Folk, fega eller hycklare?

Folk, fega eller hycklare?

Steg av tåget i t-centralen och gick genom gången mellan pendeln och tunnelbanan ni vet. Det var sådär tjockt med folk som gick åt båda hållen, från långt håll ser jag en kvinna som står vid glasdörrarna med ena handen för pannan, det är fläckar på marken, blod.
Jag noterar att folk bara går förbi utan att stanna, tänker att kvinnan kanske är pundare eftersom hon virrar runt och därför vill de inte stanna?
Kommer närmare och ser att det är en helt vanlig tant runt 60 med resväskan bredvid sig, hon är en helt vanlig tågresenär som ramlat? varför stannar ingen? Det är fullt med blod på marken och blodet som rinner från pannan ned i ansiktet försöker hon stoppa med bara handen, hon har inget papper, har ingen ens papper att ge henne? Från den sekunden jag ser henne tills jag når fram till henne har ingen stannat, de går nästan omvägar för att slippa runt henne.
Jag stannar, frågar hur hon mår, om hon vill ha hjälp, räcker fram en pappersservett, hon säger att hon gått in i glasdörren, att hennes man hämtar vatten och papper och att det inte är någon fara. blodet är klarrött så jag ser också att det inte är någon fara. Men NU plötsligt kommer tre olika personer också fram för att hjälpa till! vart kom de ifrån?

Råkade stockholms fyra enda hjälpsamma samariter gå förbi exakt samtidigt? Vågade de gå fram först när jag stod där?

Min teori är att folk över lag inte bryr sig men vissa skämdes när de såg att någon gått fram och därför inte ville vara sämre, de innan behövde ju inte skämmas för de var lika goda kålsupare allihop.

det mest logiska vore väl att inte gå fram NÄR det redan är någon där, då har hon ju redan hjälp, inte att inte gå fram när det inte var någon där?

är folk sånna hycklare?