Mahayana vs. Theravada

är det inte så att en kallas för det stora skeppet och en det lilla skeppet.
och det beroende på att genomen tro så ska alla försöka nå nirvana, och den andra att man ska försöka leva så gott som möjligt och hjälpa speciellt utvalda (typ munkar) att nå dit för att på så vis få god karma även om man inte når nirvana?

jag läste religion A för över 1 år sedan och det är allt jag kommer ihåg, inte mitt favorit ämmne..

ahh, du var ganska rätt på det. jag tackar för alla förslag jag kan få. kom gärna med lite egna åsikter också

tack ska du ha. nån som har koll på vad grupperna tycker om varandra. hyser dom agg mot varandra eller behandlas dom med respekt? vad jag har förstått så respekterar theravada-buddhisterna mahayna-buddhisterna mer än vice versa

Theravada är urspungen till Buddhism..den äldsta läran..
De anser att man bara kan uppnå Nirvana genom meditation. Man skall vara munk för att kunna uppnå "paradiset" . De lever efter de fyra äldsta sanningarna:

1. Allt är lidande
2. Lidandet uppkommer ur begäret
3.Lidandet upphör när begäret utplånas
4. Begäret utplånas om man lever efter den heliga åttafaldiga vägen..

Aah vet inte om jag kommer ihåg alla 8 nu men:
Rätt åsik, rätt handling, rätt yrke, rätt tal, rätt meditation, rätt strävan...ööhh rätt beslut, rätt medvetenhet

Theravada är mycket för att människan ska själv klara av uppgiften med att karman formas till det goda. De anser att människorna inte behöver ngn hjälp. De är väldigt stränga (Mahayana får hjälp av en såkallad bodhisattvor ,en person som redan har uppfylld alla krav genom att bli av med karman helt för att kunna sluta existera, andligt eller kroppsligt men stannar på jorden tills alla människor har uppnått insikten om hur man når nirvana)

Om man vill kan man jämföra (1) Theravad och (2)Mahayana med (1)Katoliker och (2)protestanter.

Mahayana anser att man kan nå nirvana i ett mänskligt tillstånd här på jorden och inte bara efter döden. De har en mer "positiv" inställning till livet. BÅDA lever efter boken " upanishaderna" (filosofisk/ berättelse om buddah/hur man ska leva på jorden/(kommer inte ihåg om det stavas så)

Det är bara karman som "födds" på nytt. Om du tillexempel har varit en bra människa så får personen som får ditt karma efter din död.. ett bra liv.

Hm blev mycket nu..

peace..

Ah juste mahayana kallas för " den lilla farkosten" =P

Theravada buddhister har inget emot Mahayanabuddhister eller någon annan religion för den delen. Sen vad Mahayana buddhister tycker om oss vet jag faktiskt inte..

Om man vill kan man jämföra (1) Theravad och (2)Mahayana med (1)Katoliker och (2)protestanter.

Som jag ser det är det precis tvärtom. Jag tycker att Theravada och protestanterna står för en mer skrifttrogen och "tråkig" variant av sina religioner medan Mahayana och katolikerna blandar in festliga element som helgon, bodhisattvor, pompösa sermonier och religösa myter.

varför det kan vara så att mahayanabuddhisterna respekterar theravadamunkarna midnre än vice versa kan ha med åsikten som mahayanabiddhisterna har: att theravada är egoistisk och till för en liten elit.

mahayana stannar kbar på jorden och vägleder andra buddhister, såkallade boddhisatvor. De tycker att Buddhanatur är något alla ska kunna uppnå.

Theravadabuddhismen är den äldsta formen buddhism . Dock så förenar legenden om Buddha alla olika buddhistiska riktingar


en annan viktig sak. Mahayanabuddhister anser att Buddha måste ha haft en gudomlig kraft.

Amar f18

Theravada buddhismen är inte egoistisk och absolut inte till för en elit. Det är något som ofta missuppfattas här i västvärlden.

Enligt buddha kan man inte nå nirvana om man inte tillägnar sitt liv till att just förstå och uppnå nirvana. Enligt honom var man tvungen att 24 timmar om dygnet vara koncentrerad på allt man gör, tankarna man tänker, allt man säger osv. Detta kräver att man lever ett liv där man inte blir distraherad av andra saker vilket är varför man måste vara munk för att uppnå nirvana inom theravada buddhismen.

Det handlar alltså inte om att man bara tänker på sig själv, utan det handlar om att man enligt buddha måste leva på det sätt som tillåter en att koncentrera sig som bäst på att uppnå just nirvana eftersom detta tillstånd inte är något man bara snubblar över, utan det kräver flera års "rätt" levnadssätt för att kunna uppnå.