Allt jag säger idag,är rätt idag,men fel imorgon.

om man är ödmjuk i sitt sätt slipper man göra bort sig lika mycket, dessutom uppfattas man som mycket trevligare.

Fast det är väl också en del av livet att göra bort sig. Man kommer inte ifrån det, alla gör bort sig mer eller mindre. Speciellt när man växer upp, man måste ju kunna ta det med en nypa salt och se tillbaka på sig själv som ett växande väsen och acceptera att alla gör bort sig.

såhär känner jag också ibland. För mig brukar det gå över efter ett tag. Annars är att skriva dagbok ett utmärkt sätt för att precis som du säger se hur man utvecklas. har du testat? Att man skäms senare får man ta...

jag vet precis hur du menar, iaf i den här dagboksfrågan. har en del dagböcker från olika perioder i mitt liv, och när jag läste i den första för fem år sen tyckte jag att jag var en idiot i den första, och när jag läser den jag skrev för fem år sen tycker jag idag att jag var en idiot för fem år sen. o.s.v.
men precis när jag skrev det tyckte jag ju att det var coolt och riktigt och det kändes som någonting som skulle vara bestående, att jag skulle fortsätta vara som jag var då för evigt.

men nu, den senaste tiden, har jag mycket mer överseende. jag tycker snarare att jag var en gullig och trotsig tonåring än jag tycker att jag var ett pinsamt missfoster. det kanske också har med ålder att göra: jag bryr mig inte så mycket om att jag var pinsam och hade fel när jag var 17 år längre. jag kanske är pinsam och har fel idag också.

snorty.


Du hajade precis min poäng.
Och till er andra.Det är ju självklart en del av utvecklingen,
om man alltid tycker samma sak,från det att man är 15 till
att man dör,hur mycket har man utvecklats då under sitt liv?
Ingenting alls.



jag tycker många borde förstå det.Att man är inte den man är nu.
en viss del kanske följer med.Men dom flesta är nog helt andra människor när dom är 20 än när dom är 15.

Fan vad du verkar vara en deppig person, du måste vara i nån form av deppsvacka asså. har sett ett par inlägg och trådar om hur uselt du mår, du verkar verkligen behöva någon att prata med.

jag vet.. nu fattar man varför man inte fick åka till hultsfre dnär man var fjorton. Men då tyckte man att man var hur stor och mogen som helst, och fatta inte varför mamam va så elak!

Maniack:


Det handlar inte om att jag är en deppig person.
Men jag lägger ner energi på att tänka mig igenom
saker.
Har inga vänner att fördriva tiden med och latja bort
livet.Jag har helt enkelt vuxit upp i förtid.

Samtidigt tror jag att man är barn tills man fyller 70,
sätter sig ner och bestämmer sig för att sluta leva.

jag tror att vissa saker består i mig genom hela mitt liv, de sakerna e de som e typ som mina grundstenar, o utan dem vacklar jag o e vilsen, o de kan ta tid att plocka fram dem, ffa om de hänt massa som ''gömt'' dem. o de kan va bra prata med nån för att de ska våga sig fram på riktigt. sen förändras massa de va anledningen till du skrev tråden de jag tänkte igår tycker jag tvärtom idag etc o de e en del i processen jag tror de e en del i livet att hålla sig i rörelse, jag läste om en liknelse, att livet e som att cykla, du måste röra dig för att hålla balansen på cykeln o balansen behöve du för att stå upprätt o inte slå dig... jag tycker skriva dagbok e en bra ide, de e pinsamt o roligt att läsa i efterhand!! med lite självdistans får du dig enna goda skratt =)

piiiis in da nite

Du är en jävla idiot men du mognar som tur är lite grann varge dag.

mantis?


Personligt påhopp eller känner du mig?

Asdöd
Idiot betyder "den som inte röstar". Jag tvivlar på att du har röstat av någon anledning.. och "jävla" är bara ett kraftord. Du kan tolka det jag skrev som "jävla grym kille!" ;)

manniskor tar sig sjalva pa alltfor stort allvar hela tiden, det ar bara att inse att man inte ar sa javla viktig och framforallt att man andras hela tiden. man maste ju ga pa ett par missar for att hitta ratt.

Mantis:


Hahaha,galning.

candide

jag kan oftare tycka tvärtom, att människor tar inte sig sälva o sina liv på allvar, därför springer vi runt o stressar o accepterar en massa skit som vi varken mår bra av eller skulle behöva stå ut med, men istället intalar vi oss att de löser sig för vi e alldeles för konflikträdda för att stå upp o säga nej det här tar jag inte, o så låter vi andra styra o ställa med oss o knaprar piller när vi blir lite vintertrötta... när livet egentligen ska va gött å leva, som den där sången om du hört den nån gång, urfjantig e den men fan de e juh kämpigt nog med livets nycker utan för den delen förvägra sig rätten till ett gott liv!!!


paaaarty on friday nite =)

moln.


