upp och ner humör det är verkligen kaos i mitt huvud just nu, känner inte för att gå till skolan, känner inte för något alls. och jag låter mig faktiskt inte gå den där promenaden, eller se den där filmen. jag känner mig stressad, rastlös, men ändå så jävla trött på allt och vill bara sticka en kniv i hjärtat och dö. tårarna försöker smyga sig fram hela tiden men jag hindrar dem varje gång, borde dom få komma fram eller ska jag hålla emot? för om jag gråter vet jag att jag bara kommer att må sämre. på onsdag har jag tid hos läkaren, ska jag säga allt som är sanning för honom? jag måste få säga allt jag aldrig har sagt till någon, allt om i vintras. overklighetskänslorna har börjat komma tillbaks, dom overklighetskänslor som jag levde med varje dag förut. nu måste jag tänka dubbelt igen. har läkare tystandsplikt när det gället allt? det är så sjukt, mitt humör förändras på bara några sekunder, jag vet inte om det är vanliga humörsvägningar eller om det är något annat. men det går verkligen upp och ner i dom kraftigaste svängarna. det där "ensam är stark", är bara bullshit, det är ren lögn, ser det ut som att jag är stark? jag bara faller, om och om igen. (jag reser mig emellanåt men sedan ligger jag utslagen igen) känslan i magen säger att den här vintern kommer jag gå under. jag var bara tvungen att skriva av mig...