Ännu en antidepressiva-tråd
OBS, Du behöver inte läsa allt. Läs ngn paragraf och kommentera om du har ngt vettigt o säga om mano och antidepressiva. Min läkare och min terapeut, har velat att jag ska ta zoloft eller dylikt sedan förra sommaren då jag kollapsade rent psykiskt. jag har gått i terapi. men kände mig trygg nog o sluta för cirka en månad sedan (kände inte att jag kunde öppna mig helt för henne, dock har jag börjat hantera en hel del grejer pga henne) . jag har mano..och har valt bort zoloft hela tiden för jag mår så bra på mina toppar... men jag börjar inse (och detta först efter jag fått bekräftat att jag var mano nu under vintern) att jag inte klarar detta själv, och att ja, topparna är grymma...men eftersom jag alltid blir deprimerad i direkt samband efter en topp (är så i mitt fall.) så har jag numera tom börjat koppla mina toppar med att det snart kommer gå åt skogen. jag har så länge jag kan minnas varit så här, men inte förän det senaste året börjat förstå att jag kanske är sjuk, att de kanske finns ett botemedel ,eller ngt som dämpar. jag hade uppe en tråd om själva medlet i sig, alltså bieffekter o allt sånt. och jag fick en massa bra info genom den. så vet inte varför jag skriver detta... kanske för o skriva av mig för att jag är nere i en svacka och det är antingen att skriva av sig eller att hämta atarax. men jag vill höra om folk som själv har mano, och tar eller inte tar piller, vad fan gör man med det här? och från hobbystudentpsykologer spm vet hur man konkret behandlar mano i terapi (jag har inte fått ngn speciell mano behandling, bara mer allmäna grejer...finns de ngn skillnad)? jag vet vad jag behöver rent konkret för o dämpa mina attacker o svackor, det finna vissa grejer som jag mår bra av och som hjälper istället för försämrar min svackor. men this is life. man kan inte få allt man vill och moln omsluter än inte. jag har flytt en gång, från sthlm hit för två år sedan. och nu känns det som antingen flyttar jag tillbaka. eller så får jag ta o börja med zoloft (eller vad dom nu ger). Hur fan behandlar man manodepressivitet i sverige? Och vafan ska jag göra...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
ihhhh, tycker synd om dig att du rådfrågar på whoa. nog ingen alls som kan hjälpa dig här. rådfråga flera olika läkare istället för att få mer än en åsikt!
Upp med tummarna!
Litium is teh shit.
Slå han.
WP- yes , det är synd. men sedan tidigare vet jag for a fact att folk pluggar till psykologer och/eller är mano. så fiskar efter deras kommentarer. klart jag kollar med läkare etc. men inte alltid man får en bred bild då. därför frågar jag här. som sagt har jag vid tidigare tillfällen fått grymt bra tips, och då kom de upp att de just fanns både mano och psykologstudenter på whoa. so why not ask.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
zoloft funkade iaf bra för mig, för första gången blev jag STABIL och inte avtrubbad på nåt sätt som en del tror att man blir av det. Första gången kunde jag känna mig glad utan att oroa mig för the downs.. hoppas det ordnar sig för dig iaf =)
jag vet inte om jag kan kalla mig mano, men jag har mina toppar och dalar, de är ibland både djupa å höga åt båda håll å kanter. jag har valt att inte medicinera mot något, av de, för att jag tror mer på att läkare som ordinerar ångestdämpande eller antidepressiva ordinerar det mer för sin egen skull för de står inte ut med tanken på att jag mår skit. och jag vill inte medicinera bort livet, o livet de gör ont, både när solen skiner o åskan mullrar! jag har haft turen o träffa en person som står ut, men jag leta länge, jag hade provat alla möjliga människor i min omgivning innan jag träffa henne. även när jag e nere i skiten o krälar, så skär hon inte av mig med sin egen oro, utan lyssnar på vad som sker. jag menar inte att hon e med mig 24/7 men hon öser inte mig med skuldkänslor genom sin egen oro när jag mår skit, utan står ut, orkar fortsätta lyssna. hon är oxå den jag lyssnar på, tack vare att hon lyssnar på mig. min erfarenhet e att jag klarar mig inte ensam i livet, så om du vill höra min åsikt så känner jag att du behöver nån som lyssnar på dig, på hur du funkar, på vad du känner o upplever. egentligen borde de vara de närmsta, typ föräldrar, syskon, bästa kompisarna, men så är inte alltid fallet. ibland behövs proffesionell hjälp, ibland kan den där personen vara din granne.. om jag vore dig skulle jag inte ge upp. lycka till! peace
och..???
