När lever en människa?

När man bara kan släppa alla bekymmer och ta livet som det kommer. Leva efter, "Det löser sig."

Då anser jag att man verkligen lever, och jag försöker leva efter det så mycket som möjligt.

kan hållla med definitivt....

Men när börjar livet? Vid födseln? Är det det man minns som man har levt eller är varje dag lika viktig? Jag vill ha filosofiska låånga jävla svar haha, kom igen! Låt tankarna flöda!

en människa lever så länge hjärtat slår och hjärnfunktionen är fungerande.

Ja men det är det fysiska ju. Om man ska se på det som dubbelkebab och broed , så borde det egentligen betyda att man lever då den stunden man bildas, alltså när ett foster har skapats.

Men broed_, tycker du att man lever om man ligger i koma?

Okej, ignorera ovanstående.

Mittimellan hon är död.

man lever sålänge man har hjärnaktivitet?

jag tycker man lever så länge man kan drömma... när man slutar drömma och hoppas är man i stort sett död..

Man lever när man hittat något att leva för.

Emelpee

Man ska inte söka, det kommer väl komma av sig självt?
Man kommer på det själv i sinom tid och om det är
"resande" efter något att leva för så ja, då lever man väl då med.

Blyg_

Håller med där men samtidigt inte, ibland kan man känna
att man har kommit en bit påväg eller hittat något man älskar
(alt. någon) och det kan räcka en bra bit och rätt länge.
Att alltid sträva efter bättre kan göra en sliten och man tappar
orket ifall saker inte går som man vill, men det är skönt
att lyckas faktiskt.

Man lever när man har roligt helt enkelt

Man lever då man för stunden inte har några problem hängande över en.

Simple as that.

När man kan sitta och njuta till bra musik, utan varken stress eller oro för något över huvudtaget.

Nej man lever också när man har problem för om
man inte känt smärta hur ska man då veta vad glädje är?

phil:

jo ja de e ju helt korrekt

Beror väl på om man pratar om livet ur en filosofisk eller en rent klinisk synvinkel.
En läkare säger att du lever tills ditt hjärta slutar slå och din hjärna dör av syrebrist.

Finns ju gott om dagar då man känner sig "mer död än levande" så att säga.

Jag tycker att man lever så fort ägget blivit befruktat av sperman, alltså är man 9 månader när man föds och inte 0 år.
Så har jag alltid tyckt att det ska vara.

Beror på om man syftar på liv som medvetet (minne) eller inte.
I så fall är det ju en disskutabel fråga hurvida vi lever de första åren av våra liv då vi oftast inte minns dem.

Då handlar det ju mer om våra instinkter som lagrar data över våran närvaro och hur vi ska röra och föra oss i våran omgivning. Men vad händer då om du tappar minnet, blir gammal eller drabbas av alzimers(stavning?)?

när lever en människa? när man inte måste lägga upp skolans diskussionsfrågor på en community för att man är oförmögen att själv resonera kring det.

:p skoja bara. foster är levande,men inte tillräckligt för att avstå att waka dem! Folk i koma har oftast en liten chans att vakna, därför skulle det va lite fel att waka dem. Folk som är helt i vegetativt tillstånd och/eller lider skulle kanske eller kanske inte må bättre om de avlivades, beror på vad de sagt/ vad de säger, eventuellt om man finner nån metod att mäta om de lider.

Sen om fostret är snuttegulligt efter 4 veckor eller vad det nu är beror på vad den rådande samhällets moral säger. Orka bli lynchad av kristna amerikanska fundamentalister. Värt att hålla koll på i fosterfrågan är hur förbud mot abort innebär inskränkning i kvinnans sexualitet.

Människan som levande organism lever när han är livsduglig organism som äter för att fortsätta leva så att alla hans organ fungerar. Annars skiljer sig ju människan från djur i och med att våra "liv" inte är så mycket styrda av instinkter utan av rationella val som en effekt av vår intelligens. Om vi e hjärndöda och sondmatas lever vi ju varken som rationella varelser eller livsdugliga organismer. Om man fått ryggraden knäckt och inte kan röra sig är man ju inte heller livsduglig som organism, men kan kanske leva ett hyggligt liv som intelligent varelse.

Alla lever så länge de inte fångas av rutiner och vardag. När man sutar bry sig om sina drömmar. Då är man död.

fan, du tog just kål på mig. :(