Vad är spiritualitet för dig?

vad är spiritualitet för nått?

Trams.

En flykt från verkligheten där man hoppas på någon annan värld istället för att aceptera och göra det bästa av den värld man lever i. Fegt.

Viljan att se något värdefullt i religion och mystik. Svårt att beskriva vad det skulle vara, det har ju många funktioner såklart men iaf personer som inte representerar Ljudas åsikt tycker jag man kan kalla för spiritulla. Sen har ju ordet en jävligt negativ kland eftersom det ofta används för att beskriva jävligt banala grejjer.

klang

Självhjälps böcker med målgruppen 40årig kvinnlig livskris

Kolla upp definitionen i en ordbok.
Spiritualism är vad det är, om någon sen kommer med att, neeeee men d e asså en helt annan grejj för mejj lixxxom.. så kan dom bara pissa ner sig.

Pusherman idiot

nej P24, den som sa't han va't?

En fylla eller ett drogrus.

bara killar som skriver:( jag som kollade denhär tråden för att jag trodde brudarna skulle flockas här...

hahaha, stackars jävlar...

din defintion då kleton, lets hear it.

Ljudas P22

ursäkta bäste herr ljudas men dricker ni? Brukar ni kanske tom vad som klassas som "narkotikum"?

I SÅ FALL ÄR DU PRECIS LIKA FEG ENLIGT DITT EGET RESONEMANG!!! HA HA HA

Min definition på begäran av nej P24 :

Till att börja med vill jag skilja på begreppen "spiritualitet" och "religion", för jag anser det inte vara samma sak även om det till viss del hänger ihop.

Spiritualitet som jag ser det handlar om det som är "jag", mitt medvetande, min energi som jag utstrålar, min själ.

Min kropp är hårdvaran, mitt verktyg, min farkost i detta liv. Det är något jag "lånar" från naturen under den tid jag befinner mig i denna verklighet, men den är inte "jag".

Känslor är något som jag ser som spirituellt, kärlek, lycka etc...



Jag har rest en hel del genom mitt liv, senast reste jag själv i asien i 4 månader förra vintern. Asien är betydligt mer spirituellt än vad t.ex. Sverige är, så jag försöker ta reda på varför folk har en så trångsynt syn på spiritualitet.

Mina fördommar blir absolut bekräftade när jag läser saker i denna tråd som:

"vad är spiritualitet för nått?"

"Trams.

En flykt från verkligheten där man hoppas på någon annan värld istället för att aceptera och göra det bästa av den värld man lever i. Fegt."

"Humbugg...skitsnack..m.m.m.m...&qu ot;

"Kolla upp definitionen i en ordbok.
Spiritualism är vad det är, om någon sen kommer med att, neeeee men d e asså en helt annan grejj för mejj lixxxom.. så kan dom bara pissa ner sig."

"En fylla eller ett drogrus."

Jag tycker det är intressant att det är precis som jag trodde.

Och nu försöker jag undersöka om varför det är så just här i Sverige...

Handlar det om rädsla för det okända, eller är det bara någon slags allmän hjärntvätt av att i Sverige existerar inte spiritualitet?

Eller är det som vanligt bara allmän ignorans? Att det finns viktigare saker här i livet som CS och whoa?

Jag vet inte, vad tror ni?

kleton

Asså jag vet inte men hela den här new age prylen var ganska het på 60-talet. Nu är det nog bara du och Di Leva som pysslar med sånt.

Antagligen beror väl avsaknaden av "spiritualitet" på det goda utbildningsystemet vi har i sverige som rättså effektivt tar udden av sådan humbug.

Spiritualitet kan vara ett alternativ till religion för somliga, men behöver inte ha något med saken att göra alls.

Spiritualitet för mig är en känsla som jag inte kan beskriva. (Känslor går som sagt inte att peka på, bara tassa runt). Det är en känsla av hopp, en mening med livet. Av lugn, av "ta ett steg tillbaka och stå still" när det behövs, det är mitt sunda förnuft, min eftertanke.

Att kalla det humbug är väl okej. Ingen tror väl på allvar att man (eller ens själ) svävar runt i kosmos om man pratar om sprititualitet. Inte heller måste man vara flummig.

Att meditera är spirituellt. Och den som kan meditera är nog mer harmonisk än andra som är stressade över karriär, utbildning, lån och amorteringar.

Man kan väl säga att det är en känsla av att se den stora bilden i allt. Att se att saker inte är på liv och död. Men det går som sagt inte att beskriva.

Anses man vara spirituell om man tror på spöken och andar?

Spiritualitet för mig är väl ganska synonymt med flumpuckigt....

Tanken på något större och bättre än en själv och allt annat i kombination med tanken på ett högsta värde av något slag. Sen finns det väl något element av typ strävan efter inre harmoni efter dessa premisser, dvs att det finns en given väg mot en inre harmoni.

Har svårt med konceptet, tycker det är ett tecken på en svaghet i den egna karaktären att på något sätt tänka sig en högre makt eller en utstakad väg som kan leda en till harmoni.

har hört att indianernas shamaner va grymmt spiruella.

SakiSaki P20:

Det är bara du som är trångsynt och inte vet vad du snackar om...

Tycker nästan lite synd om dig för din ignorans, men jag tycker inte synd om dig... För du bidrar inte till något bättre...

Spiritualitet är någon form av svårpreciserad känsla kopplad till intelektuella tankar och djup. Det är vanligen men inte nödvändigt kopplat till olika religiösa fenomen.

Jag tror inte att man skall klanka ner på sådana som kallar det flum. Utan tvekan så tar sig sökandet efter spirituella värden ofta sig utryck i kitch, flum, och trams.

Tycker att det är jävligt spirtuellt att kunna hålla sig lugn i en stressig situation, det är spirtuellt att veta vem man är och även jävligt spirtuellt att ha tålamod.

Många här påstår att spituella människor är förvirrade, flummiga, lustiga personer som virrar runt utan anledning...dvs motsatsen till det jag nämnde ovan.

Att ha kontroll över sig själv är spirtuellt för mig.

Spiritualitet är för mig att kunna lystna på sina egna känslor,
kunna lystna på ens egna kropp och inte vara så jävla vänd utåt hela tiden.
att kunna coola enr å ta det lugnt, inte vara beroende av mänskliga påfund som scheman, klockor och allt jävla kraffs.
Att kunna se det vackra i det icke matriella, eller i naturen runt omkring sig.
att lära sig kontrollera sina egna känslor genom att lystna på sin egna kropp.
Spiritualitet har ingenting med religion att göra för mig,
utan med allt det icke matriella. Medvetandet OSV.
orkar inte tjaffsa på om det här bland alla haters.

Spiritualism är för mig den däringa snubben i det okända med hockeyfrillan. Kanske också han med hästsvans men jag vet ej riktigt.

jag tycker att spiritualitet är liktydig med andlighet och är personlig, medan religion följer ett värdesystem och är mer kollektiv.
jag upplever att när det talas om spiritualitet så är andligheten inneboende i ditt eget väsen, medan religion har en yttre gudomlighet som är sakral