ska man må såhär?

sitter och glor på matrix just nu, och lånar ett citat därifrån; there is no spoon. du är inte till för världen, världen är till för dig. vägra anpassa dig efter nånting du inte gillar, utan rannsaka dig själv och gör precis det du känner för. finns ingen anledning att försöka passa in i nån mall gjord av andra människor. när allt kommer till kritan handlar det inte om hur mycket pengar och skit man har, utan det vi människor verkligen saknar är fritid. satsa på att leva ett harmoniskt stressfritt liv så ordanar sig resten

bperb, visst låter det harmoniskt?

Tyvärr fungerar det inte riktigt så.

bacteria

jo det gör det faktiskt. efter att ha levt 23 år fyllt med ångest, prestationsångest, krav och depressioner så har jag bestämt mig för att göra precis det JAG vill och skita i vad andra tycker och tänker. ska börja den utbildning jag vill, välja bort massa onödiga prylar och på det sättet också massa jobb. utan onödiga behöv = inga onödiga arbetsdagar. har aldrig vart så harmonisk i hela mitt liv. det funkar. jag lovar. säkert

bacteria, mja varför skulle det inte fungera?

jag har ett bra liv, har ett dansintresse som jag brinner för, har mycket vänner, familj.
allt som är halvdant är att min skola är rätt tråkig.
men jag har inte varit sprudlande lycklig på över ett år tror jag.
konstigt va?


du, man kan ha det bra omkring sig men ändå
må dåligt psykiskt. jag tycker du ska bara ta det lugnt
och inte bry dig sådär värst mycket om varför du
känner som du gör (om inte det är extremt allvarligt)

ibland går man igenom såna perioder, dom behövs också.
livet är en bergodalbana, up's n down's. håll ut så skall du se!

jag får alltid ångest och skuldkänslor över att må dåligt när jag egentligen inte har ngt att må dåligt över(enligt migsjälv).

just den här tanken som tvingar en till att le igen "det kunde ha varit värre", som får en att må dåligt över att man mår dåligt.

jävla komplicerat det ska vara>_<

penguin

nej, sluta tänk så. du behöver inte må dåligt för vad andra ska tycka. erkänn, när du tänker så så är det egentligen "tänk om alla andra visste att jag satt och deppade över de här fåniga i-landsproblemen" du känner. skit i dem. om det är nånting som du blir ledsen över (och det kommer det alltid att finnas) så är det uppenbarligen ett tillsräckligt stort problem för dig för att tas på allvar. bara för att x har det jobbigare än y så innebär det inte att y inte får må dåligt. nä, slit er loss från allas förväntingar på er, jag lovar att livet blir mer spännande

"jag har ett bra liv, har ett dansintresse som jag brinner för, har mycket vänner, familj."

grattis, själv har jag ett riktigt skitigt liv utan framdtidsutsikter, inga intressen jag brinner för, nästan inga vänner kvar och en familj jag knappt pratar med.

hur som helst är inte ett bra liv en anledning till att må bra. skitliv.

_-bacteria-_, klart det fungerar, om man är villig att satsa sin vilja på de.

kanske typ variant spinna vidare på MATRIX citatet... känna efter vem du vill vara istället o ta ställning till hur världen är mot dig utifrån vad du själv tycker e schysst... sen dyker de där upp med vad du vill göra utifrån de...?

bperb P24: det funkar för mig med....

bperb

För att det jag personligen anser vara roligt är enligt lag förbjudet.
Jag har blivit dömd för det, vilket har påverkat mig negativt. Har blivit tvungen att slänga några av mina drömmar i papperskorgen och alltså inte kunnat leva som jag vill.

Missuppfattade allt från början, läste nog inte tillräckligt noga.


Givetvis kan det fungera.

vem har sagt att man alltid ska vara/är sprudlande lycklig? det går upp och ner, och förhoppningsvis går det upp snart för din del... och även om det inte gör det än tycker jag du ska släppa kravet efter det.

