Faktum att man inte kommer att vara ung för alltid

det är bara för dig att skaffa käpp och snacka om de gamla goda tider na på 90-talet

antar det

jävlar också, jag som trodde jag alltid skulle va lika ung och het som jag är nu :/

skojjaru eller... har gått med denna hemska insikt ända sen i somras när jag fyllde 18.

jag gillar att va tonåring å jag kommer gilla att va en cool morfar. problemet e att nu börjar snart åren däremellan...

i år blir jag 20 o jag tror jag hamnat i det tidiga klimakteriet, hemskt att inte få vara oansvarig tonåring nåt mer=(

Jag tillbringar dumt nog en stor del av min fritid med att olyckligt konstatera att ungefär 20% av mitt liv redan försvunnit.
Inte för att döden skrämmer mig, utan för att jag inte gjort något..

Att göra något behöver inte betyda att man hookar fetaste karriären och tjänar miljoner. Men att göra precis det man känner för, att hitta ett sätt att bli lycklig.

Som det är nu, så tillbringar jag dagen på ett visst sätt bara för att det är så man gör. Jag ifrågasätter inte det faktum att jag varje dag stiger upp klockan sex på morgonen och släpar mig iväg till en skola jag ändå inte riktigt vet vad jag gör i.
Men jag har hört att det blir bäst så.

Och kanske är det bäst så. Iallafall så är det tryggast.
Och vem vill äventyra sina pensionsbesparingar egentligen? Droppar jag skolan nu så kanske jag inte blir en rik pensionär, och det bör väl vara värt att offra en sisådär 60% av sitt liv så man kan känna sig trygg på den punkten.

Det är känns som en helt sjukt fet cliché, men jag är hopplöst förälskad i tanken på att ta mig loss och hitta den där lyckan som inte tycks finnas i det här systemet. Jag kommer kanske ångra mitt nutida resonemang, men fuck gråa dagar.. liv framför trygghet.

gomorron, gomorrooon. time what is time?
vafan, death is the greatest blessing of all, rejoice and praise life its to short to be thrown away!

jo tack jag vet hur det känns.
ska fylla 18 om en vecka, vill inte ens det. ser bara fram emot organism 12 dan efter.

haha åååh va härligt! fler med gubb och tantångest än jag! =))


det går sdå jävla fort och någonstans så har jag insett att det aldrig kommer dyka upp en tid då jag känner, okej nu går jag i en trettioårings kropp. man är nog absolut så gammal som man känner sigf. liksom hur känns det annorlunda från jag var tolv+ visst är det ju en massa som har hänt och man utvecklas ju men man känner verkligen hur ens innersta kärna är likadan alltid.


jag vill inte ålsras. ingen ser pensionärer.! pratade om det med killen häromdagen och jag tänker hur de känner sig? tänk sj när du sitter på bussen och du pratar kanske med en kompis och kompisen frågar om någon är där så svarar man ungefär. nej en massa pensionärer bara

om ni förstår avd jag menar, de tycker säkert vi är världens mest uppblåsta idioter och det misnann blir vår tur att bl iförbisedda en vacker dag. inte att jag förbiser äldre det är inte min poäng men just att man lever i sin egen ålderbubbla.

känns lite skumt att folk har åldersnoja innan de knappt fyllt 20. eller 25 för den delen. vafan ni har inte ens börjat leva ju. livet tar inte slut bara för att man blir lite bekvämare av sig eller skaffar andra ideal. inte mycket mer att göra än att acceptera. tycker själv det är rätt skönt att känna sig "klar" med festa-7-dar-i-veckan och åka och härja i thailand. nu vet jag vad jag vill göra med mitt liv haha fyfan vad skönt att äntligen bli vuxen

stick-a-bush

Ja du, det är ju det som är grejen - kluringen - the big question!
Säg till mig när du vet =)

En grej värd att testa hade ju varit att bara dumpa sitt gamla sverige-liv och dra till en annan kontinent utan några förutbestämda planer. Men detta kan kanske bli lite flygigt. Jag menar, kan kanske tyckas som en något naiv plan B.. Risken är ju fett stor att man glider in i buren igen, fast på en anan plats.
Men som sagt, att testa sig fram är ialafall en början..
Man lär ju inte komma nånstans om man bara sitter handfallen och väntar på att nån ska släppa ut en.

äh jag var likadan tills jag träffa en tjej i klassen som var 30+ men som kändes som 20. tror det är ganska lugnt

Älska att var ung och oansvarig :)
slå någon och det är ett oskyldigt skolslagsmål
thrasa en hel vagn och det är ett oskyldigt pojkstreck
stå å tjaffsa med en polis när man e packad? man blir hemkörd

slå någon när man är över 25 och det är misshandel som man troligen får 6 mån för.
trasha en hel vagn? inte längre social utan åklagarmyndigheten direkt.
tjaffsa med en polis när man e packad?först får man stryk av snuten sen blir man åtalad för våldsamt motstånd

jag fyllde 23 nyligen, men jag har kommit över min åldersnoja nu. Den började vid 18 och eskalerade vid 21. Jag satt på nålar och slösade bort tid på att noja över tiden som går till spillo till att noja. Nu skiter jag bara i det hela. Jag insåg att man har mer tid än man tror och nu är det skönt som fan att bli vuxen! men det finns ju både upp och nersidor.

Positivt:
Man får ett helt annat bemötande nu av (andra) vuxna, de ser en som jämlik och tar en på allvar.

trodde aldrig att jag skulle veta hur det kändes att verkligen "känna" sig vuxen men nu vet jag, och det är en känsla av ödmjuk självsäkerhet

Man vet vad man vill och var man står.

man har ett lugn och en självständighet. behöver inte konstant umgås med kompisar.

Negativt:
Man har blivit för gammal för att kunna göra det som faller en in Mitt råd till alla under 23 är att göra alla galna grejer ni bara kan, för en dag kommer ni inte kunna göra den

Många över 21 börjar bli karriärskåta och kan inte softa på samma sätt som förut. Man måste skita i konkurransen

Det är inte längre lika okej att sätta 18-åringar :)

ja, det var väl det..

det är väl inget som säger att man måste bli vuxen? Jag är fortfarande i trotsåldern och ser på vuxenvärlden med förakt.

ok, jag vill ändra alla "man" till jag istället. ser ut som om jag skulle tala för alla 23-åringar