_-bacteria-_: Jag har varit där, slog sönder mitt rum och låg med en kniv mot halsen för några år sen... Var så trött på allt, kändes som att jag hade fuckat upp mitt liv. Hade konstant med snuten att göra, bråk med familjen, droger, instabilitet, skola gick åt helvete, sov aldrig, käkade flödder och gled omkring, drog på mig skulder... Livet kändes inte så värt att leva. Men en dag blir man bara så jävla trött på sig själv, man ställer sig själv inför ett ultimatum: "Ta och gör slut på allt nu då, om det är det du vill, eller så gör du något åt det!" Jag kom fram till att jag ändå inte var redo på att göra slut på mitt liv då, så då fanns det bara en väg att gå... uppåt. Jag bestämde mig för att bemöta så mycket som möjligt positivt, allting, leva lite parodi på sitt egna liv. Jag började ta itu med en sak efter den andra, en dag hade jag inga skulder längre, jag träffade äntligen en tjej som var vettig, jag la ned purat ett tag. Och saker och ting började ta form. Nu har åren gått, och jag har byggt upp mig själv inombords, jag har ett gott självförtroende, är driftig och håller på att starta ett produktionsbolag nu vilket går bra... Visst är inte varje dag en dans på rosor, men vore det så skulle balans inte uppstå, och man skulle aldrig uppskatta något... Det är upp till dig om du vill fatta beslutet om att göra något, eller bara ge upp! Se det som en utvecklande fas i ditt liv, gå nån annanstans i ditt liv nu, nånstans där du trivs! Det finns platser! Men i slutändan är allt en illusion, men så är det för alla... Måla upp en bild om hur du vill ha ditt liv, och kör sedan hårt mot det målet...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.