Hur går man vidare?

Le, le när du tänker på honom. Le och var glad över att du fick lära känna honom, vara med honom, skratta med honom, prata med honom, se honom och..att bara ha fått tillbringa tid med honom. Le istället för att känna ångest. (Väääldigt lätt sagt och ännu svårare gjort.. ) Men försök, och småfnittra över saker tokiga saker ni kanske gjorde tillsammans, eller som han gjorde, och le för att han sitter och iaktar dig nu - och ler:) Och du, det ska inte vara lätt när någon försvinner. Man ska sörja, och man ska få sig en tankeställare. Men man gör det så mycket lättare med att slänga in lite leenden, och tänka på alla söta och roliga saker som personen gjorde, och gav dig.

Tack! Jag ska försöka tänka så som du säger, det är svårt, jag har försökt det, men det slutar bara i tårar då. Jag har försökt att inte tänka på det så mkt överhuvudtaget, men det funkar inte heller.

Känner mej så jävla tom. Det är en del av mitt hjärta som saknas.

Du får känna dig tom, och du borde känna dig tom. Du kommer liksom alltid att ha ett "tomrum" där, för honom, och vissa dagar känns det lättare, medan andra dagar o vissa situationer gör att det känns tyngre. Men med tiden så kommer det nog att bli lättare att andas, trots att en "del" av ditt hjärta saknas.

Och som sagt, försök att le, och om du istället gråter så - tillåt dig själv att gråta! Gråt av allt du har, och kan! Det är så många som inte KAN gråta. Och för varje dag som går, så även fast det inte känns, så kommer det att kännas en gnutta lättare. Även om den är minimalisk.

Bor du nära graven? Gå dit och sätt dig och "prata" med honom. För din egen skull. Sätt dig och gråt där, eller skratta, eller bara le, och kanske säg precis som du känner till honom, och få UR dig det som du har inuti dig. "Låtsas" som om ni fortfarande kan ha konversationer, både roliga och sorgliga. Det är skönt, och varje gång du påminns av honom, på både gott och ont av andra personer eller i situationer, så kan du tänka på allt som du beundrar med honom. Att du är stolt över den han var, allt han kunde och allt han gjorde.

Och viktigast av allt - tänk på dig själv, och ta hand om dig.

Och prata om honom med folk du känner, hur bra han var, hur mycket ni tyckte om honom, hur mycket ni saknar honom, och hur roligt ni haft med honom:)

Vågar man fråga hur han dog? Eller det är fel tillfälle?

RIP

Nej det är ingen fara. Jag tycker bara det är skönt att prata om det ibland.
Han dog i en MC-olycka i Norge på midsommarafton. Dom var där för att fira, kom i en snäv kurva och körde antagligen på något. Han landade på marken och bröt antagligen nacken, medans en annan kompis flög 30 meter in i skogen.
Det känns så overkligt för mej. det finns liksom inte. fyfan.

Där har du det *..emelie..* , du tycker det är skönt att prata om det (ibland), så gör det när du vill, så ofta du vill och så länge du vill. Hoppas du har fint folk runt omkring dig som orkar lyssna, annars är vi nog många här på whoa som orkar läsa vad du skriver : )

Har du försökt träffa en annan??

fan vad surt? var det de bästa du kunde komma på?

HHakaHG
Försökt träffa någon annan? Vi snackar om en av mina bästa kompisar som dött, inte en pojkvän.