Inside journey to outside....

skjut dom. ja, jag är bitter.

de ska ju va så, man uppskattar inte de söta om man inte fått smaka på de sura...
man får försöka memorisera vad det är som gör att man mår bra så man har det i åtanke till nästa gång man mår skit och då unna sig en glad tanke.

man får leva med det helt enkelt. vissa får saker enklare än andra, get use to it. finn lyckan i alkoholen eller nått...

Jo det är ju så.. Upp och ned.. Ganska bra att det är så egentligen som made_in_japan skriver..

Var nöjd med att du mår bra vissa dagar, själv är jag bara det när jag druckit ett antal öl...

Det är för att det finns en person eller flera personer, en sak eller flera saker och så vidare som endast finns i denna verklighet för att motsträva ens lycka, det är som en sak som nollställer en för jag tror inte det är menat att man ska må bra hela tiden, just för det nån skrev ovan, då tappar man bort känslan av varför det är värdefullt att vara glad.

Som t.ex om du står inför jätte bra tider, du svävar på moln för det är så bra, du är kär, du har bil, du har snart lov/semster, då ska någon börja bråka med dig, något ska hända för att du ska tänka 100% på det där som hände just innan allt bra ska börja. Bara för att dra ner en på jorden.

Det är som att det finns en tyngdkraft till, som sliter ner vår lycka till marken och sen måste vi jobba hårt för att få upp den till vårt huvud igen sen får vi bara hålla tag vid den en liten stund.

Det är rätt så irriterande faktiskt, om jag skulle göra en lista med allt det mitt liv innefattar så skulle det framstå som om jag lever näst intill det bästa tänkbara livet för en i min ålder. Men vet ni vad, jag känner mig inte så.

Äh, tänk bara på att dessa lyckliga personer förr eller senare hamnar i skiten. Och då kan du stå där och slippa det, för du var förberedd. Det är lätt att tro att alla andra är superlyckliga jämt bara för att man ser ett par gå och pussas lite på stan eller vad som helst. Men de kan lika gärna vara hur miserabla som helst. Försök sluta titta på andra och inbilla dig hur de mår. Fokusera på dig själv. Tar tid, är svårt, men det går förhoppningsvis (hoppas jag innerligt att det går).

jag förstår dig, det är nog många som känner likadant.
men du har ju en orsak till det bl.a, som vi inte behöver nämna här,
men iaf .. jag har börjat tänka positivt, och det funkar fan om man
verkligen har viljan, som allt annat.
du måste tänka att dom där skuttande glada människorna också
har sina dåliga dagar. men chin up!

Damn! När jag tänker efter, Rainmaker har rätt! Så fort man känner att det börjar ljusna därborta, att saker börjar ordna sig, DÅ! det är då något/någon slår till. Jävla bergochdalbana är det.

Och det ska vara så hela livet?

Iallafall, det kommer ljusare tider SpicyF, det blir det alltid. Som en bergochdalbana är det, när du minst anar är du på väg upp! =)

"Life is all about ups and downs" :/
Det bästa med att vara deppig är att man har vänner som förstår hur man känner.