Sympatikompis

Nej, det skall man inte.

man ska inte bli kompis med någon bara för att man tycker synd om den.. men samtidigt behöver man inte ignorera personen..

Man kan ta initiativet och inleda en vänskap med utsatta peroner, men vet personen ifråga inte vad vänskap innebär så ser jag inget positivt i att låtsas eller "hålla ut" bara för att han/hon råkar vara speciellt utsatt.

Men är det inte så att man trots allt väljer sina kompisar och dom väljer en. Detta gör man nog för att man känner någon slags samhörighet eller likhet med dem. Om denna utfrysta person inte är en person som man egentligen känner att man vill bli vän med pga. samma anledningar som man blir vän med folk vanligtvis. Ska man då bli vän med denna person ändå, bara för att den inte har några andra vänner o man tycker synd om den?

Visst behöver man inte ignorera personen o man kan till o med prata o skoja med personen i fråga. Men det är här som personen kan tro att man vill bli hans vän bara för att man är snällare mot honom än alla andra är. Skulle inte detta bara kunna leda till att personen blir ännu mer sårad o kanske inte vågar ta kontakt med nån igen?

Ett hej och hur mår du kan man undvara vem som helst. Bara för att du inte vill gå ut med honom på krogen innebär det inte att du inte kan vara trevlig.

Nej men ibland blir det så ändå, jag kan inte vara otrevlig mot nya människor.. så jag har just nu en stalker i skolan.. men men vad säger man..

Jag fucking hatar sympativänskap. Jag älskar nine inch nails.

mde

Det är det jag menar, är man trevlig mot dom så följer dom efter en hela tiden o vill va kompis med en, det räcker med att man säger hej till dem, för det gör ingen annan.

ibland kan det vara så att någon man hänger med bara för att slippa dåligt samvete visar sig vara en person som verkligen är värd att känna, när man väl når under skalet så att säga. de flesta människor är ointressanta på ytan, men har man väl personens förtroende kan man få se helt andra sidor av henne/honom. en av mina absolut bästa vänner idag, såg jag som en jobbig stalker typ, innan jag lärde känna henne på riktigt. folk som har dåligt självförtroende har ju ofta en yta som kanske inte alltid är så tilltalande, massa skumma försvarsmekanismer och grejer, men sen när personen vågar lita på en ser man vem det egentligen är

sen tycker jag väl inte att man ska hänga med folk som bara får en att må dåligt, men man kan ju ändå vara trevlig, men ändå prioritera att umgås med folk man får ut något av att umgås med

det där med att man bara försöker hejja och vara trevlig och sen tar personen det som att man vill hänga med den jämt för att den är så utsvulten på att folk är trevliga har hänt mig, men det var när man var 10-12 år och det känns som att i den åldern hade folk inte fattat att även om man inte vill vara vän med alla så behöver man inte vara elak mot dem man inte vill vara kompis med. man socialiseras ju trots allt till någonslags moral och ett sätt som gör att man fungerar i sammanhang med andra människor och mobbning bör ju minska ju äldre folk blir. fast tyvärr finns det väl kvar även bland vuxna, som inte klarar av att hantera människor trots sin vuxenhet