moön- precis exact samma slutsats som dragit, har jag också dragit. jag vet att jag blir stabil när jag har folk runt om mig som genuint stöttar. nu har jag tyvärr inga såna.. därav tanke på medicinering.. ska svara lite på er andra snart.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
jo..jag har rest mkt..och reser mkt, och ja det är en flykt.. frågan är dock hur ofta man kan fly...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Har en vän som var manodepressiv (eller är, får man väl säga i viss mån). Han medecinerades med Litium. Iaf vill jag säga att jag inte tror att det är bra att vara för fientligt inställd till medeciner. Visst, dom messar med ens huvud, men ibland kan det verkligen vara värt det. Vanliga medeciner är ju inte heller "naturliga", men är man sjuk får man acceptera det istället för att streta emot... tror inte man kommer nån vart annars. Lycka till iaf.
Här är polisen som mitt i gatan står, niger och säger att nu är det vår
mind expander- inget har sagts mer än tecken på mano och att jag bör medicinereas, när jag bröt ihop innan i förra sommaren, sågs det som en depression, då nämndes zoloft. nu har inte nämnts några namn. därför jag också sagt i tråden att jag inte vet vad man medicineras med....därav hela tråden.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
om jag uppsöker läkare nu kommer nog en "riktig" diagnos. nu är de en blandning av vad som nämnts briefly o mina egna efterforskningar.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
därför jag vill få en diagnos. min omvärld är inte direkt rätt personer att se hur dåligt jag mår. jag har ingen aning om olika grader. men jag har ngn störning. och det är inte depression. därför vill jag reda ut de hela. bipolaritet har som sagts nämnts. därför denna tråden är skapad. jag sitter inte o självdiagnostiserar mig. jag är rätt störd. och fattade inte vad de var eftersom hela världen verkar enbart deprimerad. om mina toppar. jag tog e för några veckor sedan. det gav inget. för jag liknande det vid en topp. det är inte så normal topp. men tack ändå
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Robotnick- det är kognitiv terapi jag gått i sedan förra sensommaren. tror att de hänger på vem man går till. hon har betat av en del saker som sagt. men refused.- jag är inte arg på mediciner. jag tror att mina lugnande fuckar , jag tror att bilar fuckar att om man äter chips så kan man få cancer. etc. det är inte det jag har bara inte velat bli beroende av ngt.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
mind expander-. ok att du tar de personligt. men tror inte du är ensam i världen.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
bra för dig. men ta mig på allvar. allt jag säger.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
"jag har så länge jag kan minnas varit så här, men inte förän det senaste året börjat förstå att jag kanske är sjuk, att de kanske finns ett botemedel ,eller ngt som dämpar." hm.... jo. som sagt. jag vill ha en full utrednig. det känns som om min läkare och terapeut tog det som var akut utan o nämna det längre, men sedan har jag också från början sagt att jag inte varit intresserad av ngt längre, som medicinering, och de har ju lyssnat på mig och tagit hand om lite av det akuta (jag får starka ångest attacker när jag är som lägst)... därför jag är här o skapar denna tråden. vill vara förberedd innan jag ber om full utredning.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Har för mig att manodepressivitet brukar bryta ut i 30-50 åldern väl? Då oddsen är ganska låg att du verkligen har det. Men om du har det så är litium det vanligaste inom medicin.
Död åt Rutinen! Död åt Vardagen!<br>Leve Ögonblicket! Leve Äventyret!
hm........med tanke på att den tjejen som skrivit här är 18 o genomfört undersökning... jag har varit sjuk så länge jag kan minnas o fyller 23 iår..så jag är inte pur-ung heller...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Har för mig att det "bryter ut", ofta baserat på ett trauma... men kolla upp det för säkerhets skull Sen så tror jag att de maniska och deprimerade perioderna brukar vara ganska långa, det är inte som kraftiga humörsvängar liksom...Vet inte hur du har det Men man kan aldrig säga varesig aldrig eller alltid...
