Min situation.

Tillbaka till forumet


Brassknuckles 2006-03-09 21:04	Min situation. Vet inte om ni orkar läsa eller om ni ens bryr er men jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite så här fram mot kvällskvisten. Det finns kanske någon av er som kan relatera och som har gått igenom liknande saker? Jag mår inte så bra just nu och har inte gjort det på de senaste åren pga depression och ångest som har framkallats av någon form av social fobi. Jag började röka hasch för ungefär 4 år sen. Den första tiden hanterade jag det rätt bra men de två senaste åren rökte jag varje dag och mitt liv kretsade kring knark. Det här med social fobi började väl någon gång i första ring. Man träffade nytt folk och var inte beroende på de klasskamrater som man hade kännt i hela sitt liv på grundskolan. Man pratade med annat folk än de som hängde i pundarkretsarna. Jag visste inte var jag skulle fästa blicken när jag snackade med folk. Jag visste inte vad jag skulle säga och var rädd att säga något dumt så jag var helt enkelt bara tyst. Sen en dag så läste jag på Internet om social fobi och såg att de flesta symtomen stämmde in på mig. Efter en tid uppsökte jag läkare som jag fick gå och prata med en gång i månaden plus att jag fick Zoloft (antidepresivt) och Xanor (lugnande) utskrivet. Xanoren var bara tillfälligt iom. att det är narkotikaklassat och beroendeframkallande. Jag kommer ihåg en gång när jag satt på bussen på väg hem från skolan och kunde prata helt normalt med kompis. Då kände jag mig verkligen som en människa igen, tack vare Xanoren. Efter ett tag slutade jag ta både Zoloft och Xanor. Men det var inte förens i andra ring som det verkligen blev ett problem. Jag började i ny klass igen och hade svårt som fan att komma in i den och pratade nästan aldrig. Jag började skolka allt mer, ångesten blev värre, jag knarkade mer och drogs djupare in i kriminalliteten. Till slut orkade jag helt enkelt inte mer så jag hoppade av skolan. Jag sov bort dagarna och var uppe på nätterna istället. Jag slutade att träffa mina kompisar lika ofta och drack alltid några starköl innan jag gick ut på helgerna. Det här hör väl delvis till saken. En kväll när jag hade käkat Exctacy och rökt hasch slog det slint i mitt huvud. Det är ganska svårt att förklara men jag trodde att mina kompisar drev med mig på ett undermedvetet sätt. Allt dem sa kretsade kring mig och var dolda dissningar, trodde jag, vilket det inte var på riktigt. När jag tittade på mig skälv kännde jag mig misslyckad och jag kunde inte försvara mig eller säga det jag ville. Jag kan tänka mig att det kan kännas så för dem som hamnat i en psykos. Sen dess, varje gång jag har rökt igen (observera: utan Exctacy) har det kännts som den gången. Brassknuckles in your face!
Brassknuckles 2006-03-09 21:05	Idag har jag varit drogfri i ungefär 3-4 månader. Jag har gått hos en psykolog ett tiotal gånger men det har inte hjälpt mig särskillt mycket mot min sociala fobi. Jag har skaffat mig lite rutiner och kommit in i rätt dygnsrytm. Nu har jag börjat med medicinering igen, ett antideprissivt medel som heter Mirtazapin och det har helt klart gett mig en push. Det har hjälpt mig mot deprissionen en aning men hjälper mig inte i sociala situationer. Min sociala fobi är helt klart värre nu än vad den var tidigare. Mitt självförtroende är inte på topp och jag grubblar om vad jag kunde gjort annorlunda i vissa situationer och om vad folk tänker och det är då ångesten kommer. Jag har också blivit konflikträdd och ibland säger jag inte vad jag tycker. Jag känner varken lycka eller sorg, bara ångest. Det är svårt i alla situationer med folk men det är allra svårast att prata med tjejer och "vuxna". Och även med dem som jag känner mig underlägsen hos, dem som är smartare än mig osv. Lättast är väl när det är en och en, men även då kan det bli svårt, ibland blir det bara helt tyst. Ni som inte har social fobi tycker kanske att det är löjligt och att man kan styra sånna här saker. Det tyckte jag också innan det hände just mig, så jag har förståelse för att ni inte förstår. Ni som har haft social fobi och blivit av med den, hur gjorde ni? Går det över huvudtaget att bli av med det? Ni som har det nu, hur känner ni? Dela med er av era egna erfarenheter. Jag vill ha mitt liv tillbaka, jag är inte den personen jag var tidigare och just nu det känns som att inget kommer att ändras eller bli bättre. Det är svårt att föra en vettig konversation med mig, jag vet inte ifall det beror på min sociala fobi eller om jag har rökt upp alla mina hjärnceller, eller om jag rent av hamnat i en psykos. Det känns som att jag inte kan tänka rakt. Att tankarna krockar med varandra hela tiden i mitt huvud och att jag aldrig kommer fram till något konkret. Det känns också som att jag är lite off från verkligheten, även om ändå har hyffsad verklighetsuppfattning (annars hade jag inte kunnat skriva detta). Svårt att förklara men skriv gärna vad ni tycker och tänker. Jag vet att det blev jävligt långt men jag hoppas att ni som kan relatera tar er tiden att läsa. Brassknuckles in your face!