Jag tror du missuppfattar honom.
Jag tror att han menar under utvecklingen.

När man är 15 är man inte ens en tredjedel
utvecklad.Ska man stå upp för vad man tänker
som 15 åring resten av sitt liv?
Jag gör det då inte.Och man ska inte ta sig på
högsta allvar om vad man tycker och tänker under
den perioden.för att man kommer förr eller
senare inse att man ahr fel.

aiiit men jag mena... oki 1st svar på din tanke: typ om jag märker jag tycker en grej ena dan o motsatt nästa så tar jag mig på allvar genom att jag försöker va lite mer laid back ... o vaffö skulle man inte utvecklas efter man e 15 förresten??

typ om jag e 25 eller 50 betyder de inte jag har ''mer rätt'' i mina åsikter än en 15 åring... jag hoppas jag ska ha kvar lusten att tänka till o granska kritiskt vad jag värderar o åsikter heeeela mitt liv annars stänger jag mig juh ;oP

osså de Jag mena mer e vi sväljer skit, vi mobbar o låter mobbing fortgå osv o vi e så rädda för att säga ifrån när nåt e fel, för vi ''vill ju inte ställa till de'' typ att vi fått matat låten ''sudda sudda bort din sura min'' med dagismaten, o intalar oss problemen finns inte bara för att vi ler utåt sett. he he nog med töntiga sånger för denna tråd =) men va inte de lite annrlunda än de u syfta till?

piiiiis & sunshine!

Vet inte riktigt hur jag ska svara.
Jag är lite förvirrad just nu.
Får inte ihop tankarna.Måste ta mig härifån.

Jobbigt.Men en del av utvecklingen som sagt.

Asdöd

jag kan titta tillbaka på gamla dagboksinlägg jag skrivit för jättelängesen och bli imponerad, för att det inte känns som att det är jag som skrivit det. jag känner inte att jag hela tiden "uppdaterar" mig själv, som du verkar göra utan mer .. tänker på nya / andra grejer.

Poetic:


Häftigt.
Jag förstår vad du menar.
Kan ibland se tillbaka och jämföra
med hur jag varit jämfört med andra
människor i den åldern.Då kan jag
bli imponerad.Men när det kommer till
mig själv är det annorlunda.

ja vet fan precis vad du menar, det e så jävla mycket sinnestämning som gör det. Ibland känns det som man är för sentimental och dagen efter e man, fuck that shit! Sen vänder det igen dagen efter och man vet fan inte vad man ska tro tillslut

Noyd.


Precis.
Och på Onsdagen är man lycklig som ett monster.
På Torsdagen har man glidit ner i en svacka och ser
tillbaka.


Lev idag mina vänner,sanningen är idag,låt morgondagen
komma när den kommer.

Precis, ett motto är. Gör det som känns rätt idag! det är omöjligt att veta vart du står i samma fråga imorgon

Håller absolut med till fullo. Det har lett till att jag har förändrats som person. Har jag turen att hitta saker jag skrev när jag var 18 så inser jag hur otroligt omogen jag var. Det räcker att titta på något så som stavningen. Att jag har blivit en annan är lite skrämmande ibland. Jag är rädd att jag har blivit som "alla andra", att jag blivit för avtrubbad och rent av korkad. Men gång på gång så får jag respons som tyder på motsatsen, att jag faktiskt fortfarande kan verka på ett vettigt sätt och min förändring inte har varit försämrad, snarare förädlad. Jag trivs med utvecklingen på ett visst sätt, på ett annat hatar jag den dock. Men sånt varierar.

Asdöd

jovisst, ibland kan man förakta sig själv för att man tycker det man skrev för länge sen var banalt, men läser man lite mellan raderna så är det egentligen exakt samma grejer som nu, kanske bara i en lite mer omogen förpackning. kärlek, vänskap, utseende, framtidsplaner, duger jag? osv.
det är kul att kolla tillbaka.

Poetic:


Det här kan lika gärna vara skitsnack i mina öron om
2 veckor.Men det verkar vara såhär med livet.
För 3 dagar sen tyckte jag att jag hade hittat mitt sätt
att må bra på.Inget i hela världen kunde förstöra det
för mig.Jag kände mig så stark och stabil i det.

Nu har det fallit.Och jag inser att jag hade så så fel.
Det är ruggigt jobbigt.För snart kommer jag gå omkring
och inte tycka och tänka något.

accepterad:



Du känner dig precis som alla vi andra känner oss
som skrivit i tråden.Annldningen till att jag gjorde
den var för att det slog mig : Är det någon vits att uttrycka sina åsikter? Är det någon vits att fatta beslut och stå för det man säger? För snart kommer jag ju ändå tycka att det inte alls stämmer.

