Mobbing

tror nog att dom som mobbar inte har någon bra självkänsla och därför vill trycka ner andra.

mobbarna är sjklart oftast arga och tar ut det på felpersoner, eller har bara ett behov av att hävda sig... sen det där med att det alltid är snälla som blir utsatta känns rätt självklart, om det hade vatt en rikig "hårding" hade dom inte kunnat utsätta denna personen på samma sätt, tyyyyyp... go natt

Jag tror också att det har att göra med den sociala ordningen, för att en grupp som på något sätt är dysfunktionell ska kunna må bättre inåt behövs en yttre fiende. Eller så vill man befästa den sociala ordningen, eller rent av exludera folk ur den så att gruppen blir exlusiv och därmed lite mer värd.

Det är väl ungefär därför som kor alltid stöter ur en ur flocken, och människor är inte snäppet smartare.

JP

Man mobbar instinktivt, menar du?

Jo jag har också tänkt att det hör väl till människans natur det där med mobbning. Om det finns någon med stor målmedvetenhet för att vara ledare och ha makt över andra så kommer den att för att få sin status trampa ner andra. Man kan ju inte vara över andra om inte andra är under en liksom....

Sen är det ju med mobbare att de slipper undan. De slipper alltid undan. Och om de inte slipper undan fortsätter de med sin sak sen när skitet har lagt sig. D.v.s. för dessa människor är det ok att trycka ner andra eftersom de aldrig blivit fast för det. Jag tror det inte har något med självkänsla.

Mobbare brukar däremot vara mycket starka och friska jävlar på alla vis. Varför skulle de må illa när mobbning i sig är ok? Inte finns det några skuldkänslor där, det är snarare frågan om livstil.

Det finns en typ av mobbing, eller ja utfrysning räknas som mobbning. Men asså, ofta har utfrysta människor ett konstigt beteende. Man pallar faktiskt inte vara med någon som man inte begriper sig på för 5 öre.
Men det innebär då absolut inte att man ska vara taskig mot den personen.

mobbare är mobbade !

Människan är ett hierarkiskt djur som således slår nedåt och slickar uppåt. Det handlar om att hamna högst upp i hierarkin för att få mest föda och sex. Ju fler du har under dig desto bättre villkor för dig själv.

Det handlar inte om det. När man är kiddo så försöker alla anpassa sig efter reglerna och gör man det så slipper man bli mobbad. Om man håller på och försöker bryta reglerna eller andra saker så kommer folk hacka på en.

jag säger bara: skjut rektorn på den där skolan som inte gjorde nåt

broed: men vart kommer de reglerna ifrån då?

Narcissus
Alla är osäkra när de är kids, i alla fall överlag. Självkänslan är något man bygger upp, och försöker man inte passa in så kommer folk att mobba en, så enkelt är det. Inte så att jag gillart; men det är så det fungerade på min skola.

broed: jo jag håller med dig, men jag tror att det ligger andra orsaker bakom också. jobbade på ett dagis en gång och fyjävlar vilka horungar att mobbas! men sedan jobbade jag även på ett äldreboende och där mobbade pensionärerna varandra också, om än på ett annorlunda sätt. för att inte tala om mobbingen hos personalen! sedan om man tänker sig människan som ett djur, så förekommer mobbing bland de flesta däggdjur, speciellt flocklevande primater, tror du de också känner osäkerhet? har inte tänkt på det utan förutsatt att de inte gör det. hmm

Jag tycker det är jävligt omoget att mobba och jag hatar all sorts mobbning, men jag tycker att man ska tänka på att de enda man egentligen kan mobba är de som tar åt sig.
Jag menar, tänk tillbaka på första dagen i skolan. Det var inte storleken på barnen som gjorde vissa till mobbare och andra till offer. Det var att vissa barn bara automatiskt väljer att låta andra få behandla dem som de vill utan att våga säga emot.

Jag tycker att det är lika mycket mobboffrernas föräldrars ansvar som det är mobbarnas föräldrars ansvar att lära sina barn att våga stå på sig och våga hjälpa andra och säga emot när de ser att någon skadar någon annan.

werrd

Demirel

Min poäng var inte riktigt att det var barnens fel för att de väljer att inte göra något. Min poäng var att det är föräldrarnas ansvar att lära barnen att välja "rätt", dvs att välja att inte låta mobbare få komma undan med det.

Som jag redan skrev i det inlägg du kommenterade:

Jag tycker att det är lika mycket mobboffrernas föräldrars ansvar som det är mobbarnas föräldrars ansvar att lära sina barn att våga stå på sig och våga hjälpa andra och säga emot när de ser att någon skadar någon annan.

Demirel

Så du tror inte att man kan lära ett barn att reagera aktivt när barnet ser att något fel händer?

