Är vi ledsna eller glada som standard?

Jag tror att vi föds med en positiv inställning för när man e riktigt liten är man bara ledsen när man är ledsen.. men jag tror att när man blir äldre har man blivit formad på ett sätt att vad man varit med om påverkar ens personliga standard...

intresasnt tanke förresten..

Man är väl glad tills det händer något tråkit, då blir man ju lite ledsen sur eller whateva.

Men om man inte går och håller inne allt så är väl man rätt posetiv.

Olika från person till person. Definitivt.

tom i huvet är man väl by default... iallafall jag

har jag inte snus är jag jävligt sur

jävligt individuellt skulle jag tro och du gör det jävligt förenklat.. man kan ju ha det skit utan att det hänt något särskillt jobbigt.. tristess, ensamhet, stress o.s.v är ju problem många människor får brottas med.. tror inte vi har något grundläge utan det är olika, ibland kan man vara nere utan någon särskilld anledning och ibland kan man vara glad fastän det mesta är skit..

Jo jag kan hålla med om det är ganska förenklat. För mig känns det dock ibland som att livet är rätt så deprimerande tills man har anledning att vara glad, men det beror nog på nuvarande situationer, har inte haft den inställningen hela livet.

Allt är totalt likgiltigt för oss.

Tänk dig en låt du tycker är bra och du inte kan höra vad som är bra. Så hade det varit.

likgiltig för det mesta

När jag är som normal så är jag neutral eller vad man kan kalla det, liksom bryr mig inte om något bekymmer men ändå inte glad.

men shit, klart det är individuellt, vilka bänga svar verkligen... whoa verkligen...

Om jag får säga min sak så är min gissning att vi varken är oftast speciellt glada eller speciellt ledsna. Det är väl mer att man är tillfreds för stunden, och när det händer något bra så blir man glad och när det händer något dåligt blir man ledsen.
Om allt går emot en och ens liv är skit är ledsen eller deprimerad som standard, men om allt går bra för en är man nog mest tillfreds.

jag e glad så länge jag får klaga på väder o politik alltså är jag nöjd med att va arg??

Mitt standardbeteende är lugnt.. Som antagligen kommer ifrån att jag.. inte tänker så mycket på vad jag känner?

Sen tror jag däremot på bra och dåliga dagar.

jag tror på en viss jämnvikt...

typ, 50/50, ibland är man glad i bland lessen ibland sur ibland arg...

men tillslut så går allt jämmt upp, dvs att man är lika mycket av de olika sinnesställningarna...

blev lite luddigt, men ni förstår nog...

Det är givetvis från person till person, men... (här kommer men'et) jag tror de allra flesta i världen har ledsen/neutralt läge inställt i sig.

Samlar man alla sina glada stunder på sin dödsbädd så tror jag det skulle bli en dryga timma av ren glädje (beroende på liv och person). Resten skulle vara förvirring, smärta, depp, irritation, ilska mm

Med andra ord är vi inte så jämnt glada i våra liv.

Hoppet är det sista som lämnar en människa. Borde säga allt.

enligt buddismen så är vi glada lika mkt som vi är lessna 50/50 asså!!

Man är neutral. Känner inget speciellt förrän man upplever eller återupplever saker som påverkar dej på olika sätt. Sen när dessa saker är överspelade går man tillbaka till att vara neutral.

Individuellt. Missbrukare samt autistiska barn ungdomar och vuxna blir ofta mer klyvna vilket kan få dem att framstå som "mittemellan" både i tid och otid. Hursomhaver, helt individuellt. Konstig frågelåda tycker jag. Hade varit bättre att be alla svara på om _dom_ var glada/ledsna "by default" kanske?

beror på vilket liv man har levt; så att säga.

väldigt olika från person till person

vi har en sån jävla surkärring på jobbet

när man är normal så känner har man inget att bry sig om men heller inget att va glad för. Men antar att man känner sig glad på något sätt då det är lättare på något sätt, du har ju inget att bry dig om :P typ..