S F42 2006-03-09 21:56	Jag har läst hela texten, men jag kan inget om det här ämnet. Men bara så du vet så har jag tagit mig tid att läsa. "Help the grown folks, they need more help than the children do"
PhilAhz0phee F41 Poet 2006-03-09 22:24	För det första så känner jag igen mig mycket när du berättar det som skett dig. Jag har aldrig tagit lyckopiller eller lugnande (om inte pix räknas in). Det här är mina åsikter: Ni som har haft social fobi och blivit av med den, hur gjorde ni? Jag har nästan alltid haft social fobi, vet inte varför. Kanske något med uppväxten, kanske nojjan man får från att hålla på med vissa droger eller kanske det har att göra med något man upplevt när man var yngre som förvärrat situationen. Jag har fortfarande social fobi, men den är betydligt mildare än vad det var förr. Men jag blev av med den lite när jag skaffade mig ett jobb där jag möts av folk dagligen och dessutom så svalde jag principerna och började snacka med folk, var trevlig och sen släppte det lite ju mer och mer jag socialiserade mig. Går det över huvudtaget att bli av med det? Det tror jag faktiskt, babysteps though..babysteps. Ni som har det nu, hur känner ni? Kan tycka att det är extremt jobbigt och obekvämt att gå och handla i affärer, vågar inte vara ensam när jag t.ex vill gå fika, kolla runt i affärer eller dylikt. Jag har fobi för att träffa folk jag inte känner. Alltså som jag uppfattar det så har du pundat bort större delen av din ungdom, vilket många gör och sen när man kommer till vuxenlivet så är det väldigt svårt att vara som "normala" människor. Det enda jag kan säga att ju mer och mer tid man varit ifrån skiten, ju mer och mer vågar man ta tag i sitt liv. Alltså allting känns så enklare. Grattis till att du slutat punda, btw. What I said, yo!
kaladze 2006-03-09 22:45	Jag känner igen mig. Grejen är att du inte ska vara rädd för att prata. Inte många har något vettigt att säga hela tiden. Jag har social fobi men säger ändå alltid något strunt när jag vill prata eller känner att det är en pinsam tystnad. Det kan vara vad som helst. Vädret är dock alltid ett bra samtalsämne. Problemet med hasch är att man stängs in i den världen och kan egentligen inte prata om någon pulnoja eller någon flippad händelse med "vanliga" människor. Eftersom detta är allt som händer i ens liv blir det oftast som så att man inte har annat att prata om. Träna på det, du kommer aldrig bli sämre. Jag trodde precis som du att jag skulle säga fel saker om jag öppnade käften, men det senaste året har jag märkt att det snarare är tvärtom. Kom ihåg att det är uppskattat med folk som pratar mycket i vårt iskalla land. Träna på att berätta historier som har hänt dig eller andra. Överdriv gärna och fyll ut berättelsen så att du håller på länge. Du har pratat i hela ditt liv, så du kan detta, det gäller bara att ta fram det. Sök dig inte till psykologer och medicinering. Problemet du har löser du enklast genom dig själv. Prata med folk, prata strunt. Det är genom strunt som vettiga saker kommer fram.
Borttagen 2006-03-09 22:59	... jag vet inte ifall det beror på min sociala fobi eller om jag har rökt upp alla mina hjärnceller, eller om jag rent av hamnat i en psykos. Det känns som att jag inte kan tänka rakt. Att tankarna krockar med varandra hela tiden i mitt huvud och att jag aldrig kommer fram till något konkret. För det första så skriver och sätter du ord på vad du vill få fram jättebra. Så nummer ett är; Sluta nervärdera dig själv. För det andra så tycker jag du är grym som kämpat så och varit ren den tiden du gjort varit nu. För det tredje så - SJÄLVKLART! Klart du kan och KOMMER att ta dig förbi din sociala fobi. Du är ju en kämpe, det har du ju redan bevisat med hur länge du hittills varit ren. Och du, den som säger att det är omöjligt att bekämpa sina fobier, vad det än är, vet inte vilka vändningar livet kan ta. Och om det nu skulle ligga kvar lite sånt i bakhuvudet, vem har sagt då att det inte kan vara nyttigt? Det viktiga är att du kan lära dig hantera att det funnits där och att du kan kontrollera situationerna som du vill i fortsättningen. Klart du kommer att klara det här! Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

Tillbaka till forumet