Att sträva efter total lycka...
Jag satt häromdagen på en hållplats i ett främmande land, inga vänner, inga pengar, ingen mobil. Det enda jag hade var mina 30 kilo tunga väskor, busshållsplatsbänken och 2 minus grader att roa mig med. (visste att pengar skulle komma in på mitt konto dagen efter). Jag sitter och funderar, fryser, har precis gjort mitt livs resa. Insett saker jag verkligen inte velat acceptera... Det tar för lång tid att förklara hur jag kände just då. Men det var mitt livs resa.. Så tänkte jag: När var jag HELT lycklig senast?Hur länge varade det? Och HUR fann jag lyckan? Jag tror, jag tror jag kom fram till att sann lycka under längre perioder inte kommer att existera i mitt liv.. Efter den isikten kom jag fram till att om jag slutar sträva efter något, som kanske inte finns, kommer det då fortfarande att göra ont att jag inte kommer att bli en lycklig människa? Jag tror inte det. Jag har accepterat det, jag har accepterat ångesten som sköljer över min kropp varje gång jag tänker på det.. Varför är det så viktigt och varför ligger det i min natur att ständigt STÄNDIGT ständigt jaga någonting som jag aldrig ens kommit i närheten av? Varför har jag flytt ensamheten, och letat vänner, som finns där för mig närsomhelst, NÄR DOM INTE ENS FINNS i min ryggsäck? Anledningen till att jag skriver det här är för (efter att jag fått eran uppmärksamhet som jag numera är beroende av) att jag tittar igenom forumet, och folk är olyckliga.. Rakblad, deprisioner, "jag känner ingen lycka".. När kände du lycka sist på riktigt? Alkohol? Knark? Ny tjej? Hur länge varade det? Hur länge skulle du vilja att det varade? Har det någonsin ens funnits där? Det här är jävligt dyssigt, och jag har inte använt svenska språket så mycket på senaste tiden. Positiv som jag brukar vara, och är som person, trots motgångar och skit i mitt liv så vill jag påpeka att det jag inte strävar efter att folk ska skriva uppeppande saker.. Jag har accepterat att lycka kanske inte kommer att finnas i mitt liv, och om det kommer i en-veckas period så ska jag inte bli besviken om det försvinner.. Det här är säkert osammanhängande, jag säger säkert emot mig själv nån stans, jag bryter säkert nåt mönster här och där, jag självömkar säkert omedvetet nånstans, ljuger, fattar noll.... You feel?You see?You understand? Känner du igen mannen, eller vet någonting om honom, var vänlig att kontakta Asdöd..
Ledsen om det här verkade vara riktat till killar. Jag skriver även till tjejerna självklart.
hehe,,,,orkade inte läsa allt. men.. har funderat mkt på riktig glädje. lycka. jag har inte känt det på år nu. hade en vecka av lycka förra året. men de var knaslycka. jag vill bara känna glädje igen. är så fett jävla deprimerad att jag inte hittar glädje i ngt, åkte till new york i två veckor och var rätt igenom deprimerad hela resan.....så jävla bortkastat. jag brukade tro att jag var mano depressiv för jag hade sådana toppar ibland. prövade e och fick bara samma rus som en vanlig topp. men nu.....all true joy is gone. sure jag kan garva. men jag kan inte vara lycklig längre.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Lycka är väl något som är temporärt, som kommer när något i lifet klaffar riktigt bra. Sen tiden utöver det så räcker det väl med att bara vara nöjd med sin situation.. men att gå runt och ha konstant lycka tror jag är omöjligt. Som sagt, lycka är något som kommer och går igenom hela livet. Så är det för mig iallafall, mestadelen av tiden är jag antingen nere eller ingenting alls.. men ibland kommer dom där topparna som Peppis skrev om.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
clajlo. jo, men du kan känna den där lyckan då o då. jag tror osså dom är temporära, resten av tiden mår man bara bra som bäst. men jag kan inte känna de där topparna längre. finns bara ett void.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
jag har inte vart riktigt lycklig på åtminstone ett halvår, och har nog tyvärr gett upp hoppet om att någonsin bli det igen. nyårsafton var jag glad och skitfull, men lycklig? knappast, jag drack för att jag inte orkar med verkligheten, det är inte lycka. nu ska jag iof iväg till psykolog snart och får se hur det blir men jag vet inte. jag har nog gett upp.
Rehab is for quiters.
