Blir man någonsin nöjd? Jag blir alltid faschinerad då jag ser på TV, nog för att det är serier, men jag blir ändå faschinerad hur mycket de blottar sina själar för varandra och jag ser aldrig det hända för mig i verkligheten. Att man kastar fram sitt riktiga jag och låter omvärlden bedöma dem och om det går åt fanders för dem så börjar de om igen och försöker igen, för de tror på sig själv till hundra procent. Det där hade aldrig fungerat för mig, hade jag försökt mig på nå liknande och misslyckats hade jag velat genomgå enorma förändringar så jag inte hade någon riktig koppling med den jag var som misslyckades innan jag försöker igen. Blir man någonsin nöjd?