gråta på offentlig plats

Håller med pressen där lite. Aldrig tyckt det är konstigt att äta buss, tåg eller tunnelbana. Jag kan förstå om det om man skulle vara överviktig men då är det ju inte själva ätandet man har ångest över.

Fan vad ni har hakat upp er på det där med frukten, det har ju egentligen inget med tråden att göra. Fö skrev jag ju att det inte gällde mig så det där med att det är "typiskt tjejer" är ju bara okvalificerat skitsnack.

Tack till den handfull människor som faktiskt besvarade frågan hehe.

Ata frukt offentligt ar det basta jag vet! For det lockar fram tva typer av reaktioner som gar att lasa av sa latt:

1) Folk som tittar och arligt talat verkar stora sig pa att man ater ett apple med ett fett leende pa munnen. Sa ska man tugga och le mot dem, tills de tittar ivag. Gor det hela annu tydligare.

2) Folk som verkart dohungriga och vill ha en tugga, men ar for fega for att fraga :)

Sen alskar jag verkligen att titta pa folk nar de ater, oftast stor de sig otroligt mkt.

Det där händer alla nån gång förr eller senare mer eller mindre . Går man och bär på någonting länge så kommer det när man minst anar det ,, så där har jag fått flera gånger . De är bara låta känslorna läcka ut ....... de känns bättre sen

Fan jag har också lite problem med att äta ute inte frukt men typ mat och sånt eller typ gå och dricka en dricka jag tycker det är skämigt :(.Sen några gånger jag grinade i offentligheten det var 1 gång på fyllan i höstas jag var med lite kompisar och jag typ satt och skämta om min kompis mamma sen lite senare så berätta han att hon hade cancer och han e bara 17 år fy fan då blev jag ledsen för först hans skull och sen kände jag mig hemsk som inte långt innan hade suttit och snackat om hans mamma då gick jag och lipade lite för mig själv i kanske en kvart :(..Sen efter (Min tjej hade gjort slut ) eller vi va inte riktigt i hop vi hade hållt på med varandra så här länge i kanske en månad och flera gånger i veckan sen så sa hon att hon va kär i mig och jag sa att jag gilla henne också sen så satt vi och ( strula) på en bänk sen sa hon att hon inte vill ha ett förhållande typ fan då blev jag ledsen sen stog mina kompisar lite längra bort.fan asså då var det inte lätt att hålla tårarna tillbaks men det gjorde jag i alla fall se gick jag ut en liten bit på tågspåret sen satte jag mig vid ett elhus där och tyckte synd om mig själv och grinade i några timmar :(..

Jag vill också gråta. Jag har fan inte gråtit på allvar på flera år. En tår hit eller dit har det väl blivit, typ, När vi tog OS-guld, eller när jag ser Braveheart. Men däjm, gråter fan aldrig.

Jag avskyr att lipa, alltid. Allra värst är när folk som känner mej ser mej. Gillar inte ens tanken. Men man kan ju inte tajma in ledsenstunderna...
Så om jag måste krascha (humormässigt= börja lipa) så föredrar jag att göra det nånstans där man ändå är anonym, som på bussen.

Men varje gång det händer att man måste börja lipa så känns det som att alla omkring tänker "sån jävla fjolla, lipar. Säkert hennes kille som gjort slut eller nåt annat sånt löjligt". Positiva med detta är dock att jag blir lite arg då så jag blir mindre ledsen.

Det är ju bra å släppa ut känslorna å så. Men jag tycker ändå inte om det. Gick runt som en fuckin emotionell zombie i över ett halvår. Vägrade känna sorg, så då kunde jag inte tillåta mej att känna nåt alls. INTE bra taktik.

www.fri_da.youaremighty.com

hahahahaha rolig länk

äh, ta bort trådhelvetet.

Jag har sjukt svårt att hålla tillbaka tårar. Blir jga ledsen och vill gråta finns det verkligen inget stopp, typ, skit samma om jag står på en scen framför hela världen. I och för sig så bryr jag mig inte om folk tycker att jag är cp som visar att jag gråter offentligt. Jag har ganska lät för att visa känslor, och jag tycker itne att man borde skämmas för dem eller gömma dem. det är väl kanske därför det är så lätt för mig att gråta framför andra.

Jag skrev däruppe att jag aldrig gråter, men jag kom på att jag grät sist när jag var 10år och hade maginfluensan samt var tvungen att göra massor av sysslor.

haha usch.. jag grät på bussen en gång när jag hade tappat min plånbok och alla kontokort och busskort och allt så kom kontrollanten. jag fick panik och började storböla. det var pinsamt!

Aldrig tyckt det är konstigt att äta buss, tåg eller tunnelbana.

Jag tycker nog att det är lite konstigt iaf ;)

Men ang. att äta frukt på offentliga platser, jag gör det rätt ofta och har verkligen inget emot att andra gör det. Tycker just frukt är väldigt praktiskt att ha med sig och kunna äta ute.