Jo, Clajlo, du har en grym poäng. Men har vi alla insett det? Att 99% av livet ska vara skit? MItt försvar just nu är att gilla läget, acceptera skiten. Då känns det dåligt, men inte skitdåligt. Och att nöja sig med dåligt är en fet lättnad. Nu känner jag lycka när jag svälter, och sen får mat. När jag är sömnlös, och får sova. När jag är törstig, och får vatten att dricka. När jag är ensam, och trivs med det.
Asdöd: I feel you, som i alla andra av dina trådar. Jag kom också överfund med att jag inte blev lycklig bara för att jag försökte skapa min egen totala lycka, istället blev jag bara ångestfull för att jag inte lyckades. Jag tror inte att jag får långvarig lycka heller, men det brinner lite hopp kvar. Kanske måste man ge upp lyckan för att få den när man minst anar i form av överflöd som gottgör tidigare olyckliga stunder. Men då vet jag själv att jag bara är naiv, verkligheten är ingen film.
Om man ponerar att man ständigt känner total lycka blir nog livet rätt tröttsamt. Jag tror att man inte skall fokusera alltför mycket, utan ta livet som det kommer. Utan olycka, depression, ångest och sorg kan man inte uppleva lycka. Lyckan kommer, lyckan går som det så propert heter.
spliff macht frei
Lycka är precis som alla sinnesstämningar.. någt som kommer och går, och att på nå vis välja ut en av dom att sträva efter är som att ta ett bett på en kaka och säga att man skulle vilja ha hela. det ena uppväger det andra, det ena skulle inte finnas utan det andra, allting står i relation till varandra och att lyckan kommer och går borde den som strävar efter lycka fan vara tacksam över. vi tror att vi är uppåt och neråt.. hitåt & ditåt och åt Deet hållet men aldrig detdär... men i själva verket springer alla omkring i samma gigantiska jävla ekorrhjul med både början och slut och inget av det..det är helt fruktansvärt & underbart på samma gång.. men vi hinner bara aldrig se nåt av det.. vi är inte beredda att inta den balans smo finns i det vi kallar att vara, så vi kollar på tv och sitter på tuben och byter skiva, för då vet vi i alla fall vad fan vi håller på med.. jag vet vaar min fucking flatscreen gjordes; jag är fett ohungrig ! att alltid ta första bästa grej att vila på.... hela tiden "mätta" sina sinnen för stunden... så kefft....... att vara konstant hungrig men käka godis när det känns av för mycket vet inte om jag spårade från min poäng där .... ähh gonatt)
nu får ni lägga ner flummet för i helvete och komma fram till nåt. Man kan tyvär inte uppnå evig lycka men ni kan förminska otrevligheterna i era liv genom att skriva ner det som fuckar tillvaron och sen bearbeta det problem för problem. Man blir aoutomatiskt olycklig när man ej scosialt tillhör en grupp med en harmonisk stämning. Alla mäniskor behöver tillhöra en grupp, annars förstörs man långsamt inifrån både fysiskt och psykiskt. Detta är dokumenterat fakta. stress på antingen jobbplatsen eller fritiden bidrar också till olycka samt om man äter obalanserat eller är fet. Work that ass girl!!!
zombastic fantastic
Intressant tråd för en gångs skull... Jag tror lyckan finns att hitta i livet om du inte bara flyter med utan stannar upp istället och du ser dig omkring. Gå andra vägar och gör inte saker som andra förväntar sig att du ska göra hela tiden. Ignorera regler och bestämelser och tolka själv vad som är rätt och fel, sålänge du känner att du inte gör någon annan illa. Men vägen till den totalalyckan kan du bara hitta själv, genom att söka vidare. Följ dig själv, den väntar på dig.
ok. om vi har konstatreat att lycka kommer o går o bara finns korta stunder. vad gör man när man inte ens kan få dem korta stunderna? (de e den frågan jag ställt genom hela tården. men ställer den igen)
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
När kände du lycka sist på riktigt? Alkohol? Har kännt en del lycka av alkohol tidigare, ganska mycket tror jag. Men detta avtar med varje gång jag dricker. Snart blir jag nog bara mer depprimerad av det. Som jag blir när jag vaknar upp nästa morgon. Knark? Samma sak där. Ny tjej? Tjej? Har kännt en del kärlek och så på sistone, det har gjort mig lycklig, väldigt lycklig tror jag. Men deprisionen som kommer efter väger tyngre, mycket tyngre. ja, det är jag. Känner igen mig i det du skriver, absolut. Är väldigt ofta depprimerad och har ångest. Blir allt oftare med tiden. Jag är ju dock bara 18år och vet nog inte riktigt vad jag vill eller vad jag ska göra. Så jag försöker tänka på framtiden med lite hopp om att det blir bättre. Fick nästan tårar i ögonen när jag läste vad vissa av er skrev. Kan verka överdrivet kanske, men ja.