Jag håller med om att personligheten spelar roll, men om man ska skylla mobbares beteende på deras uppfostran och på hur de har det hemma, varför skyller man då ett passivt (minst lika dåligt) beteende på personlighet?

Demirel

Jo jag förstår att det är svårt att bryta, men mycket av det beror ju på att man oftast inte uppmärksammar mobboffrets bakgrund och hemmiljö. Oftast kommer mobboffer från familjer de känner en enorm press från eller där de själva behandlas väldigt illa.
Jag tror inte att man föds in i en viss roll i samhället. Skulle jag tro på det skulle jag i stort sett rättfärdiga kastsystem. Jag tror att man formas till att agera och reagera på olika sätt. Man borde uppmärksamma att mobboffer lika gärna kunde ha varit mobbare. Den enda skillnaden är att medan mobboffer tar ut sin ilska på andra så tar mobboffer ut sin ilska på sig själva, inom sig själva.

Jag tycker att det är lika mycket mobboffrernas föräldrars ansvar som det är mobbarnas föräldrars ansvar att lära sina barn att våga stå på sig och våga hjälpa andra och säga emot när de ser att någon skadar någon annan.

Det där är språk av någon som inte vet något om saken. Mobbandet har det illa sidoverkan att när föräldrarna blandar sig blir det värre.
Att inte kunna stå på sina egna ben visar ju en ännu svagare och ännu lättare byte till mobbare. Plus att det gör hemska saker åt människors självförtroende.

Storlek har inget att göra med mobbning iof. En liten jävel kan vara stormobbare om han är tillräckligt "sjuk i huvudet". Det handlar om psykisk krigsföring. Jag har sett småtyper skrämma livet ur typer dubbelt så stora som de genom att hämta en kniv till skolan, slå oväntat bakifrån och slå ner med grupp en av stora killarna bara för att visa att han är "ledaren". Det handlar alltså om psykisk styrka och självförtroende förutom maktspel.

Mobb-offer kan nog lika gärna vara mobbare som mobbare kan vara mobb-offer men det är nog mera sannolikt att en mobbare vid klassbyte upptar sin f.d. roll än att en f.d. mobbad blir mobbare. Den mobbade brukar åta sin roll inom kort igen, även om det får honom att lida, eftersom det ligger i hans lärda beteende.

Maucca

Det där är språk av någon som inte vet något om saken. Mobbandet har det illa sidoverkan att när föräldrarna blandar sig blir det värre.
Att inte kunna stå på sina egna ben visar ju en ännu svagare och ännu lättare byte till mobbare. Plus att det gör hemska saker åt människors självförtroende.


Om du läste mitt inlägg hade du sett att jag skrev att föräldrar ska lära sina barn att säga ifrån i stället för att göra dem handikappade vilket inte alls betyder att föräldrarna själva ska gå till skolan och ingripa.
Jag har jobbat med många mobboffer och det många av dem hade i gemensamt var att de hade föräldrar som satte en enorm press på dem och som alltid låtsades att allt var perfekt för att upprätthålla en "image" eller nåt medan familjen i verklighet verkligen var dysfunktionell.

Sen så skrev du ganska mycket av det jag skrev innan, fast med andra ord.

Jag har själv varit mobbad ( i ettan och tvåan) sen blöev det jag som mobbade andra. TRror helt klart att det finns ett samband. Jag gjorde det inte för att jag kände "ooh nu har jag blivit mobbad så nu e de min tur att jävlas", utan mer för att jag kände att jag hade mer makt och var bättre än dom jag mobbade.

Jag hade gärna ställt upp att hänga med en mobbad person nån vecka för att hjälpa upp han/henne i skolan, så sjukt många som mår skit i det här landet... Trodde man kunde anmäla sig via friends eller liknande men dom "utbildar" bara folk o vill ha pengar om ni förstår... Som om det behövs utbildning för att fatta hur ungdommar funkar o kunna hjälpa dom på rätt sätt...

Hiccory

Det handlar väl mest om att om de inte utbildade folk skulle de riskera att hamna med människor som inte är lämpade att hjälpa de här barnen som är ganska känsliga. Själva utbildningen är ju en process där man får lära känna de som vill ställa upp. Sen så är det bra också att de finns med om det skulle vara så att du mår dåligt över barnet, förstår du vad jag menar? Det är ju ganska svårt att umgås med ett barn som mår så dåligt utan att må dåligt själv.


Testa att ta kontakt med Röda korset annars. De har jätte bra frivilligverksamheter. Deras ungdomsförbund har en verksamhet där du kan jobba som jourhavande kompis till barn som mår dåligt och behöver någon att prata med.



