Hur kommer det gå för honom?

jag har en åsikt. men vet inte hur mycket den är värd.. men lixom.. om du inte är tillsammans med någon så är det ju inte direkt nått du kan göra åt saken.. träffar du någon så träffar du någon.. Men det är ju inte direkt så att du kan göra något för att försöka tvinga dig ha en familj..

Jag tycker hellre så att man Är 2 st och är hyfsat lyckliga än att ha en familj på flera pers där man bara skriker och bråkar..

Jag orkar fan inte med mina föräldrar som bara skriker och gapar på varandra jämt och ständigt.. vore bättre om dom bara skiljer sig och slutar va så jävla bittra.

Show the boy much love. Knepigt det där. Har själv växt upp med morsan (till stor del), visst har det vart jobbigt då och då, men jag anser mig själv vara lycklig. Jag tror inte det behöver betyda några större problem, visst är det en annan situation men det löser sig.

Jo sant!

Men idealet är ju att man växer upp med en mamma och en pappa...inte för att det idealet håller i dagens samhälle men ändå.

Och visst jag hade mer än gärna växt upp med både min mamma och min pappa om omständigheterna varit annorlunda.

Helst hade jag ju velat att han växte upp i en familj med en mamma och en pappa som bor tillsamans men nu blev det inte så.
Och som sagt han träffar sin pappa för tillfället.

Men det är själva familjebilden jag tänker på.

Ach jag vet inte...

Skit i familjebilden. Gör ditt bästa, skäm bort honom med kärlek och uppskatta tiden du får med honom.

Som du sa så finns ju hans pappa finns med i bilden, ni bor bara inte ihop.

Strunta i idealet och så som det "ska vara". Finns ingen kärnfamilj eller några som helst måsten. Visst hade det varit bra om han hade fått ha båda sina föräldrar under samma tak men det är inte lika viktigt som att få en trygg och lyckligt uppväxt.

Gör ditt bästa och var glad över att du har välsignats med en så sööööööööt unge:)

ayaros F22

Thanks!
Klart jag kommer skämma bort honom med kärlek han ger mej otroligt mycket kärlek så självklart kommer jag ge lika mycket och mer tillbaka.

Men om vi vänder det så här....för och va drastiska om han inte växer upp med sin pappa alls?
Ok pappan vill mer än gärna vara en del av hans liv men vissa hinder finns.
Det är det jag är rädd för...borde kanske vart tydlig med den punkten från början.

Lugn. Var en god mor bara så kommer allt bli perfekt.

men det går väl att hitta någon manlig förebild åt honom ändå. som inte är hans pappa.. typ någon kompis till dig.. eller din bror eller nått som får ta hand om han lite då o då.?

Jag har också vuxit upp utan pappa och det är inga större fel på mig ;)

Dessutom säger du ju att han träffar sin pappa 2-3 ggr i veckan! Det är ju ändå mer än vad vissa gör. Jag vet ju inte hur er situation är, men i framtiden då din son är lite äldre kanske han kan bo hos sin pappa varannan helg eller något.
Och det är säkert omkring 20 år tills din son flyttar ut, du kommer antagligen hinna träffa en ny kille som du trivs bra med, och som din son förhoppningsvis accepterar. Även om det inte är hans pappa har han ju en manlig förebild som han då träffar ofta.

Jag tror det kommer lösa sig jättebra det där, bara du ger din son tillräckligt med kärlek :)

>>>>Reeferman P21!!!!!!!

exakt som min uppväxt med och jag håller också med dig..

det lär nog inte påverka honom som några andra sagt show him much love så länge han har någon som älskar honom och så länge han har någon som han kan se upp till som är där när han behöver någon att prata med så kommer han nog att bli hur go som helst :D:D

Jag växte upp med mamma och träffade min pappa ca en dag i veckan. Känner inte att jag direkt skadats.. önskar bara att det vore lite annorlunda. Två personer som stöttar en och ger en kärlek är bättre än en som gör det i min bok.