...Utan olycka, depression, ångest och sorg kan man inte uppleva lycka. Utan lycka ibland, orkar man inte med depression och sorg i livet.
work some magic
Jag tror det var Reeferman: Men ni vet ju hur det var när man var liten, man fick någon fet pryl så var skit glad ett tag sen var det skit samma Kan det vara den sinnestämmningen vi strävar efter? Kände man NÅGON gång under sin barndom total lycka? Jag minns första gången jag fick åka till badhuset med min storebror, Ja herrejesus, jag mådde så jävla bra, kan inte minnas att jag störde mig på någonting alls, och inte nog med det, när vi hade badat en stund i total eufori, så bjussade brorsan på godis.. Ja, hajjar ni? Men nu går det ju inte känna så längre. Nu går jag in på det här med min tjej.. Men ni vet, första riktiga tjejen, modell, man vaknar på morgonen bredvid henne.. Ja, den där lyckan man känner.. Vet ni vilken jag menar? Den kommer utifrån, inte inifrån. Och jag tror att kortvariga falska lyckor bara är dåliga för oss. ...Utan olycka, depression, ångest och sorg kan man inte uppleva lycka. Utan lycka ibland, orkar man inte med depression och sorg i livet.
jag självömkar säkert omedvetet nånstans tror fan det. Utan olycka, depression, ångest och sorg kan man inte uppleva lycka. jobbigt om man måste spika in alla dom där innan man kommer i närheten av era sk. totala lycka.
-I'M WAVING AUTOMATIC GUNS AT NUNS
Jag är glad bara jag inte har ett helvete, u feel me?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Lycka finns där för den som väljer att finna den. Gör vad du VILL är Lagens hela!
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "
Tror livet hade varit sjukt tråkigt om man var helt lycklig med allt och då slutar man ju vara lycklig just för att man är för lycklig.. Fatta vad tråkigt att ha allt man vill ha, inget att kämpa för, inget att sträva efter.. Nä fy fan.. Glad är jag korta perioder precis när jag nått ett mål men sedan är det nya tag emot ett nytt mål och trots att jag ofta gnäller så är jag nog rätt nöjd med att ha det så..
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
är lycka ett tillstånd eller en inställning?
gazt.tumblr.com
Alltså det gäller att hålla sig på en nivå som varken är lycklig eller olycklig. För då kan man känna lycka och olycka....om man däremot är för långt ner eller för långt upp på skalan så uppskattar man inte livet lika mycket. Så jag ligger på en medel-lycklig-skala och ibland går det uppåt! och då är allt fint. dock väldigt sällan olycklig.
Hej, vi har aldrig träffats. Kommer du ihåg mig?
orddöv P26, lycka är både och, plus en hel del till. den som vet lyckas fullständiga innebörd behöver förmodligen aldrig mer fråga nånting.
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "
orddöv P26 det är ett tillstånd som kommer av din inställning som kommer av din förnimmelse)nuff
"Lycka finns där för den som väljer att finna den" håller med helt.. allt handlar väl om att ändra inställning inom sig själv. När jag är som lyckligast är när jag kritiserar mig själv som minst och bara accpterar allt som finns omkring mig
Don't be offended This is all my opinion Ain't nothing that I'm saying law
Alla svar finns inom den enskilde personen. Den som söker yttre svar kommer sanningsenligt att inte hitta dom svaren dom söker. Look within, Find your OWN Divinity.
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "
Jag vet inte hur folk uppfattar lycka. Min syn på det hela: att slippa må dåligt, att bli av med dom fysiska symptomen på psykisk ohälsa, få sova gott, att vakna med en viss känsla av att det är OK att möta den kommande dagen. Det är lycka för mig. Att på nåt sätt få känna närhet, kärlek och gemenskap.
Läs Dalai Lamas bok "Lycka" . Jag tycker han sammanfattar det ganska bra. Av den får man känslan av att temporär lycka inte är den sanna lyckan. Riktig lycka ska vara något som är djupt rotad i ens person, och kan inte uppnås av något annat än en omställning i ens sätt att tänka. Därför funkar inte e eller att vinna på lotto. Om man känner som ni bör man antingen uppsöka hjälp eller försöka ändra sin inställning till livet. Det där är ju skitsvårt. Jag antar att ni tänkt för långt och kommit till insikt. Det ska jag aldrig göra, så jag avslutar här och glömmer det i samma sekund som jag postar mitt inlägg ! PEACE !
WWW.ISMEN.NU