Hur lång tid tog det för dig att komma över exet?

Mig tar det ungefär ingen tid alls, mest eftersom det alltid är jag som står för dumpandet... Så jag har liksom inget att komma över när det är klart.

xplizit P0

nu blir jag ju nyfiken på vad hon hade för "psyksidor " ^_^

har gått 5 månder nu.. Det suger.. :/

Misery_chick - Jag har ju glömt bort dom ju! ; )

Beror helt av vilket ex. Nån tog ett par månader, en annan över ett år o.s.v. o.s.v.

Det hela beror för mig av hur det tog slut och hur jag gått vidare (stalltipset är att inte älta det, utan försöka bearbeta det utan att fastna i depp-fasen).

10-4, over...

hmm beror helt på. som värsat har ja tänkt på en snubbe i 3 år.

blev lämnad nu i maj.. det gör fortfarande ont och jag har inte kommit över det

Amar
du är ju bara 17...?

´Rhetoric. jag vet sould I shoot myself? varför ja nämner en snubbe i 3 år tros min låga ålder är att de hängt sig i. alltså han har ringt mig sen jag var 13 tills nu.. och jag fyller 18 iår..så de inte så att de va en liten fling sen gick det över. utan det har varit lite..ehm hus i helvete..våra familjer osv.. yadeyada

knas.

ja verkligen.. jag känenr ingen som har en lika invecklad historia som jag och den snubben. knas emd stora mått med polisanmälningar..frierier, hot från familj osvosv

hemskt. menmen kärlek vad gör man hahaha

vettefan.. lång tid iaf, tyvärr mest av hat men det är väl mitt sätt att arbeta sorgerna.

den allra första bruden jag hade tog typ 5-6 månader o komma över men henne va jag aldrig speciellt kär i ... den andra tog väl 2 år minst, kantat av missbruk och känslan av att aldrig ha blivit älskad :/

1½ år sen vi gjorde slut. Tror inte "komma över grejen" är att glömma, och aldrig mer tänka på personen, utan mer att kunna leva med det och må bra. Därför anser jag att jag kommit över mitt ex,även om det kommer stunder då jag saknar honom.

mitt förra ex var ja tillsammans med i 2 månader.tog typ 1-2 veckor att kommaa över honom för man tänkte bara på de bra sidorna,inte på vilket svin han var.

jag blev dumpade i dag, vi skulle vart tillsammans i ett och ett halvt år i september, det känner förjävligt, helt åt helvete, och jag vet inte om jag kommer att komma över det...jag vet jag är bara 17 och har hela livet framför mig, men så ligger det till...

Frakkha men åh I know exactly the pain. stakcar stackars..ingen ska behöva gå igenom det helevtet..

Amar: Tack för att du förstår vad jag går igenom, kvällen har känts fett seg, har typ känts som polarna försvunnit, är desutom ensam hemma ett bra tag, så det suger att vara helt ensam i en stor tom lägenhet..

oj oj.. första kärleken, nopp den tror jag nog kommer alltid sitta kvar lite i mig. Hon gjorde slut i Nov, mycket strul runt om i hennes liv vide den tiden, vill inte gå in på nått. Men som sagt så tog det slut och jag har nog aldrig mått så dåligt tyvärr som jag mådde de 4 månaderna efter.

Men jag har låtit tiden gå och jag känner inte så för mitt ex som jag en gång i tiden gjorde, men jag hade gjort väldigt mycket för att få det som det var förr med hon.
Och jag vill vara med hon nån gång i framtiden, göra ett försök varfall för vi fungerar ganska bra ihop enligt mig.

Så ja, saknar gör jag, men det är absolut inte på samma sätt, kan säga att hon betedde sig ganska dåligt mot mig efter det var slut osv. Men, ja en saknad kommer där nog alltid att vara.


Jag har lärt mig att det hjälper verkligen om man låter varandra vara ett tag efteråt, inga onödiga msn koversationer, trista sms, jag tycker man skall låta tiden gå, för är det slut så är det slut.. Man får inte gå och hoppas utan man skall verkligen göra sitt bästa för att komma ÖVER personen.

Maniack: Alla säger att man ska låta det gå en viss tid och att man ska låta varandra vara, men ibland går ju inte det, och i vissta fall fixar det ju sej om man ligger på lite och visar vad man vill och hur man känner, men i andra fall så har det motsatt efekt, jag tror att man måste göra lite av båda, visa sej självständig och givande, eller vad man ska säga? eller har jag fel?