Det e inte ofta man e sprudlande lycklig..inte i min varld iaf.
Hender nan gang ibland..har inte varit det pa manga manga ar..
Men ibland har man sina ljusa stunder!!!

du behöver kanske en flickvän som tar hand om dig

d finns ingen lycka!
där haru sanningen!


ett påhittat ord av maktgalningar, precis som allt annat. leva i skogen utan tal är så som vi va menade att leva! so it is

abovetheclouds

om du nu inte tror på varken evolutionsteorin eller nån religiös skapelseteori så borde du väl ändå inse att även djur kan känna av olika grader av lycka/olycka. stäng in en hund i en garderob några veckor ska du får se på olycka. och om det nu skulle vara så att djur kan känna lycka så tycker jag mig iaf märka att husdjur är som nöjdast när de ligger på soffan och blir kliade på magen. frihet alltså, kravlöst och förnöjt. det kan även vi uppleva genom att välja bort alla påhittade krav som dagligen ställs på oss, och bryta från det traditionella tänkandet att vårt arbete på något sätt skulle göra oss levande (självklart finns det folk som älskar sitt arbete tillräckligt mycket för att kunna acceptera det som lycka).

Självklart så måste juh lycka o olycka finnas, däremot så tror iaf inte jag på ultimat lycka, den som alla jävlar vill ha. Så fort man har känt sig lite lycklig vill man känna det oftare och starkare än innan. Men oftast gör vi inte det o då blir vi olyckliga. Sen kan vi självklart bli olyckliga av en massa annan shit oxå. Gäller helt enkelt att sluta leta efter lyckan, fast man ska inte ge upp hoppet om den, bara försöka sluta tänka på det, då tror ja att man är mindre olycklig.

kan jag få ligga på din soffa o bli klappad och matad av dig ?

nam1986

vi måste skillja på begreppen här tror jag. en känsla vi kan känna är lycka, och motsatsen till lycka måste alltså vara olycka. vi vet att vi har förmågan att känna lycka, varför kan vi inte bara behålla den och välja bort känslan av olycka? visst finns det tidpunkter i livet när saker känns väldigt mycket jobbigare än andra. när en släkting avlider t.ex, men den känslan är inte olycka, utan snarare sorg och saknad, vilket är nånting helt annat. att kunna känna sorg och saknad (vilket är en fin gräns med att känna längtan) tror jag är nödvändigt för oss som människor. att sakna en död släkting, eller en vän som rst bort är inte nånting destruktivt, det får oss att vilja minnas denna människa. olycka är enbart destruktivt och allt-är-skit-jag-är-inte-värd-ett-piss-m entalitet som vi egentligen inte ska behöva känna. det är känslor vi får när vi tror att vi brutit mot det som vi tror förväntas av oss, men varför i helvete ska nån förvänta sig nåt av oss? vi är individer som kan göra aktiva val och har förmågan att göra exakt det vi vill.

haha ja håller med om flickvänsförslaget !

med en flickvän kommer det att sluta med ennu mer sorg! dumma människor.. fortplantning är meningen ionte kärlek,, = tvär lek!! gah!

är du liten, stora ögon och mjuk päls? i såfall är du välkommen

det var inte riktigt det jag menade, att ligga och bli servad är det absoluta harmoniska tillståndet. för ett vilt djur är livet en ständig kamp på liv och död, dagarna fylls med jakt efter föda och skydd mot andra rovdjur. en tamkatt behöver inte oroa sig för att maten ska ta slut, eller att stora stygga vargen kommer och hugger dem. en människa behöver ännu mindre oroa sig eftersom alla våra behov är tillgodoräknade. menhär kommer ju knäcken. när vi lägger till oss massa behov som knappast kan räknas som ett naturligt steg i evolutionen (som behovet att alltid kunna bli nådd på mobilen, eller att köpa en plasmatv) så dyker helt plötsligt ny press upp på oss för att kunna finansiera det. det är vad vi behöver komma ifrån, hetsen att skaffa oss prylar för att känna oss hela

jag är benig, hängiga ögon och torr hud?






babylon! illuminati! brainwashed!

in i skogen!

bperb P24

Jo, det lät juh ganska friskt sagt men jag tror nog fortfarande att man kan känna sig olycklig vid avsaknaden av lycka, man fyller inte det behovet man har och då tror man att det är nåt fel på en.

men det är vad jag försöker säga, även om man känner sorg så måste man automatiskt inte vara olycklig. vi vet att vi kan känna lycka, alltså kan vi hålla fast vid den känslan. visst kan depressioner orsakas av serotoninbrist och medicinering kan vara nödvändigt. vad har vi för behov egentligen? äta visst, vi är så lyckligt lottade att det inte är ett problem för oss. sova, samma sak. närhet, lite knivigare, inget man bestämmer sjäkv kanske, men vi har förhoppningsvis en familj kvar. sen finns det inga andra behov.

