Jag vill inte vara ensam längre...

ixie
varför lipar du över det?


en vän sa till mig att när jag väl hittar någon så kommer det vara den bästa man kan tänka sig. tror det stämmer, och kan nog vara så för flera här.

Jag känner mig också ensam...Fast det har varit värre förr. Har aldrig haft en brud eller så...Inte haft överdrivet mycket kontakt med tjejer på det sättet heller. Dom gångerna man haft något på g har det antigen varit så att dom velat vara kompisar eller rakt av varit bad hoes.

Dom säger ju att det kommer...I dont know.

Får väl se om det finns något man kan ändra på själv och bara försöka vara social typ. Fast jag själv har lagt sånt på is ett tag hehe...

Jag tror flaaajjest har rätt, det är precis samma sak för mig som henne. De gäller att hitta tryggheten i sig själv..

Det är vår svenska kultur och klimat som är "felet".. i det här landet kan man känna sig ensam. Det är rikt och man måste vara inomhus mycket...
men det är inget farligt med att känna det. Ibland kan det vara bra. När jag bodde i Kina kände jag mig aldrig ensam och det blev jobbigt ibland.
Jag kan känna mig ensam trots att jag har tjej och så .. så ett förhållande tar itne bort ensamhets känslor hux flux.

anledningen till att du inte har nån flickvän är:

"du är så snäll, gullig, söt bla bla bla bla bla"

Och sånt suger så jävla hårt :/

Messo: du får väl ha i åtanke att alla inte är Mr. Socialize, själv är jag väldigt tyst och reserverad mot folk jag inte känner, och även mot dom jag känner kan jag verka en ganska tystlåten och "tråkig" person som du uttrycker det.. Men nu är det faktiskt så att detta är en del av min personlighet, liksom många andras. Ska vi få höra att "problemen ligger hos er" och "sluta gnäll vafan jag blir trött på er" för att vi är dom vi är? Folk säger "var dig själv, det är du bäst på" men vad ska man göra när man får skit för det i tid och otid? Så man kan bara inte avfärda sånt här med hårda toner och krav på bättring hos individen för det fungerar helt enkelt, utan bara förstärker agg mot personer som du som tror sig veta bäst.

Jag arbetar på mina sociala skills bäst jag kan, men det är inte lätt alltid, en del har gåvan att kunna prata, bli vän med, ja till och med älskas av sin omgivning, andra inte, och vi "andra" är helt enkelt sämre lottade, kan vi då inte få ha våra "det är så synd om mig/jag är så ensam" trådar ifred om det nu stör dig så mycket med våran blotta existens?

Fridens!

Peace up för Narki!..håller med dig fullständigt, och de där snacket om att "du är ju gullig, snäll, söt, underbar, blablablablabla", har jag hört miljontals gånger, och frågan kom för ett bra tag sen..."Vafan menar dom med allt det egentligen"..och kom fram till att vissa säger så bara för att de tror att de är en tröst att höra dom orden för att inte sjunka så lågt i depressioner, men det är egentligen bara något folk säger och har i sitt undermedvetna att säga som ett tidsfördriv...mitt tips är väl att du frågar vad dom menar när dom säger så, och ifall dom nu tycker att du är allt så perfekt, så fråga dom varför dom inte blir ihop med dig då eller försöker, då får du svar på vilka personer dom är och vart dom står i ditt liv, om du nu tror att du vet, så ta och tänk om igen, det hjälper...hare fint! =)

ähh alla ni som skrev ii tråden suger..
skit bara i brudar,tills den bruden som uppskattar dig för den du är,hon ska du hålla fast...
ja du brudar är snakes in the grass..lifes a bitch then ya merry one..
får du panik drar hem nå ryss brud eller fucking thai brud,,hooka ett par kids me henne och knulla skiten ur henne o skaffa ny sen..
Ett riktigt fakta är att svenska brudar är nog tråkigaste och kosntigaste brudarna i världen..så de så..åk utomlands får du se..hahahaha
brudar i sverige är så himla tråkiga LALALALALALALALA:HAHAHAHA
stay singel man!

jävla klyscha egentligen och jag ber om ursäkt för att jag säger det men: hon kommer dyka upp i ditt liv förr eller senare.
Den tjejen som bara vill vara med dig och som är perfekt för dig.

Du kan ju alltid påskynda processen (stavning?) genom att gå med i olika matchmakingsajter, gå på blinddates m.m.
Det är bara skitsnack att man inte ska leta efter den rätta. Jag letade och jag hittade honom. Lycka till

Hat är enda lösningen. Vardagshatet förgyller min vardag, man kortar ner sina "ups and downs".