Frakkha. jag önkar ja kunde ge dig tips.. men jag forligen slutade leva en evcka..en zombie..hade andingssvårigheter..svimfärdighet..yrsel ..illamående..magvärk och panikattacker..



nu har de gått 4 mån och jag är fortfarande skitledsen och sårad. men man går inte runt men den där jag döör jag döör känslan.. utan mer med sorg.

fast ibland känns det som om manska bli galen..slitas i stycken..varför varför VARFÖR?? e de enda som går i runt i huvudet..svartsjuka över att ens älskade inte är ens älskling längre.. osv..

det sjuka är att mitt ex ändå va tillsammasngullig mot mig efetråt (han e bortrest nu) vilket gör det ÄNN Usåvrare..efetrsom de så skönt nä vi väl ses tom med som spearerade..

Frakkha P17

jag kan ju inte svara asså, det är ju helt ifrån person till person, hon gjorde slut, jag älska hon fort, hon älska mig asså men det gick bara inte från hennes sida.. och båda måste vara med för att det skall gå

men jag älska hon fort, jag var ju tvungen att komma över det, jag hade ju inget annat val? det var ju ett bra avstånd också på 25 mil också, men jag valde att, ja, gå under jorden eller vad man skall säga. men jag ville fortfarande ha en vänskap men jag ville ändå vara för mig själv..

men som idag vet jag inte om jag vill ha nån vänskap eller inte, mina svar på de här frågorna för jag i framtiden, och än har det gått bra..


men vissa klarar ju inte av att vara ifrån varandra även om de inte kan vara tillsammans. det är ju jätte olika.. ja, jag försökte svara så gott jag kunde heh

Jag är ett skithål, tog mig inte många timmar, första jag gjorde var att gå ut och festa och fira. Jag ska förbli singel tror jag.

över ett år and counting:/... men det lär väl ordna upp sig...

första förhållandet tog ca ett halvår, att komma över att man blivit sårad, inte att jag saknade honom egentligen så, bara känslan att bli ratad.
Och jag var ju nästan 19 vid första förhållandet, så jag betedde mig typ som en 15-åring o trodde jorden gått under (haha vad jag skrattar åt det nu)

andra tog också ca ett halvår, för han hade betett sig så dumt mot mig trots att jag hade varit "allt man skulle vilja ha i en tjej" som han själv sa. ??? just det, det tog några mån att förstå resonemanget hos den killen.

den tredje, haha, hade inga riktiga känslor egentligen kom jag på efteråt, det tog typ 2 veckor att komma över, sen höll det ju också typ bara en månad, så det var inte mkt att komma över.

Jag va tillsammans med en kille strax under ett år innan jag gjorde slut. Jag tyckte om honom mycket men lämnade honom för en annan som jag sen va ihop med i 3 år.
BIG mistake. Satan vad jag inte skulle gjort så.

Jag var så otroligt mer förälskad än vad jag trodde då. Under 2 år kunde jag inte sluta tänka på honom FASTÄN jag då hade kille. Så det tog runt 2 år att komma över honom :/
Men jag fick ju skylla mej själv, och min förbannade stolthet till att det blev som det blev.
så jäkla dumt :(

Hade jag hållt kvar vid den första snubben så hade jag nog dessutom sluppit en himla massa strul, knas o sårade känslor.

Nu finns det inga såna känslor för honom öht men tycker fortfarande det va himla synd att jag valde som jag gjorde.
Men vi är fortfarande nära vänner iaf o det är jag glad för :)

det beror ju helt på. grejen är att jag är en sån som ofta får för sig att vilja ha det man absolut inte kan få, vilket försvårar det hela något. ofta är det säket från en vecka till en månad som det tar att sluta vara ledsen över att man blivit dumpad. det som sedan finns kvar efter det är bara någon slags besatthet av att jag ska kunna få det som jag inte kan få. om jag kan få det är det förstås inte kul längre.

Nu har det gått 2 agar sen hon dumpade mej, igår kväll snackade vi på telefon och det var fett skönt, jag mår lixom bättre bara genom att få prata med henne, det spelar lixom ingen roll vad hon säger, hon skulle i princip kunna be mej dra åt helvete, och jag skulle fortfarande må liiite bättre, men sen i morse när jag vaknade så fick jag panik ångest och var tvungen att prata med henne, först så vägrade hon att svara, men efter ett par trycka på NO knappen så svarade hon, och då kändes det som allt som jag hadde känt kvällen innan och allt det hon hadde sag var borta.

Jag har ett tips, var inte stolta, för man ångrar sig så mycket och var inte så negativa, man kan fixa allt, bara man försöker och vågar.