Röda korsets frivilligverksamheter:

www.redcross.se


RKUF's frivilligverksamheter:

www.rkuf.se

Igen mera skräp från nutz.
1. Att lägga definitionen aktiv och passiv är inte alls samma sak som jag försöker säga. Nu kan man ju aktivt också göra illa åt sig själv.
2.Att alla vill verka att allt är okej är inte onormalt. Det är standard. Hur är det med mobbare och icke-mobbare då? jag tror det där argumentet kan lika gärna kastas i havet.

Vem säger dessutom att det krävs ilska och medveten ondska att vara mobbare? I bästa fall krävs det endast determination och ambition.
för de flesta mobbare har faktiskt inte dåligt samvete även om de skulle råka fast för det.

Att vara med mobbade barn och sätta dem i specialsaker är ännu värre för deras självkänsla än något annat. Förstås kräver de hjälp och stöd men inte genom skolan, och inte så att de hamnar på en såkallad cp-klass eller cp-timme efter skolan eller bli räddade av cp-tanten... Vad jag menar är den största delen av hjälp som erbjuds skit som gör saken mycket värre.

Vad jag tycker vi gör fel är att vi inte lär barn att leva med onda saker och jävliga situationer. Någon som har t.ex. en våldsam historia med t.ex. sina bröder kommer antagligen klara sig bättre än någon som inte har det. Man antar allt för ofta att människan är till sin grund en god varelse och att barn är oskyldiga. Eftersom barn inte riktigt förstår rätt och fel eller empati ordentligt kan de vara, beroende på personlighet förstås, helt helvetes kallblodiga jävlar.

Man misstar sig att barn inte vill göra saker därför att de är fel. Det där borde man frasera om; barn vill inte göra saker som gör ont, och minst sådant som gör ont för sig själv. Man gör en allmän misstagelse att alla barn vill vara goda. De vill endast känna sig bra och trygga. Det här kräver varken att vara god eller ond.

Jag säger inte att det är fel att försöka göra något åt saken, jag endast menar att sättet man ser på saken är så naivt att man knappast kommer att hitta lösning genom att fungera med denna mindframe.

Maucca

Du är riktigt förvirrande.

Jag sa att föräldrar borde uppfostra barn till att säga ifrån, alltså till att vara starka individer. Du uppfattar det som att jag menade att föräldrar skulle ingripa i själva mobbandet, varför du drog den slutsatsen vet jag inte eftersom jag inte skrev något om det.

Jag sa att storleken inte var det som avgjorde vilka som blev mobbare resp. mobboffer, och att mobbare lika gärna kunde ha varit mobboffer, du skrev också något i den stilen.

Jag skrev att man borde uppmärksamma varför ett mobboffer är mobboffer. Alltså varför de tar åt sig. Varför de inte säger ifrån eftersom ett sånt beteende, där folk hela tiden bara tar åt sig en massa skit och inte släpper ut något ofta leder till att de skadar sig själva, medvetet eller omedvetet. Du verkar uppfatta det här som att jag vill att mobboffer ska hamna i specialklass.


Vart får du allt det här ifrån? Är det jag som har missuppfattat dig eller drar du verkligen en massa felaktiga slutsatser ur luften nu?

Och by the way, jag har inte skrivit något illa om dig så det vore kul om du kunde lägga ner attityden och bete dig som den 21-åring du hävdar att du är och bara hålla dig till att diskutera i stället för att tro att du vet mer om det här ämnet än vad jag gör. Du känner trots allt inte mig.

Jag säger inte att dina sanningar fel utan din vinkling är det. Och jag brukar uttrycka mig starkt så som min underskrift låter förstå...

Maucca

Och hur vinklar jag det? Jag försöker bara förstå vad det är du uppfattar när du läser det jag skriver.

Det brukar vara så här, att den Mobbade blir senare i sitt liv mobbare, och mobbaren blir den mobbade. Iaf vad jag vet. Så är det för mig. Jag är ganska mobbad, och jag har mobbat. Men men, det är bara 12 skoldagar kvar, sedan slipper jag den här skit skolan :)

Jag brukar döda mobbare. Sedan blir ingen mobbad längre och problemet är löst.. Gör som mig och får världen mindre mobbande !

Om du kan göra det teN så blir skolan mycket roligare

Nutz F21

Ja jag kommer ju ge mitt barn en morakniv o ett paket cigg innan han börjar högstadiet. "Låt ingen trampa på dig"

hiccory

Jag har ingen aning om vad du snackar om så du får gärna förklara vad du menar med det där, för jag har inte påstått något som kan få någon att dra en sån sarkastisk slutsats som du just gjorde.
Antingen har du missuppfattat mig helt, eller så har du bara läst det du vill läsa.