Men det är så det ska vara,det är är en del av utveckligen.
Om du inte kan fatta fel beslut kommer du aldrig att kunna
ta rätt beslut.Eller hur?

Så känn dig inte väck,dina funderingar och värderingar är
lika mycket värda som en 20-årings.

Men ha den inställningen om att du faktist utvecklas mer och
mer från dag till dag.
Tänker du likadant om saker och ting som när du var 11?12?

Asdöd

eller så kommer du ha hittat ett nytt sätt må bäst på som ingen kan ta ifrån dig ;)
grejen är ju att man egentligen inte har en aning om hur man själv eller ens omgivning kommer att förändras om en sekund om en minut imorgon så frågan är väl kanske varför man ska förlita sig på förhoppningar, eller motsatsen, dåliga förväntningar. tänk om det som fallit ställer sig upp igen och visar sig vara i princip lika motståndskraftigt som du.

när jag själv tittar tillbaka brukar det vara skönt. det känns som man har klarat av nåt jobbigt men ändå nåt roligt. så man kan titta tillbaka med glädje, ungefär som man tittar tillbaka på ett träningspass. jobbigt men stärkande

eller så kommer du ha hittat ett nytt sätt må bäst på som ingen kan ta ifrån dig ;)


Det är sååå komiskt att du säger det nu.Jag har hittat mitt
sätt nu.Den enda som kan ta det ifrån mig är jag själv.
Jag måste måste hålla fast vid det här nu,för att det känns
så bra i alla väder-.


Det är ingen person,inget matriellt eller världsligt.
Bara simpel ren Andlighet.




Inget slår det.

vad var det jag sa.

Idag har varit helt underbar.
Det har inte gått en söndag i
mitt liv utan att jag velat slita
ut mitt eget hjärta.Sååå mycket
ångest jag brukar ha på Söndagar.
Dom är sååå tråkiga.Men idag
har jag bara slappat,köpt lite mjölk,
tvättat kläder,i lugn och ro.Ingen
stress,ingen INRE stress.Jag har bara
glidit runt och umgåts med mig själv.


Åhh..

LÅTER FINT....jag återkommer om dina dåliga känslor återkommer!

Va?
Menar du?

Jag menar att du mår ju fint nu så jag behöver inte säga nått...å om dina dåliga känslor återkommer så återkommer jag till denna tråD!!

Jag känner precis som du..

håller med helt. på en dag kan allt vändas åt andra hållet, inte själva grunden då men.. ja.. jag håller med dig bara. :)

"eller så kommer du ha hittat ett nytt sätt må bäst på som ingen kan ta ifrån dig ;) " precis det här och mycket annat som står i tråden..

"Allt jag säger och undrar idag,skäms jag över och har svaren på dagen efter. " yes, en del dagar har man svaren på allt man nånsin undrat över, som idag t.ex. ;)

Vikktorius.

Vill du säga nåt så gör det.
Du betrhöver väl inte vänta på att min sinnestämning
blir något annat än vad den är nu.

hade itne kunnat känna igen mig mer.. varje halvår brukar de komma en sådan period när man ser tillbaka på vad man gjort och verkligen inte kan förstå vad man höll på med.. kanske har med mognad att göra eller något liknande..?

Asdöd

Gör så jävla sköna trådar :D Filosofi is tha shit

eeriikaa

Välkommen till vår underbara värld.
Det lättaste sättet att lära sig är genom att
göra misstag.
Jag skulle inte vilja vara gamla jag för en sekund.
Skulle aldrig klara av det.

Bono.

Tack.

Däremot kan jag se tillbaka på texter jag skrivit om
smärta. Jag kan itne skriva om smärta och ångest på
samma sätt som då. Och ibland kan jag inte titta tillbaka
och verkligen känna kraften i smärtan jag kände då.
Så på så sätt var jag ju bättre på den biten då.
Men seriöst, vem vill uttrycka smärta om man inte
känner smärta?

På så sätt blir jag imponerad av mig själv. Imponerad
kanske inte är rätt ord.
Även om jag inte hade dom rätta svaren då så var jag
iallfall en person som tänkte. Och det kan ajg imponeras av.

du behöver lära dig att låta dig själv göra bort dig. och fast du gör bort dig så har du ju helt plötsligt en ny erfarenhet igen.

Hehe, du säger hela tiden saker som sjunker in i mina
öron som honung genom halsen.

Göra bort sig= Jobbigt i en period= erfarenhet och händelse man kan dra nytta av..