Ang. att gråta på offentliga platser, hmm, jag vet inte, det känns rätt skämmigt, har gjort det nån gång sådär, oftast från bussar/tåg/taxi påväg hem ifrån min nuvarande (eller ja, i vissa fall när jag sitter där ex) partner. Och när man ser någon annan som gör det, tyckar aldrig illa om den personen pga det, men man vet inte alltid hur man ska reagera (har dock vid flertalet tillfällen gått fram och frågat hur det är etc, senast var det en tjej som nästan hade blivit våldtagen som jag ringde polisen etc åt)

de är ju skillnad på offentligt och offentligt..
om man gråter på te.x bussen men ingen sitter i närheten av en är de ju en annan sak än att gråta när bussen är full me folk och alla stirrar.

skulle nog inte klara av att gråta när de var fullt med människor runt omkring mej..
men de har väl hänt att man blivit fyllesne och gått gråtandes genom stan.
ofta att man vill att nån kommer fram då, blir ju bara ännu mer sne då och vill bara döda personen som försöker förstå sej på en.

SirBoss,
jo, jag vet, oftast vill man inte att folk kommer fram, men de tillfällen då jag gått fram och personen velat ha hjälp har varit värt det.

man ska aldrig hålla inne tårar! visst ska man kunna gråta på offentlig plats, haha jag skulle inte må bra av det! skulle få ångest för att jag inte tröstar alla som gråter!

Jag började gråta i matsalen i skolan en gång. Det var inte så farligt som jag trodde. Det är ju sånt som händer alla, speciellt i skolan.

Men en sam jag hatar är verkligen att gråta så står man bland en massa människor och vill bara vara ensam . Och när dom (flera stycken samtidigt) ska krama trösta och säga "gummaaaan" .... nono hate that

jag har gråtit säkert flera gånger in public. En gång när det hände på en perrong kom en kvinna fram till mig och sa att han som hade fått mig att gråta va dum :) de va najjs.

men shorty ja hoppas du inser att de bara va ett ragg försök

Haha va? de va ju en kvinna i 30årsåldern?

aha!
okej.

dåså :)

Är jag så ledsen att jag vill gråta så skiter jag ärligt talat i vad folk tycker.

Shorty,
jamendå var det ju ännu mer uppenbart :P

jag hatar både att gråta offentligt och att äta offentligt.
lika svårt har jag för att se folk gråta och äta. jag kanske är skadad men fan vad jag hatar det!

brukar ta med mig en frukt på tåget på morgonen för jag hinner inte käka frukost.. hade ingen aning om att det finns folk som äcklas av det.
gråta offentligt har jag gjort några gånger.. det går ju inte att hindra, så varför skämmas ?

jag har inge emot det, har hänt att jag gått fram till folk som gråtit /varit upprörda o vice versa har d varit när d gällt mig.

fast man märker attvisa tyckt att d varit så obehagligt att de bytt platser:)

jag gråter tyvärr jämt, det är naturlig reaktion till allt som får mitt humör att svänga, glad/arg/sur/ledsen/lycklig... så jag kan oftast inte hjälpa det, kan börja böla lite granna om jag är ute och ser ett par som verkar kära eller vad som helst, jag kan inte hjälpa det, blir alltid helt blöt i ögonen...

få gånger har det hänt..sist ett par månader sen, efter att en av mina bästa vänner hade beslutat att inte ha kontakt med mig mer utan att tala om det för mig. så började jag grina i skolan smått. ingen såg just det, men efter var man ju röd i ögonen..så kom en av tjejerna i klasen jag aldrig typ snackar med fram och sa att hon fanns där om jag ville prata. jag hatade det verkligen, inget roligt att visa sig svag.

jag tycker mest synd om dom.
man vet hur jobbigt det är att gråta offentligt så man förstår att det antagligen är en jävligt jobbig situation och den blir inte bättre av att folk småkollar på en.
så jag försöker att tyst ha medlidande men inte kolla så mycket.
om dom inte är helt förstörda.

jag har frågat nån gång om dom är OK, när dom tokgråter

För två veckor sen satt jag också och grät jättemycket när jag åkte buss. Typ tysta tårar som bara rann och rann och rann.. Jag såg ju att folk kollade på mig, men vadfan skulle jag göra+ Jag kunde inte hålla tillbaka.. Vet inte vad jag tycker om det, men man kan ju inte rå för om man måste :/

det bara gråta du grabben ;)

grät för typ ett halvår sen på tunnelbanan, blev påmind på ett grymt spydigt sätt om en bekant som då nyligen dött

Jag har inte gråtit en enda gång sen jag var typ 13 år.. Sjukt jobbigt, men jag kan fan inte gråta.

Asså om man ser någon som gråter så typ tycker man synd om personen eller om de e en fjortis så tänker man typ "håll käft snorunge, gå o skär dej i armen lite" (fördom, ja).
Jag kan ente gråta längre, de e sant, förutom när vinden blåser i mina ögon. Då glor folk snett.

Att gråta på offentlig plats kan jag anse kan se lite typ "Hej kolla på mig, jag är så deprimerad och vill att alla ska tycka synd om mig". Jag vill inte tycka så men gör det tyvärr. Sen beror det lite på också hur man gråter. Rinner det lite tårar och man snörvlar lite så är det ju en sak. Däremot på fyllan så är det en annan. Man ser nästa varje gång man är ute nån som lipar. Jag lipar typ 50% av gångerna, oftast för jag e så glad.

De där med frukt kan inte jag heller riktigt förstå. Knaprar man på ett rött gott äpple ser de bara mysigt ut tycker jag. Men BANAN, kan jag förstå att vissa har lite svårt att käka offentligt. Nej inte för att man drar en liknelse med en avsugning utan för att man känner sig som en apa.

fjii F19 OOhh jag har samma matproblem som du..

Jag flinar i mitt undre ansikte åt folk som gråter öppet.