Idag var mitt sista farväl av min barndomskamrat.

Idag var mitt sista farväl av min barndomskamrat.


Idag var dagen då min barndomsvän hade sin begravning.
Känner stor sorg för dig Anton Eriksson min broder.
Det kändes tungt att sitta där på bänken och höra din låt, jag kunde inte hålla mig tårar rann ner för kinden i min vetskap att aldrig mer kunna få höra,se eller prata med dig igen.
Du fick en fin begravning, du kan vara stolt över din starka mamma.
Jag är ledsen, förkrossad, helt enkelt förtvivlad över din bortgång.
Så ung, så lite du hann uppleva, varför ska en person på 19 år bara dö helt plötsligt utan orsak?.
Det är inte rätt, helt fel..

När jag satt där på bänken i kyrkan och hörde din låt som spelades, såg jag den tiden vi delade med varandra, ända från vaggen och nu till graven, kändes så verkligt, kändes så tomt att veta att du ligger endast 5 meter ifrån mig och vilar i ro och inte kan dela någonting med mig längre.
Jag är väldigt ledsen över din bortgång och din familjs sorf, jag känner med Agnetha,Kent,Andras och Anna, dom är starka som klarar av detta.

Så nu min broder, hoppas du kommer må bra och leva fritt och njuta av det du känner där du är, du kommer alltid att finnas här, du kommer inte bli glömd, jag kommer att besöka dig snart vid din grav med en ny bukett, jag kommer för evigt att vara dig trogen som vän.

Vila i frid Anton Eriksson.
1987 02 10 - 2006 04 23.