jag har hört från ganska många håll att det ska vara jobbigt de första veckorna. Jag mår ganska bra ibland men sen kommer ångesten när jag minst anar det. det kan gå en hel dag och så tror jag att jag har lyckats med att må bättre. Sen på natten kommer ångesten tillbaka. alltid på natten. jag kan inte utsätta mig för situationer som var självklara för mig innan. att tala inför en grupp människor är helt omöjligt. jag skulle göra det häromdagen men då kändes det som om jag skulle svimma, sen gick jag iväg och spydde. Det känns så förbannat jobbigt att inte kunna leva som en normal människa för att man äter en medicin som ska göra att man mår bättre.
"Damfotboll är som V75 med kossor" - Gert Fylking. Jag väntar på din ursäkt till kossorna.