Död åt Rutinen! Död åt Vardagen!<br>Leve Ögonblicket! Leve Äventyret!
JAO- mkt du har för dig. du ska nog kolla upp lite innan du uttalar dig tror jag...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
okidoki.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Peppis F22 ----> funnit något fel i min text? okej, det var 30 och inte 50, något mer? Ville bli rättad på det jag hede fel om, men det mesta ska vara rätt
Död åt Rutinen! Död åt Vardagen!<br>Leve Ögonblicket! Leve Äventyret!
glennmarks- tyvärr delas inte litium ut som godis i sverige var i kontakt me min terapeut idag och detta får nog inget lyckligt slut
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Men har du fått diagnosen ännu?
Död åt Rutinen! Död åt Vardagen!<br>Leve Ögonblicket! Leve Äventyret!
? nej. och den lär inte trollas fram på en dag heller.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Nu verkar du bara otrevlig...
Död åt Rutinen! Död åt Vardagen!<br>Leve Ögonblicket! Leve Äventyret!
det är för att jag är otrevlig. eller irriterad på det svenska systemet.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
ja...detta lär inte bli litium i första taget. min terapeut tyckte vi skulle "testa oss fram", så jag kommer få zoloft, utan ngn utredning, och om de inte funkar går vi vidare......jag vill inte bli testad på. terapeuten sa att om jag inte skadar mig själv vid mina toppar, så behandlar dem det som depression......hon verkade inte veta vad hon snackade om...och hon lyssnade inte på att jag inte vill bli testad på... men... jag vet inte vad jag kan kräva?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Jag var hos en polare i helgen och när jag ser ett paket Zoloft vid köksfläkten. Jag frågar såklart kring användandet osådär, då jag själv haft / har neuros(er). Får höra att personen i fråga bara tagit dem i en vecka men hon hade fått magsmärtor osv så.. Nja, jag vet inte om jag skulle våga stega in i Zoloft-världen :o Yours, G.
peppis: psykiatrin idag är ett lotteri. vi har inga experiment på hjärnor som inte finns i levande människor så dagens medicinering är testande, ett lotteri, där de provar sig fram till om A, B eller C har effekt på dig. detta eftersom psykiatrin fokuserar på diagnostisering och medicinering i form av ett enkelt recept, ett piller om dan håller dig glad! funkar inte pillret på dig, ja då testar de ett annat, och ett annat, tills nåt ''passar'', bara det i sig skulle få mig må skit o känna mig jag e ett freak som svänger i humöret och bara vill dö ännu mer. statistiskt sett så är det bara 30-40 procent av de som äter antidepressiva som upplever att de kan leva ett ''normalt liv'' (och vad är då detta normala liv för något?) och må bra, så det är oftare än hälften av gångerna som medicineringen inte lyckas uppnå de mål medicineringen syftar till. så... vad händer med de övriga 60-70 procenten inom psykiatrin????
och..???
resten får väl aldrig tag på rätt medicin, eller har rent psykologiska problem som kan redas ut med psykiatri dom aldrig får..skulle jag ana...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
jadu..jag vet inte hur man "byter" läkare. ingen aning om hur sånt funkar. min terapeut har dock sagt att hon gärna skickar mig vidare, eftersom vårdcentralen inte tar hand om "svåra" fall, eller va hon mumla om.... jag är inte svårt fall....än hennes syn på mani verkar ngt skum... är de inte bättre att jag tas hand om nu, innan saker spårar ut. ett exempel är att jag aldrig ngnsin hade provat droger och var jävligt pryd o eftertänksam...och dom spärrarna har mer eller mindre försvunnit....så ngn skit kommer hända... sen vet jag inte om den delen är en del av att jag mår dåligt, eller en naturlig process av att ha flyttat till malmö. men jag var absolutist förut. och nu har jag prövat e. så det är en rätt lång sträcka som gått jävligt fort....
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.