Ingen relation med föräldrarna

börjar förstå hur wu-tang kom in i bilden.... nånstans skulle ju grabben hitta sina päron. :)

anyways. nej jag har oxå sett båda trådarna och inte kunnat skriva i dem, riktigt. jag upplever mina päron som bra, utifrån det att de lyckades få fram mig, och jag är ju så bra. ;) men som individer känns de lixom som vilka päron som helst? iaf utifrån hur jag kan tänka mig att andra ser på sina päron? :/
känns lite som att det faktum att jag har 2 syskon till att dela dem med gör att man ibland känner sig lite som en fabriksprodukt ist för ett unikt barn. eller vad vet jag. jag hade inte velat byta mot några andra päron iaf. i do love my dad. :) and mom, sometimes.

Bara jag som tycker att benämningen "päron" på föräldrar är otroligt ful?
Ursäkta om jag inte tillförde nånting men jag var bara tvungen, har läst det så många gånger och jag retar mig lika mycket varje gång.
Sååå nu känns det mycket skönare.

oOSofiaOo:
ajdå, det är bara jag som brukat den benämningen i tråden. attans oxå. känner mig fett skyldig. :/ ska jag be en admin editera om mitt inlägg så det känns bättre för dig?

får tänka på att inte bruka p-ordet i offentliga sammanhang i fortsättningen...

Priyan
Haha oj det var inte meningen att göra något påhopp! Har du tur är det kanske bara jag som stör mig på p-ordet så du kan kanske fortsätta använda det.

suntzu, nej jag håller med helt och hållet. vad är det som säger att man måste tycka om sina släktingar eller grannar eller whatever bara för att det är praktiskt och de flesta faktiskt gör det? är dom assholes finns det väl ingen anledning alls. samma gäller föräldrar, tycker jag. jag vet inte om man kanske förväntar sig att ens föräldrar ska vara bra, snälla, omtänksamma osv men jag ser mest brister hos mina föräldrar. det kanske är jag som borde lära mig att se på saker och ting annorlunda, men det tror jag inte. för dom har väldigt många brister som många gånger driver mig till vansinne.. nej fy fabian för saker man blir påtvingad, om jag fick precis som jag ville skulle jag välja föräldrar, grannar, kompisar, arbete och allt annat precis som jag väljer vilken t-shirt jag ska sätta på mig på morgonen..

jag har ingen relation till min papa..eller om där finns någon är den jävligt dålig. känner igen mig i det du skriver..min mamma..känns som om jag börjar glida ifrån henne lite...talar inte med henne om mina problem och sånt...jag vill inte oroa henne hon har ju annat att tänka på...jag antar at hon tror jag mår toppen..jag säger/visar inget annat så...hoppas hon tror det iallafall...älskar min mamma ändå.hon gör allt hon kan för mig och mina syskon....

jag har alltid sett mina föräldrar som ett bevis på hur jobbiga människor kan vara ibland, hur idiotiska, själviska o trångsynta de kan vara.
Jag har aldrig haft en bra relation till dem eftersom de sårat mig så många gånger under min uppväxt genom att... well man kan väl sammanfatta det med: ingen trygghet. Visst de har gett mig mat, tak över huvudet, och pengar till kläder och osv. Men det matriella har jag aldrig brytt mig om, jag ville ha en mamma som höll om mig när jag var ledsen. Och en pappa som försökte trösta mig istället för att tvinga mig att sluta gråta o göra mig rädd.
jag ville ha mkt som jag aldrig fick, och till slut vande man sig vid det och vägrade släppa in dem när de kom flera år försent. Jag har aldrig brytt mig om vad de sagt eller bett om råd i någonting sen jag var ca 13-14 år gammal, jag har alltid gjort mina egna val.

Och sen så har man haft kompisar genom åren, och nu en pojkvän som har värsta superbandet med sin familj. Han har till och med dagar då han bara umgås med familjen, och åker o bowlar eller någonting... ja, det känns skumt.
ja bor hos min mamma, men det känns som att jag bor ensam, jag pratar ju knappt med henne.

Corazonzita, precis! fan precis så känner jag när jag e hos farsan...han och hans käring talar inte me mig. jag känner mig ensam där.