Läste bara första inlägget

Av egna erfarenheter har jag lärt mig detta: Gör ingenting, ge upp hoppet, och när du mår som sämst då dyker hon upp.

Fan va jag är bra på att ge råd!

Narki, Väl talat!!! Men sen måste jag säga att det också är många fler faktorer en det psykiska som spelar in i att man inte träffar folk. Typ vänner som inte presenterar en för folk osv. Då blir man tillslut väldigt osocial av sig.. Men visa framfötterna och lägg dig i andras diskutioner då blir man mer insatt i vad som händer omkring en... aja slut med rabblandet på efterbängan

när man träffar andra människor brukar den egna nyttan spela mest roll.

Good guys DO finnish last.

Jag är inte ensam längre :D

De kom dit en efter en och för varje tjej som kom dit så stack det till i min själ. En enorm saknad byggdes upp inom mig när jag såg dem sitta och bara vara.

Jag är trött på att alltid finnas till hands utan att få någonting tillbaka. Att ge och ge, men aldrig att få någon som helst känslomässig respons. Det går aldrig längre än till sex. Och jag förstår verkligen inte varför. Så hemsk som person kan jag ändå inte vara.

Många av mina kvinnliga vänner frågar mig ofta "varför är inte du tillsammans med någon? du är så snäll, gullig, söt bla bla bla bla bla". Men om jag är så jävla toppen, varför är inte de tillsammans med mig då?  Så långt är jag med, tyvärr kan jag inte skylla på att någon av deras pojkvänner är Loosers :'(


Det är helt sjukt läskigt hur du tänker och känner exakt likadant som jag kännt sen ungefär mars-april iår när kompisar började fira "1-år tillsammans" med sina respektive flick/pojkvänner.

Finns det hopp? När hittar jag min Drottning?

Om ni inte redan märkt det så är vi alla människor ensamma, vi har bara oss själva genom livet. =) Att sitta och sträva efter någon bara för strävandets skull känns som ett meningslös strävan efter något slags erkännande att man är värd något.
Enligt mig bör jakten på en partner grunda sig på att man hittar någon man kan leva med, någon som ger en någonting. Dvs man strävar efter att vara med någon som får en att bli bättre, och som därigenom är praktisk användbar.
Man strävar inte efter någon bara för att man vill ha någon.

Det finns bättre sätt att sträva efter erkännande än att sträva efter andra människor av annat kön.

Lynguistic P21
Det finns bättre sätt att sträva efter erkännande än att sträva efter andra människor av annat kön.

Det är här du ska nämna exempel för det du skrev har alla redan hört men det håller inte när man väl står i dom skorna. Jag själv har provat på det där, det lindrar för stunden. Man sitter ner och funderar: "Vad ska jag göra för att bli mer nöjd med mig själv? Ah jag tränar mig så jag kan springa ett Marathon" och vet du vad, jag gjorde det. Sprang Stockholm Marathon och visst var det skönt när man gick i mål men nu står man ju här igen. Andra gången besluta jag mig för att lära mig spela piano, lärde mig det också, tillbaks igen. Det är inte grejer som går att stå på helt enkelt, det är bara att acceptera att det finns nått grundbehov av samhörighet av romantisk natur inom merparten av oss.

"Det är här du ska nämna exempel för det du skrev har alla redan hört men det håller inte när man väl står i dom skorna. "
Ge exempel? Det finns ju så många olika saker. Bli bra på en sport, lär dig måla snyggt, bli stark, bli stor, bli världens bäste på någonting. Osv osv osv, finns många sätt att skaffa sig erkännande i dagens värld. Men får du verkligen något erkännande av att endast lära dig spela ett piano? Eller springa maraton? du måste springa snabbare, spela bättre osv, du är ju fortfarande bara amatör på det du gör, själva poängen är att det ska leda till att du får ett erkännande, det funkar inte om du byter grejj hela tiden.
Men sen så är det hela livsfilosofin det är fel på. Varför tror du att du kommer få det bättre om du har en tjej? Kommer du bara bli helt nöjd då eller? Nej jag tror att du kommer slänga bort tjejen som en trasa, ungefär som du gjorde med pianospelandet eller maratonlöpandet. Att sträva efter erkännande är inget du gör i 5 minuter och sedan ger du upp. det är ett sätt att leva.

"det är bara att acceptera att det finns nått grundbehov av samhörighet av romantisk natur inom merparten av oss."
Kanske det, kanske inte. Vad jag däremot vet är att det inte är funktionellt att se kärleken som ett abstrakt begrepp. Kärleken finns bara i förhållande till något, inte i sig självt.

Icecream, du e inte ensam vid det där bordet ska du veta..

Aye hear ya.

Lonely Hearts Club Whoa?