Om jag ska vara ärlig, så är jag en mobbare :(
och jag gör det för att jag tycker att det är kul!
man får sej ett gott skratt då man retar någon annan.

umeG, va fan är det du pratar om? Skall någon ändra sig, så är det den som mobbar. Visst, jag bryr mig inte om andras åsikter, som är negativa. Jag bara skrattar. Men fortsätter det länge så kommer det att få ett utbrott tillslut

jag har vart mobbad och mobbat i guess, men det sjuka är att man inser båda sakerna i efterhand!

Nutz F22 Jag va inte sarkastisk ;) Ok aningen överdriven... Vad jag menar är att jag inte komme rlåta mina barn, om jag skaffar några, tro att vår planet belönar dom som agerar bäst eller "enligt systemet", inte heller att alla är snälla innerst inne för även om kanske folk är det är det inte det mina barn kommer att få möta...

Jag kommer framför allt att lära mina barn att vara sarkastiska o driva med saker o ting, kommer man långt på... Kram




Säger väl det mesta:
Om jag ska vara ärlig, så är jag en mobbare :(
och jag gör det för att jag tycker att det är kul!
man får sej ett gott skratt då man retar någon annan.

Inte lära ungen att bli mobbare, mer att försvara sig/ undvika mobbare

hiccory

Jag kommer inte heller lära mina barn att samhället belönar the do-gooders och att man kommer längst om man är Ned Flanders. Däremot kommer jag inte att lära dem att vara sarkastiska och driva med andra. Jag tycker att man kan lära barn att inte vara naiva och samtidigt lära dem att va schyssta mot andra, men jag tänker inte påstå att jag vet bättre än dig. Jag säger bara det här, om dina barn och mina barn möts nån gång och dina barn är sarkastiska, så kommer mina barn få dina att gråta. ;)

Om min lillasyster, eller mina barn i framtiden hade blivit mobbade hade jag gått in i deras klassrum mitt under en lektion, frågade vem var och gett han/de en sådan fet utskällning inför hela klassen att de börjat lipa inför alla och sedan blivit mobbade själva..

Om de fortsatt ändå skulle de få ångra det rejält..
Tänk på hur folk känner sig för fan.. Mobbare är bara småungar som vill ha uppmärksamhet, fuck you säger jag bara. Bara för att någon inte bryr sig om klädstilen ska man inte mobba den för det, ge fan i honom då eller tänk på insidan för i helvete, hjärndöda småungar..

Nutz F22

Gråta? Tänkte du skaffa barn med Bigfoot eller?

Jag vet inte mkt om sånt, har sett folk mobbats mer eller mindre.
Men till alla dom som mobbas här på whoa: BÖRJA KICKBOXING!
Asså ni måste ju lära er att slåss fattar ni väl, det finns inte en
jävel som kommer mobba nån som har svart bälte i karate.

Iofs så behöver man inte nåt bälte överhuvudtaget för att kunna
nita nån ordentligt men dom som mobbas måste ta mig fan lära
sig slåss azz.

Tänk er själva. Det kommer en grupp jlbögar och mobbar en kille
med fetaste brillorna och brallorna upp över naveln. Killen som
blir mobbad bara går fram, drar av näsbenet på den jobbigaste
jlbögen sen ere ingen som vågar säga nåt.

Kickboxing är jävligt bra, men man ska passa sig för att sparka
folk i huvvet o sånt, bättre att bara använda nävarna.

i min skola finns det inte någon direkt mobbing, typ... ni vet sån där grov mobbing, typ att knuffa folk i korridorerna så dom åker ner i golvet eller hur fan man ska säga det... finns bara folk som gör narr av vissa personer och tittar på dom med snea blickar, osv...

Stylusdef; Antingen så mobbas man eller inte. Finns inget gränsfall enligt mig iaf.

Mitt mål är att få jobba med att stoppa mobbing...

Jag har varit på båda sidor av mobbingproblemet.
Som liten var jag själv hackkycklingen och det har påverkat mig så till vida att jag än idag blir jävligt osäker i nya miljöer och får nån slags deja vu. Det var mest äldre elever som var på mig, kanske för att jag kom till skolan utan att ha lärt mig min plats s a s. Jag var kaxig och fick betala priset ganska hårt.

Åren gick och jag kom allt mer undan mina plågoandar. När högstadiet började var det min tur att utse ett offer.  Jag var en av dem som såg till att en kille fick ett helvete genom hela högstadiet.  Jag om någon borde ha vetat vad det rörde sig om och lagt av med det. Men jag vågade inte ta risken att bli offret igen. Därför offrade jag någon annan istället. Idag skäms jag jävligt mycket över det hela och har funderat på att ringa upp killen och be om ursäkt. Än så länge har jag fegat ur och skjutit upp det hela. Det kanske är patetiskt av mig att dra upp all skit för honom bara för att slippa mitt samvete.

Det heter MobbNing.