AboveTheClouds: vad gör du vid en dator då? in i skogen med dig !!

bperb P24

Ok, men jag har aldrig sagt att man är olycklig när man känner sorg. Du måste missuppfattat mig.
Jag håller med dig i det du säger. Sen finns det artificiella behov som vi tror att vi har för att det är den bilden vi har fått av hur en lycklig människa har det. Typ att man måste ha pengar, grejer o se bra ut. Man behöver egentligen bara tillräckligt med pengar för att få lite mat o ha tak över huvet, grejer behöver man knappt o sen att man ska se bra ut e lite svårare då detta kan vara ett kriterie för många när de letar en partner o därmed närhet. Men o andra sidan brukar det finnas nån för alla, så det fixar sig oxå.

exakt. jag tror inte att man "behöver" känna sig olycklig eftersom vi har allt som krävs för att vara lycklig, är du med? att hålla kvar den bra känslan även när saker är jobbiga

jag ska snart. ska bara äta o klä på mig ordentligt!

nja asså det klart det finns deprissionsmoment, men de borde ju inte spela så stor roll iochmed att jag har så mycket bra. men jag har svårt att tänka mig lycklig för att jag träffat nån. det är antingen en period eller nått djupare,men det har jag svårt att tro.

sånt där händer väl när man känner sig låst i nånting, typ skola. vilket mao borde inträffa nån gång i alla svenska ungdomars liv som spenderar så pass många år i skolan. frihetskänslan jag fick när jag tog studenten går inte att beskriva. jag kan göra exakt vad fan jag vill. nu har jag valt att skaffa ett jobb, men det är ingen som tvingar mig att gå dit, jag kan säga upp mig imorn. jag tror lite som bperb att det gäller att släppa alla krav man har på sig från andra och helt enkelt bara bry sig om vad man själv vill.

"sitter och glor på matrix just nu, och lånar ett citat därifrån; there is no spoon. du är inte till för världen, världen är till för dig. vägra anpassa dig efter nånting du inte gillar, utan rannsaka dig själv och gör precis det du känner för. finns ingen anledning att försöka passa in i nån mall gjord av andra människor. när allt kommer till kritan handlar det inte om hur mycket pengar och skit man har, utan det vi människor verkligen saknar är fritid. satsa på att leva ett harmoniskt stressfritt liv så ordanar sig resten"


Bperb 24


fy fan va bra sagt asså!!!!

men gangsta_l människor som har en fin familj, fina barn och så, bra jobb och nåt intresse och sånt kan väl vara olyckliga de också eller du sägerj u inte ens att du är olycklig, bara inte sprudlande lycklig? fast om det du är "orolig" över din påstådda oförmåga att vara sprudlande lycklig så är det en annan sak. men vad tror du själv det beror på ?

asså det finns massa små faktorer som tillsammans blir ganska mycket, men jag har med att vara glad över än tvärtom.

alla känner nog då och då att andra inte riktigt förstår en så bra som man kanske skulle önska.

mår du dåligt över att du känner att du inte har tillräckligt med vänner, eller mår du dåligt över andra saker som du bara önskar att du kunde dela med någon och på så sätt känner att du behöver ha en vän?

det känns som att du ändå förstår dina problem tillräckligt bra för att klara av dem. sen tror jag knappast du kommer ha detta problem livet ut, men tills du hittar någon du kan öppna dig för tycker jag det verkar som du har en tillräcklig självdistans för att förstå... ja... dig själv.

mmm jag tycker med det var ngt som lät konstigt i formuleringen.

trössen
du... de e helt ok tycka de behövs mer än en kompis... för de gör inte de!! så kläm inte ihop dig för att du känner du behöver nåt för att må bättre, de e de som ska ge dig ork kämpa för å få de!

vadådå, finns det ingen aktivitet som du känner dig intreserad av? du kan väl alltid vara dg själv, vad du än håller på med. säger inte att en aktivitet är enda lösningen men försår inte heller din förklaring till varför du inte ser det som ett bra sätt.