Jag skulle verkligen göra allt för att saker och ting skulle vara anurlunda mellan mej och henne. Jag klarar inte att vara utan henne, men jag måste bli tvungen.

Det jobbigaste är att vi var bästa kompisar innan vi blev tillsammans och nu när vi gjort slut så kommer inte jag kunna snacka med henne, för det känns som hon kan hjälpa mig, låter fett skumt men det är så. Men i morse när vi snackade så gjorde hon klart att vi ska klippa kontakten, så nu är det slut med det också, jag har förlorat en bästa kompis och en underbar flickvän.

Typ ingen tid alls, kan bero på att jag aldrig vart kär. Jag är ett riktigt svin egentligen.

Frakkha P17

alltså, låt bli henne, det är det enda som hjälper. det kommer att kännas mycket bättre för dig om du vet efter tre månader att ja, du ringde iaf inte 100 ggr om dan och grinade och betedde dig pinsamt, (därmed inte sagt att du gör det, men du förstår nog grejen), och det kommer bli mycket lättare för er att fortsätta vara kompisar efteråt, och det kommer gå mycket fortare för dig att komma över henne om du inte träffar eller pratar med henne.

Amar : Åt du mat då? Jag åt inget på tre dagar.. fan illa.. :(
Men känner igen mig i ditt beteende.. vi skall ses nu nästa vecka, första gången vi ses igen sedan det tog slut.
Och jag mår dåligt, vill ej se honom! vågar ej.. så har nog ej kommit över honom..

Är det true love.. kommer du nog aldrig över det.. I guess?

La_latina. ja ja ska träffa mitt ex snart jag med. han kommer hem efter en månads resa IMORGON. sover dåligt på nätterna nu för nu avgörs evrkligen vår framtid. nu har vi vart ifrån varandra och jag undrar vad han har tänkt udne tiden

det blir ite bättre av att vi är grannar.. och bästa vänner- vi älskar varamdra för mkt för att helt släppa taget. från båda hållen. han har gråtit emd mig för han sörjer ju också att de blvit såhär-



nej ja kunde inte ätsa. jag kunde inte tänka. när han sa att han ville göra slut så tapapde jag andan på riktigt.. sen blev det hyperventliering vilker är gansak oriniskt eftersom vi altid har sagt att den andra e den enas luft. jag fick inget syre.. jag fick attacker. de va hemskt. o att pendla mellan föhoppningar och djup sorg gjorde att de tog stryk på kroppen. jag svag. paratde för mig själv. skrek. kune plötslkigt skratta när ja snackade e,md honom. jag treodde jag skulle bl iGALEN på riktigt.

jag ångrar på sätt och vis att jag fanns där för honom. det har alltid varit jag som bär oss båda när han har fuckat upp det. men å andra sidan så har han tagit hand om mig också. men jag ångrar att jag inte bröt kontakten från den dagne han gjorde slut. de här att vi umgåtts ändå på ett skumt plan fastän de e slut har bara gjort de värre. vi har tappat greppet om normalt. vi vet inte hur vi ska göra eller hur vi ska vara. det är frotfarande slut men han ringer mig morgon och kväll. han blir svartsjuk om ja träffar ngon osvosv. varför e de så komplicerat?

Snorty

Grejen är den, att jah har ring ett antal ggr om dan och grinat, för jag vet inte vad jag ska göra, vill ju lixom inget annt än att vara med henne, hon känns så jävla rätt.

Och det där med att lämmna henne i fred kommer inte att funka eftersom vi går i samma skola och klass, vilket gör allt så jävla svårt, kommer inte att kunna klara detta året, iof har vi praktik 8veckor först men sen har vi 8veckor skola, och det kommer vara hårt...

Jag får typ panik hela tiden, fattar inte varför???? varöfr kan hon inte tro på det och försöka igen, jag kan inte äta inte sova inte koppla av, jag bara tänker på henne hela tiden och jag har försökt att göra andra saker men det funkar inte...allt är bara så FUCKED UP!!! jag tänker på vad vi skulle ha gjort nu i vinter och höst och då blir det bara ännu jobbigare, att jag inte kommer få träffa hennes familj ngt mer, att jag inte får vara med henne vid jul...shit..jag vet att jag iunte borde tänka på det men det bara poppar upp i skallen..kan inte hjälpa det, jag behöver hjälp känns det som...

några minuter

hahahah dude =)

vet hur det känns. sådana situationer är grymt kämpiga. tog slut med mitt ex för snart ett år sen, tänker på henne varje dag men skulle inte kunna påstå att jag fortfarande är kär i henne. är väl mer tvåsamheten man saknar. men hur lång tid det tar är ju olika från person till person. för vissa tar det några veckor, för andra månader eller år. tyvärr kan man inte göra annat än att försöka stå ut. hjälper inte heller med att strula runt med en massa främlingar. det bästa är väl om man hittar en ny egentligen, men inte för att komma över ens ex - utan för att man blir kär på nytt och på så vis slutar tänka på exet.

