STÖD! När du tappar hoppet, om du får återfall, när det känns jobbigt och när du får abstinens, kan de finnas där och berätta för dig varför det är så viktigt att du håller upp, ge dig kraft att orka, tröstar dig när du är ledsen. Sånna saker är skitsvåra att klara ensam!

Mvh KhrizT

KhrizT P22

Jag e en person som vill ha ett fast stöd. för mycket stöd hjälper inte mig (hur konstigt de än låter).
I hemmet har jag min bror som stöd. Han vet, massa kärlek till han