Antagonisten mot ens lycka

Är det en antagamnoist så är han/hon antagligen emot dig då det står är defentitionen av ormdet. Men whut the hell ta en öl och va glad.

jodå. de finns en sådan person i mitt liv. hehe. tyvärr lite svår o bli av med då de är min mor.

när ngt roligt händer mig blir hon sur/får psykisk kollaps etc
när ngt hemskt händer blir hon skadeglad.

mmm kaske eller så kanske du inte själv tycker du är värd det som sker dig och fuckar up de situationer som borde gjort dig glad och lägger skuld på en person i din omgivning som ett sätt att själv slippa ta itu med dina egna problem?

vem vet
eller så har du någon som är emot dig..då får du väl fronta den personen och fråga om det är så.

peppis....varför tror du din mor blir sur/får en psykisk kollaps när något roligt händer dig? om du tolkar det på det sättet att hon själv styr för det så blir det ju en uppenbar manipuleringsmetod. hon kanske är väldigt rädd för att du skall försvinna ur hennes liv men inte vet hur hon skall kunna få en trygg relation än på det sättet.
låter besvälrigt iallafall.

orddöv. yes hon brukar få "psykiska kollapser" kanske jag ska säga. men hon packar faktiskt ihop. kan stå o skrika på mig i timmar etc. hon är inte så snäll min mamma.
det är någorlunda besvärligt ja.

alla omkring mig är antagonister

Gör inte den här tråden om mig nu bara. Det jag menar är att det tillsynes alltid finns något som vill dra tillbaks en på ruta ett.

Peppis : då är vi 2.. har också en kär liten mor som gör allt för att göra livet surt för mig. tror dock inte att hon gör det medvetet, beror nog främst på att hon är ganska psykiskt labil.. så fort det går bra för mig och jag är lycklig, så ser min mamma till att det fort blir en ändring på det.

:(

spacecake- nä, min mamma tror att hon gör mig jättelycklig hon med. intressant det där. hon förtränger nämnligen all skit hon gör.

typ exempel ett: peppis berättar att hon ska flytta tillbaka till sthlm efter tre år i malmö, mina föräldrar o familj o vänner bor i sthlm:
min mamma flippar, skriker på mig en heldag, viskar "jag visste att du inte skulle bli ngt" inne på IKEA när vi handlar etc.

en vecka senare hjälper hon planera flytten.

typ exempel 2: jag berättar att jag skaffat hund, ngt jag iofs vetat att mina föräldrar varit emot, därför berättar jag de inte förän jag haft hunden i en vecka:
mamma får en psykisk kollaps, hon får avboka allt hon skulle göra den helgen o skyller på mig "det här är bland de värsta du har gjort" etc.

en månad senare köper hon hundgrejer för 2000 till mig o tycker att hunden borde bli modell för han är så fin.


de e inte bara att hon gör tvärvändningar, dem vore ju ok om hon sa då "jag hade fel, de blev ju jättebra det här", men de skulle hon aldrig göra, hon förtränger att de aldrig hänt.
säger man till henne "men mamma du flippade ju när jag sa att jag skulle flytta, kommer du inte i håg på IKEA vad du sa?"
så har hon glömt bort det "de sa jag aldrig, du måste ha missförstått"

inte konstigt man tror man är psyko själv.

de handlar för övrigt om positiva saker också. vet inte hur många presenter hon lovat genom åren som hon sedan förträngt. presenter och att hon skulle hämta upp mig från tåg eller skola, etcetc.

Peppis shit vad jag känner igen mig! speciellt det där med att hon aldrig kommer ihåg, utan påstår att jag har missförstått. så är det alltid.. så konstigt att det alltid vänder så plötsligt.. tex om vi är ute på stan och har det jätte trevligt, så plötsligt vänder det och min morsa står och skriker på mig hur värdelös jag är och vilka problem jag alltid ställer till för henne... utan förvarning liksom.. inte det roligaste att höra ute bland folk där alla hör..

space- nä. man blir alltid orolig också, typ en ständig oro för flipp. för de kan ju ske när som helst...
i julas hade jag o min bror gett vår farmor ett resturangbesök i julklapp, vi skulle ut hela familjen,ngt som aldrig brukar ske, min brorsa skulle ut o resa i fyra månader dagen efter.
klockslaget vi ska åka ändrar sig min mamma o skäller ut mig o min bror för att vi gett farmor det som julklapp, att vi borde veta bättre, att farmor kommer ha det hemskt. etc.
vi funderade på o åka utan henne, men kävllen var redan förstörd. och hela familjen hade ju fått shit i vekcor efter om vi åkt utan mamma.

jissus..

Peppis(/b )aa.. den där jävla oron. när allt är frid och fröjd går jag ständigt och tänker "faaan låt det förbli så här! pallar inte med att hon ska flippa..." det minsta lilla kan orsaka ett utbrott. och det värsta jag kan säga är "lugna ner dig morsan, du överreagerar..!" då blir hon ännu mer eggad och raseriutbrottet utvecklas till ett tredje världskrig..
det där restaurangbesöket låter som ett scenario som skulle kunna vara taget ut mitt liv.

oj.. allt råka bli i fetstil :/

:-/
kanske skulle vara fetstilt. omedvetet. hehe

;)

Jag har i alla fall en Antagonist i mitt liv.
:P

Jag med, och min vinner

Min mamma är bäst, förstod det nu, ska gå och uppmuntra henne, hejdå

sin- isf har hon varit rädd för det sedan jag var 7 år