Zicho-M Sant sant. Fast hur lätt är det? Alla man träffar på jämför man med ens ex och bara "-hon e ju helt värdelös, fan vad jag saknar XX" så sitter man där o gnyr vidare. =)

En annan sak som jag drabbats av är att man försöker omedvetet förneka att man saknar henne - Ena stunden:
"Fyfan vad jag mår bra alltså!! nej det är sant! jag mår verkligen bra, saknar inte henne alls längre wohooooO!"-
För att sedan nån dag senare bara:
"Buhuuuuuuu jag orkar inte leva utan henne längre, Vad ska jag göra bhuhuuuhuu, uuuuhh"
Berg&dalbana AktieBolag med andra ord.

Drygt värre haha

Tills man hittar en annan å kommer in i förhållandet typ...

inte kommit över honom än på ett sätt, men upptäckt att jag klarar mig bra ( t om bättre) utan honom.

vad kan man göra för att tänka på annat? lixom koppla bort skiten?

Frakkha:
Du varken kan eller borde koppla bort skiten. Gå inte ner dig totalt, men förneka inte heller att du mår skit. Det kommer en dag när du kommer på dig själv med att tänka på henne, utan att det känns som om hela magen ska sugas ut på dig.

EmCi_Emm

kan inte förneka att jag mår skit, känner det konstant hela tiden., och jag vet hur jag ska ta mig till för att inte gå ner mej...och jag hoppas att den dagen aldrig ska komma på ett sätt jag hoppas på att jag inte behöver komma över henne utan att allt ska fixa sig igen, men jag vill inte ha för höga förhoppningar...

Två veckor tog det, ungefär. Det förhållandet var seeegt mot slutet.

Eksem

hur länge hadde ni varit tillsammans?

seneca F21

Du vill alltså ha han tillbaks? Men du vågar inte berätta det för han? Då får du ju helt klart skylla dig själv om du går runt och är lessen. är det verkligen så att du vill ha han tillbaks så tycker jag att du skall svälja din stolthet och visa han vart du står, blir det inget så blir du inget, då har du gjort vad du har kunnat. Då kommer du förmodligen att kunna gå vidare mycket lättare.. bara ett tips

Frakkha P17

det där låter inte så kul alltså. men grejen är att du är 17 år, (antar jag), du har inte förlorat den enda kärleken du någonsin kommer ha, även om det känns så. du var ju en person innan ni träffades också, som uppenbarligen klarade sig utan henne.
grejen med att du ska försöka behärska dig själv och inte ringa är att om ett tag, när du kommit över henne, så kommer du skämmas över att du hållt på så.
du lär ju tyvärr snarare stärka hennes övertygelse om att du inte är rätt kille för henne om du inte låter henne vara ifred.

Frakkha P17

Vet hon vad hon vill? Har du frågat hon detta? Vill hon inte vara med dig längre? I så fall så får du ta det, och sluta ringa hon, sms.. vad som helst, vad du behöver är tid ifrån hon och mer tid med dina vänner och familj. är det jobbigt, du känner dig fylld med ångest, ring en nära vän, träffa en vän, gå och prata med någon av dina föräldrar, allt är bättre än att du ringer ditt "ex" och berättat så lessen du är över hon osv. Inget tycker om något sånt.

Och en dag, så kanske du känner dig stark nog för att prata med hon. men det är som ett spel, du måste verkligen tänka igenom vad du gör, för ena sekunden ringer du hon och andra sekunden ångrar du att du gjorde det för du fick höra en massa skit. Jag gjorde på det viset varfall och jag var störkär, men jag valde att inte göra min situation och mitt "ex" har tyckt att det har varit konstigt att jag inte hört av mig mer för det har alla hennes andra gjort. Så håll huvet högt och tänk att du skall inte gå under jorden pågrund av en brud (inget disrespect till er tjejer), för den kärleken kommer du att finna hos någon annan som han gav dig, garanterat, eller så kanske det blir det du och hon en dag iframtiden, ingen vet som sagt.

Frakkha

Vi gjorde faktiskt slut på 3e årsdagen, så, vi var tillsammans exakt 3 år.

Eksem..damn!

Tog slut för ett och ett halvt år sen... och jag har inte kommit över henne än. Jag kommer aldrig riktigt komma över henne.